fredag 31 december 2010

Bjuder på en..

Bild!
Gott nytt!

Och ett gott, nytt...

Gott nytt år på er, alla bloggare och läsare!
Jag må vara pank som en kyrkråtta, men jag vägrar att deppa ihop så här sista dagen på året. Det löser sig. Det gör alltid det, på nåt sätt. Lite kanske den ångestdämpande tabletten jag tog igår hjälpte också. De är bra att ha de där, men jag blir seg som sirap dagen efter. Tänkte gå upp 9, kom upp 11.
Jaja. Det är en värdslig sak.
Planen idag är att åka ner till Lidl och nyårsshoppa till pajen jag ska ha med mig. Sen ska jag bara fixa, mig själv och kanske lite här hemma.



Skål och Gott Nytt, hörni!

torsdag 30 december 2010

Fan, fan, fan!

Åh, nu fick jag lite ångest.
Missade att betala på Icakortet förra månaden, så kortet spärrades. Så hade jag till 31 dec på mig att betala in, jag betalade räkningarna igår så de ska ha kommit in idag, men kortet är fortfarande spärrat. Och jag kom inte på att kolla detta förrän efter åtta när kundtjänst stängt.
Risken nu är att de stänger kontot och jag måste betala in hela krediten (inte så mycket, men ändå) och så blir allt skitkrångligt och jag har inga matpengar denna månad.

Jag vill fixa detta nu, men kan inget göra förrän på måndag när kundtjänst öppnar igen.
Skit!

Var det därför..

Jag har tyckt att jag mått ganska bra de senaste dagarna. Visst, lite småångest och så, men annars helt ok.

Idag åkte jag till IKEA och plötsligt kom jag ihåg varför jag är sjukskriven...

Tur att jag hade en förstående och tålmodig chaufför. Lilla pappa.

Inget eremitnyår här inte!

Jag blir inte själv på nyårsafton i alla fall.

Träffade Bästaste igår, äntligen, och hon bjöd på stående fot in mig till nyårsfirande där.
Väldigt casual, knytis, nyktert och så, men säkert himla trevligt! Lite folk jag inte känner, men jag ska ju bli mer social nu, så det är väl lika bra att gå ut hårt..?

onsdag 29 december 2010

Money money money

Jag är så pank denna månad att det nästan är skrattretande.
Ofta om man säger att man är pank så har man ändå lite pengar undanstoppade, men efter att alla räkningar och lån dragits denna månad är jag p.a.n.k.

Vi snackar nollat konto.

Nu fick jag ju lite pengar av mamma i julklapp, så en IKEAtur blir det imorgon (vägrar använda julklappspengar till nytta!). Samt att jag ju har satt in pengar på matkortet, men annars är det... Tomt...

Jag ska bara träna och träna hela månaden! Och åka lokaltrafik, för jag har köpt ett SL-kort för första gången på evighet. Jäklar vad här ska åkas! Och när jag tränar går jag ner i vikt, vilket innebär att jag kan ha kläder jag inte haft på länge (som att köpa nytt!), så då gör det inget att jag inte kan reashoppa heller. Det är förresten ingen bra rea, inte vad jag sett i alla fall.
Nejdå, ingen bitterhet här inte... ;)

Året som gick, året som komma skall...

2010.
Året som skulle bli det friska året. Som skulle bli mitt år. Nytt jobb, nya friska tag...

Och vad hände? Hamnade ur askan i elden på det nya jobbet. Var konstant förkyld. Isolerade mig mer än nånsin och orkade inte göra nåt annat än att jobba och sjunga. Avslutade med panikångest och sjukskrivning.

Så.

2011; hit me! Bli vad det blir, jag är fan beredd på allt!

Inga löften i år, men några önskningar.
Jag önskar mig mer energi, så jag kan hänga mer med vänner. Massor av yoga och att få ordning på nya företaget står också på önskelistan.
Och så börja dejta så smått igen... Lite fjärilar är ju aldrig fel.

tisdag 28 december 2010

Biverkningar och nyårsfunderingar

Biverkningar så här långt;
Illamående på natten, gäspningar, mycket märkliga drömmar, plötsliga gråtattacker, lite allmän ångest... Fast det tror jag hade att göra med att vi bodde tre personer i min lilla lägenhet i fyra dagar.
Drömmarna däremot. Härom natten drömde jag att jag fick barn med mitt ex. Fast det var inte jag som födde barnet, nej då. Ny teknik möjliggjorde nämligen att man kunde plantera in ett foster i mannen så han fick sköta graviditeten. Vad sägs om att försöka tyda den drömmen?

Annars har jag ätit sjukt mycket och fel, så nu är det nog. Nu slänger jag allt onyttigt och börjar från början. Tjuvstartade igår med ett yoga och ett spinningpass. Idag blir det nog cirkelträning här hemma, med Jillian.

Funderar lite över nyår. Där märks nog mitt eremitande mest just nu. Jag har inga planer. Alls. Många av mina vänner har förhållanden och firar i tvåsamhet. Andra jobbar och resten.. Har jag inte hört av. Det känns sådär. Visst skulle jag kunna bjuda in mig nånstans, men jag vet inte. Det känns ju inte heller så kul, att vara med på nåder. Jag kanske helt enkelt ska bita i det sura äpplet, skåla med mig själv på nyår och ta tag i mitt sociala liv igen efter det.

måndag 27 december 2010

God fortsättning!

En härlig jul har det varit.
Massor av mat. Jag har träffat släkt som jag inte sett på många många år, trots att några av oss nästan bor grannar. Umgåtts med mamma och lillebror.

Men det är skönt att vara själv igen.

Tre personer i min lilla lägenhet... Fyra dagar är liksom smärtgränsen. Särskilt när man byter medicin och har allmän ångest redan.

Idag har vi varit på stan och fikat innan lillebror åkte till jobbet och mamma till Arlanda. Nu har jag kommit hem, bäddat ner mig i soffan och slötittar på Biggest Loser. Ikväll blir det mördarpasset; yoga, core och spinning. 2,5 timmes träning. Kan behövas...

torsdag 23 december 2010

God Jul!

Kommer nog inte åt bloggen så mycket nu, med mammabesök och så vidare...

Så, från mig till er:

En riktigt god jul!!!

onsdag 22 december 2010

Note to self:

Gå inte och handla innan du druckit kaffe. Jag upprepar: Drick kaffe först!

Så slipper du irritera dig på alla extremt långsamma pensionärer som blockerar gångarna med vagnar, Dramatenväskor, etc.

Jag trodde att det skulle vara ett säkert kort att strunta i närmsta gallerian och istället åka till närmsta förort med systembolag för att köpa glögg. Okej, det var nog bättre, men det var inte helt bra, Inte utan kaffe i systemet i alla fall.

tisdag 21 december 2010

God jul och gott nytt år, lite på förhand

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.
"May your coming year be filled with magic and dreams and 

good madness. 

I hope you read some fine books and kiss someone who 

thinks you're wonderful. 

And don't forget to make some art -- write or draw or build or 

sing or live as only you can. 

And I hope, somewhere in the next year, you surprise yourself."

— Neil Gaiman

Blablabla

Dag ett på den nya medicinen.
Dum som jag är läser jag biverkningarna. Fast det verkar vara ungefär samma som på den gamla.
Svettningar, illamående, gäspningar, yada yada yada.
Jo, och så kan jag få "onormala orgasmer". Vad är det? Hur är en orgasm onormal?
Fan, det var så längesen jag fick en orgasm (med nån annan än mig själv) så jag skulle bli själaglad även för en onormal orgasm. Om jag nu skulle märka nån skillnad.

Jaja.

Igår hade jag inga problem att somna helt själv, utan sömntabletter eller whisky, för första gången på länge. Otroligt skönt. Och så sov jag till 11 idag. Drömde att jag var i USA och gick på en föreställning på Cabaret med massor av kändisar. Mycket märkligt.

Annars har jag bestämt mig för att sluta spela hjärndöda spel på datorn. Jag kan bli sittande i timmar med spel som Bubbles och patience. Det påskyndar inte direkt mitt förbättrade mående, eftersom jag får dåligt samvete när jag slösar bort tiden framför datorn. Ändå kan jag inte slita mig. Så nu är det NONO.

Fast Scramble ger jag inte upp än. Det är ju i alla fall lite hjärngympa...

måndag 20 december 2010

Senaste nytt

Var hos doktorn.
Det känns fortfarande inte riktigt som om han vet vad det här med psykiatriska grejer innebär, men han gör väl så gott han kan. Får man hoppas. Men man kan undra varför det finns specialister om man ändå aldrig får komma dit och allmänläkarna ska fixa allt?
Nu får jag i alla fall byta medicin. Eftersom det kan bli "turbulent" (som han uttryckte det) så är jag även sjukskriven till i mitten på januari. Sen ska det förhoppningsvis ha lugnat ner sig. Fast jag får gå och jobba om jag vill och orkar. Hm. Ska nog inte gå i den fällan igen.

Nu ska jag yoga så mycket jag kan, äta bra och fokusera på att MÅ bra.

lördag 18 december 2010

Bättre

Faktiskt, en helt okej dag.
Ingen ångest, eller inte så mycket i alla fall. Inga gråtattacker. Blev upplockad av fadern, vi åkte och köpte te på Söder och sen bar det av hem till deras för en kaffe och klappning av det svarta djuret.
Klockan 18 mötte vi upp resten av la familia på en indisk restaurang och sen fick jag äntligen se Harry Potter.

Och nu är jag så knäpp att jag får ångest för att jag mått bra, för då är det nog bara inbillning det här med att jag mår så dåligt och visst överdriver jag väl när jag beskriver hur jobbigt det är? Doktorn kommer att säga att vi avvaktar och så får jag gå och jobba på tisdag och det bara fortsätter.
Samtidigt som jag minns hur jag ligger på knä på golvet i hallen och slår mig själv i tinningarna för att på något sätt få fokus på något annat.

fredag 17 december 2010

VD

Idag fick jag prata med min läkare.
Han lät mest stressad. Har väl tusen och åter tusen patienter och kan nog inte så mycket om psykiatriska sjukdomar. Jag ska träffa honom på måndag i alla fall, så får vi se om jag får byta medicin eller nåt. För denna verkar ju inte funka.
Den funkade i början, men nu.. Jag vet inte. Även om jag måste lära mig leva med mörkret så tycker jag inte att jag ska få panikångest när jag medicinerar. Men vad vet jag.

Nu har jag i alla fall startat min firma och det känns bra. Ni kan härmed titulera mig Direktör! Haha..
Jag har ännu ingen aning om hur jag ska få uppdrag, men jag har en kontakt, en mentor om man så vill, som jag ska ta upp kontakten med. Hon har tidigare sagt att att hon kan ta med mig på nätverksträffar och dylikt. Jag börjar mer och mer tro att det är enda sättet för mig att funka, att ha nåt eget. Men det är ju det där med att komma igång.
Pappa var här för att peppa mig att komma igång och jag hade ett smärre break down igen. Han blev ganska orolig, tror jag. Nu är han ju van vid folk som bryter ihop, företagsläkare som han är, men han hade nog inte förstått hur djupt det går. Han förstår inte hur jag kan tycka att jag är så dålig när jag är så bra, säger han. Men han är ju min pappa.

Återigen, tack till er som kommenterar och tänker på mig. Jag orkar inte svara på varje enskild kommentar, men jag läser och mitt hjärta värms lite varje gång.

onsdag 15 december 2010

Tacksam

Trots allt.
För era fina kommentarer. Sms. Att ni bryr er.
Tack, snälla.

Skam

Att få tag i min läkare är ju en utopi. Idag kommer jag inte ens fram till vårdcentralen. Uppringningslistan är full. Hurra för svensk sjukvård.

Känner mig fortfarande helt... avslagen. Som efter en jobbig maginfluensa, fast utan magproblemen. Antar att det kanske är medvetandet som kör en dimridå mellan mig och ångesten. För den finns där, jag känner den.

Jag tror jag vet nu varför jag har så svårt att beskriva ångesten. För det har jag, även när jag är i den.

Jag skäms.

Jag skäms över att jag låtit ångesten ta över. Att jag inte kan vara duktig, stark och duglig. Att jag tillåter mig att tänka såna tankar som jag gör om mig själv. Att jag är värdelös, dålig på mitt jobb, dålig vän och att det inte skulle göra någon som helst skillnad om jag inte fanns.

Jag skäms nu, när jag skriver det.

tisdag 14 december 2010

status

Ingen panikångest idag.
Bara en stor trötthet.
Jag sov i 14 timmar. Tog en sömntablett ovanpå whiskyn för att vara säker på att inte ligga vaken. Vaknade till vid 12, somnade om och vaknade 15.
Imorgon ska jag försöka få tag på min läkare.
Valet stod mellan whisky eller Stesolid.
Det blev whisky.
Kanske inte rätt metod att handskas med ångesten, men nåt var jag tvungen att göra.
Och så har jag pratat med min far.
Han är bra, pappa. Både på att prata om det det gäller och att tramsa på om annat för att leda bort mig från det som är jobbigt.

Så just nu är läget under kontroll.

När jag berättar om hur jag mår i de här lägena så känns det som om jag hittar på. Överdriver. För när jag inte är i ångesten känns den så avlägsen. Därför skriver jag nu, för att komma ihåg precis hur vidrigt hemskt det är att vara här.

måndag 13 december 2010

Det är faktiskt inte bra nu.

Ångest, grubblerier. masssor av tårar och tankar som bara trycker ner mig. Jag vet inte. Jag ligger på golvet och skakar, jag slår mig själv för att bara känna något annat. Just nu förstår jag såna som skär sig. Inte för att jag tänker göra det, men känslan av att ångesten är så stark att man gör vad som helst för att fokus ska hamna nån annanstans. Förstår jag.
Ögonen är röda och svullna nu. Näsan är tjock.
Jag fixar inte jobbet imorrn. Jag vill aldrig gå dit igen. jag vill bara vara här i min lägenhet, ligga under täcket. jag vet inte vad jag ska göra för att komma ur det här.
Och sen...

Huvudstupa ner igen...

söndag 12 december 2010

älskade kvartetten

Det finns inget som musik.
Harmonier, skratt, känslan av WOW när rösterna bara smälter samman.

Jag mår så mycket bättre nu.

Vill inte

Jag överlever även denna gång.

Men, vad ska man göra? Vad gör man när tungsinnet väller över en?
Jag försökte hela veckan att hålla det borta, tänka positiva tankar, träna, you name it. Men det hjälper inte. Har det bestämt sig så har det, det kommer vare sig jag tillåter det eller ej. Det enda jag lyckas med är att putta bort det en bit, det försvinner en kort stund, sedan studsar det tillbaka med ny kraft.

Jag vet att jag måste lära mig leva med det. Men just idag tycker jag att det är orättvist. Det tar så mycket kraft och ork, jag vill inte! Jag vill bara må bra. Är det så jäkla mycket begärt?

lördag 11 december 2010

Karusell

Men att det ska vara så svårt att hålla sig borta från grubblerier och ångesttankar. Känslor av att alla är emot en och att man inte passar in någonstans. Säger fel, gör fel, är fel. En besvärlig människa. Den där fyrkantiga klossen i de runda hålen.

Och javisst, man = jag.

Jag blir så arg på mig själv. Och så blir jag ledsen för att jag blir arg på mig själv.  Och så blir jag arg för att jag är så less på att vara ledsen. Och arg.

Snurr. En jävla karusell av jobbiga känslor.

Jag tror jag ska lägga mig och gråta en stund...

onsdag 8 december 2010

En liten dipp

Men hej.
Är du här igen?
Jag har inte direkt saknat dig, ska du veta. Funderat lite över dig, visst, men inte saknat dig.
Inte saknat grubblandet, mindervärdeskänslorna eller ångesten. Inte saknat konsekvenserna; frosseri och dålig nattsömn.
Du har faktiskt inget här att göra längre. Ett kort besök, okej, men det får vara bra sen.
Jag går och tränar nu.
När jag kommer hem vill jag att du är borta.
Okej?

tisdag 7 december 2010

Tokträning vs frosseri

Tokträning ena dagen, frossande den andra...

Mensfrossande idag. Big Time.
Blev så sjukt sugen på smulpaj med äpple. Men inte bara det. Jag blev även sjukt sugen på Lindts creme bruleechoklad. Kan jag välja? Nä.

Imorrn får det bli dubbelpass igen. Spinning och yoga. Det måste typ vara den perfekta mixen av träningsformer. Styrka och smidighet i yogan, flås i spinningen. Imorgon är dessutom spinningen först, vilket jag tror kan vara bättre. Då är man varm i yogan. Fast igår var jag jäkligt smidig ändå, jag kom upp i plogen precis hur lätt som helst. Med raka ben. Och kontroll.

Yay me!

måndag 6 december 2010

utav bara faan

har jag tränat idag. Nåt helt kopiöst.
Eller vad sägs om 55 minuter yoga, 30 minuter core och 55 minuter spinning?

Nu är jag färdigtränad för resten av veckan. Fast nej, för jag har ju bestämt mig för att köra Jillians 30 day shred! Ingen rast ingen ro...

Men nu ska jag äta nåt innan jag svimmar.

lördag 4 december 2010

Wellness

Jag har anmält mig till en Wellnessresa.
En vecka i Spanien med massor av Yoga, core, vattengympa, meditation och sol och bad.

Åh, vad jag ser fram emot det!

fredag 3 december 2010

En fredag till!

Det är ju inte klokt vad jag är social nu för tiden!

Ute en fredag till. På klubb.

Roligt var det, träffade massa människor jag känner. Skönt att hänga med delar av kvartetten i andra sammanhang.

Nu är jag jättetrött. Gick upp halvsex imorse. Med nya ljusväckarklockan, det var najs! Mycket trevligt att vakna när det redan var ljust i rummet!

Nä, god natt med er, raringar..

tisdag 30 november 2010

Att det ska vara så svårt..

Det var tungt idag.
En del av mig ville så gärna bara stanna hemma, ta ett varmt bad och krypa ner under en filt i soffan. Titta på dålig tv och äta pepparkakor.
Så jag mår extra bra över att jag faktiskt klädde på mig och masade mig iväg till Yogan.
Och jag vet inte hur jag funkar. För jag mår ju så bra av det. Det var så skönt att få sträcka ut ordentligt och jäklar vad jag har blivit vig om man jämför med förut! Helt klart en fördel med att vara en person som vill göra allt perfekt. Man blir trots allt bättre.
Det är nog därför jag haft så svårt med styrketräningen tills jag hittade Nautilusmetoden. Jag blir så fruktansvärt uttråkad av att inte se resultat. Men där kom ju resultaten väldigt snabbt. Jag bygger rätt fort också, när jag väl kommer igång.
Humöret blir bättre av träning. Självförtroendet, magen, you name it.
Och ändå ska det vara en sån kamp att komma iväg.
Jag fattar inte.

Men jag är väldigt glad att jag gjorde det idag.

måndag 29 november 2010

sorry, I don't work that way...

Prestation.
Jag funkar inte så.
När det blir måsten av det hela.

Som med listan.
Nu blev det ett måste i min värld och då knyter det sig.

Så jag skiter i listan för tillfället och återupptar den när jag känner för det.

Och klockan är alldeles för mycket igen.

Min KBT-terapeut (kan man säga så?) säger att jag är lätt till måttligt deprimerad just nu. Det visar skattningslistor som jag fick fylla i förra gången. Detta trots att jag äter medicin. Inte för att jag vill äta mer medicin, men jag antar att jag behöver lära mig att inte trilla ner i det där hålet i vägen igen. Om ni har hört den liknelsen. Eller som man brukar säga; definitionen av galenskap är att göra på samma sätt gång på gång och förvänta sig nya resultat...

Jag mår ändå ganska bra idag. Kände mig lite off på jobbet efter att ha varit borta en och en halv vecka. Jag tappar mark. Men nu har jag bokat in ett möte med min chef på onsdag. Jag ska tala om för henne att jag söker andra jobb. För det går ju inte, det här.
Och ändå... Tillfreds.
Just här, just nu.

söndag 28 november 2010

Var är pirret?

Söndagsbluesen kom ikapp lite, trots mys med ljus, glögg, pepparkakor och duettande..

Jag undrar om jag nånsin kommer att bli kär igen. Eller kanske snarare om jag ska lyckas bli kär i nån som kan bli kär i mig. Alla som verkat intresserade på sistone är bara så fel. Jag kanske är för kräsen? Fast jag har inte ens en lista. Om jag hade en skulle det stå: Får mig att få pirr. Inget annat.

Men det är väldigt, väldigt pirrfritt för närvarande...

Glad 1:a Advent!

Ja, jag har pausat lite med listan. Oroa er inte. Den kommer att återupptas nu i veckan

Idag har jag haft en sån där otroligt skön dag. Sov länge, frukost i lugn och ro med två stora hemmalatte. Årets Jul-spellista på Spotify fixade jag under tiden. Gick och handlade, tog ett varmt bad... Adventspyntade lite.





Glad 1:a Advent på er allihopa!

lördag 27 november 2010

Dagen efter kvällen före

Mina damer och herrar...

Idag har jag varit bakis. Mer bakis än på mycket länge. Sådär så jag blir påmind om att det kan vara ok att dricka liiite mindre kvällen innan. Eller ialla fall varva med vatten.

Nåja. Jag hade väldigt roligt. Singel AW med Maria. Hon fick mig att spela Guitar Hero! Eller Rockband var det kanske. Offentligt! Jag var skitdålig, men jäklar vad kul det var.
Träffade väl inte direkt nån potentiell pojkvän, men det är ok.
Pratade med en kille som hade mailat mig på dejtingsidan. Idag hade jag fått ett nytt mail att han gärna ses igen, men jag vet inte. Han var inte riktigt min typ. Hade barn också och njaä..

Men jag gillar idén, att gå ut på ett ställe där man vet att folk är singlar.

Sen hånglade jag lite i en soffa, men det var faktiskt bara för att jag var jättefull. Ojojoj.

torsdag 25 november 2010

Dag 08 - Ett ögonblick

Jag har försökt skriva det här inlägget hela dagen.
Det vill sig inte.
Jag kan bara inte komma på ett sånt där stort ögonblick.
Eller, det kan jag, men jag vill inte skriva om dem.

Så jag väljer ögonblicket jag kom ner i Plogen första gången.
Jag var rädd för plogen. Tyckte det var fruktansvärt obehagligt att tippa bakåt och inte riktigt veta vart mattan var. Om jag skulle slå runt.
Och så plötsligt en gång. Jag bestämmer mig för att skita i att försöka komma ner och fokuserar på sittbenen istället, att sträcka dem så högt upp som möjligt. Så är den där, med ens. Mattan, under ena tån. och den andra.

Känslan av att ha forcerat ett hinder..

Så skön.

onsdag 24 november 2010

Dag 07 - Min bästa vän

Det är intressant det där med vänner. Hur olika det kan vara.
En del umgås bara med människor de känt sen de var små. Gänget, liksom.
För mig är det tvärtom. De flesta vänner jag har, har jag lärt känna i vuxen ålder.
Min äldsta vän har jag känt sen vi var 17. Inte så att jag förnekar alla jag känt innan dess, men jag umgås inte med dem längre.

Min äldsta vän är också min bästa vän. Min syster, min bästaste.
Vi är olika, min vän och jag. Hon är stormen, jag är hamnen. Sen kan det storma lite i hamnen också och det är ganska lugnt ibland i stormens öga. Men i det stora hela.

Hon är den som vet allt om mig. Den som får veta allt. Jag vet det mesta om henne också. Vi har gått igenom så mycket tillsammans att det egentligen är helt otroligt att vi fortfarande är vänner. Men jag tror det är det som svetsat samman oss.
Vi har inte alltid bott i samma stad. Ibland hörs vi inte på månader. Men vi finns i varandras hjärtan, det är huvudsaken.

tisdag 23 november 2010

Dag 06 - Min dag

Nu ni, nu blir det spännande!

Vaknar vid 10. Småslumrar lite fram till elva, går upp och äter frukost. Tittar ut på snöstormen, som de kallar den.
Känner mig inte fullt lika genomtäppt och eländig idag, hurra det har vänt!
Pratar i telefon, först med jobbet, sen med pappa. Hostar sen så jag nästan kräks. Jaha.

Fixar kaffe, sätter mig och börjar lägga in en låt i Finale, samtidigt som jag chattar med min kusin i London. Plötsligt är klockan fyra och jag inser att jag är hungrig. Värmer lite soppa och fortsätter med Finale. Nästa gång jag tittar på klockan är den halv sju.
Jag kollar på ett avsnitt av Simpsons och ett av Biggest Loser. Är hungrig igen, gör en omelett med västerbottensost, stekt lök och svamp, samt skivad tomat. Den blir god, men går sönder lite när jag ska lägga upp den sådär snyggt som en halvmåne på tallriken.
Det är kallt i min lägenhet, så jag bestämmer mig för ett hett bad. Jag läser i badet. Alltid.

Sen sätter jag mig vid datorn igen, skriver klart en reseberättelse, chattar lite och skriver detta inlägg.

Oh, så roligt att vara hemma och sjuk!

Hur man kör bil i dåligt väder

Tänkte att det kunde vara viktigt att påminna om hur man egentligen kör nu i vinterväglag...

  1. Om marken är lätt fuktig av en smula regn och trafiken rör sig i 100 km/tim, kör i 25 km/tim.
  2. När en större väg täcks av en trafikfarlig mängd snö och trafiken rör sig i 25 km/tim, kör i 100 km/tim.
  3. Ju halare vägbanan är, desto mer bör du byta körfält.
  4. Använd endast parkeringsljus när du kör i regn, snöslask eller dimma.
  5. Om all snö har blivit bortplogad och rikligt med salt och sand har spritts ut på vägen, kör i 15 km/tim. Även om trafiken över huvud rör sig i 90 km/tim.
  6. Om vägen är hal på grund av is, regn eller snö, framkalla med avsikt vida sladdar.
  7. När du kör iväg igen efter att ha tvingats stanna vid rött ljus i regn eller snö, låt drivhjulen alltid spinna för att därmed orsaka så mycket förvirring som möjligt.
  8. När du närmar dig en stor vattenpöl på vägen, kör igenom den så att en fullkomlig tidvattensvåg dränker in andra bilar och fotgängare.
  9. Vid körning i alla slags oväder, strunta i alla linjer som är målade på vägen.
  10. Om vägförhållandena är allt utom torra, kör alltid för nära framförvarande fordon.
  11. Låt isen och snön på taket vara kvar på din bil. Kör sedan så fort som möjligt så att allt flyger av och hamnar på andra bilar.
  12. När hela bilen är täckt av snö eller is, borsta eller skrapa bara ren en liten bit av vindrutan mitt framför förarsätet så att du inte kommer att ha en aning om vad som pågår runt omkring dig.
  13. Om din vindruta blir immig när du kör, torka INTE av den. Slå bara på defrostern och luta dig mot passagerarsätet och böj ner huvudet mot instrumentbrädan.
  14. Fortsätt sedan att köra genom att kika ut genom vindrutan där defrostern precis har börjat ta bort imman.
  15. Tvärbromsa för att få reda på hur hal snön, regnet eller isen har gjort vägen.
  16. Använd inte vindrutetorkarna i hällregn, om du inte gillar det gnällande oljudet de åstadkommer.
  17. Låt dina vindrutetorkare gå en lång stund efter det att regnet har upphört.
  18. När du borstar snön av bilen, borsta ner den på stötfångaren så att den skymmer strålkastarna, blink- och bromsljusen.
  19. När du kör på isgata, kör så fort som möjligt - du har ju ett fyrahjulsdrivet fordon som är utrustat med låsningsfria bromsar.
  20. Om värmen i din bil inte fungerar, se till att ha en för stor vinterrock på dig och dra upp dragkedjan så långt att den enda delen av ditt huvud som är bar, är dina ögonbryn och panna.
Lånat från Yttermera

måndag 22 november 2010

Dag 05 - Vad är kärlek?

Kärlek är läskigt. Kärlek får mig att bli svag, att tappa bort mig själv.
Men kärlek är också underbart. Det som gör att man lever. Om man inte älskade, vem vore man då? Och då pratar jag naturligtvis inte bara romantisk kärlek.
Förståelse.
Respekt.
Trygghet.
Ärlighet.

Kärlek är inte lätt. Den övervinner inte allt. Man måste jobba för kärlek.
Och det är värt det.


Dag 04 - Det här åt jag i dag (igår)

Meh!
Jag glömde ju igår..

Inte bästa matdagen direkt, men okej:

Frukost
äggröra
klyftat och skalat äpple
te med honung

hemmalatte med laktosfri lättmjölk

Lunch
Keldas orientaliska soppa med nudlar

Middag/kvällsmat
massor av hårda mackor med räkost och te

Jo, så hetsåt jag ju choklad också, nånstans däremellan...

Ja! och nej...

Kände mig bättre när jag vaknade imorse. Hurra, tänkte jag, äntligen vänder det!
Några timmar senare känner jag mig risigare än någonsin och har feber igen. Blir nog att ringa Närakuten och hoppas på en tid i samband med mitt KBT-samtal.

Åhhh, så tråkigt!!

söndag 21 november 2010

Sweetness

Plötsligt plingar det till i mobilen. Ett för mig okänt nummer och när jag öppnar meddelandet står det:
Hej! Ville bara säga hur go du är och hur bra du sjunger!
Nyfiken som jag är slänger jag mig på Eniro och kollar numret, som visar sig gå till en av mina småkusiner. Eller små och små, hon är väl typ 17 nu. Vi ses inte så ofta, då hon bor i en helt annan del av landet.
Så himla gulligt.

Mina grannar spelar julmusik.

lördag 20 november 2010

Choklad

Tänker nog gå och köpa choklad. Tror jag. Jag är lite kluven, men samtidigt väldigt sugen på choklad.
Frågan är vilken sorts choklad jag är sugen på.

Jag blir ju lite korkad när jag har huvudet fullt med snor. Jag tror liksom att bara för att jag inte kan röra på mig så kan jag lika gärna skita i hur jag äter. Nej, jag vet. Det stämmer inte. Men nån del av mig tror ändå att det är så, just nu. Jag blir lite Jaja, skitsamma jag börjar om på måndag. Sådär.

Och jag vet ju visst vad jag är sugen på. Lindtor. Så jäkla gott.

Dag 03 - Mina föräldrar

Mina föräldrar lever inte ihop.
Det har de inte gjort sen jag var 8. Jag minns inte riktigt vad jag tyckte om det där, faktum är att åren mellan 8 och 10 är hyfsat utraderade i mitt minne.
Men, i dagsläget är jag glad att de valde att gå skilda vägar. De har alltid skött det snyggt inför oss barn, alltid haft en bra kontakt. Utom några år kanske, men det berodde på annat. Första jularna efter separationen firade vi tillsammans.

Min mamma bor kvar i uppväxtstaden. Hon är en utmejslad Typ A-människa. Tusen järn i elden, alltid på språng. Allt ska vara, om inte perfekt, så i alla fall outstanding. Både på jobbet och privat. Lite har hon lärt sig efter sin hjärtinfarkt för13 år sen, men det är sån hon är. Hon är lojal, pålitlig och principfast.
Idag har vi en bra kontakt, jag och mamma. Kanske att vi till och med kommit varann lite närmare sen hon blev dumpad nu i höstas. Jag vet inte. Men jag älskar henne.

Min pappa bor här, i samma stad. Det har han gjort i ganska många år, sen han träffade the wicked witch from Finland. Häxan som gjorde att pappa och jag i princip tappade kontakten under några år, som sabbade min lillebrors självförtroende totalt (hur kan man göra så mot en 9-åring?), men som tillslut försvann från scenen. Nu är min pappa gift, sen 6 år tillbaka, med en helt annan kvinna. Tack och lov.
Pappa är passionerad. Nördig, rent utav. Eller, han blir passionerad när han hittar ett intresse. Det har varit allt från matlagning till krukväxter till sömnad till motorcyklar, sång och nu kameror. Han lär sig allt om det han är intresserad av och delar gärna med sig till omgivningen. Utan att riktigt ha koll på om andra är lika intresserade. Pappa hade blivit en strålande missionär, om han bara varit intresserad av religion. Han kan vara väldigt självupptagen, men jag älskar honom.

När jag nu sitter här och skriver om mina föräldrar inser jag att äpplet nog inte faller så långt från trädet...

fredag 19 november 2010

Fredagkväll my ass

Åh det är så tråååååååååkigt!

Här sitter jag hemma och hostar upp lungorna när jag egentligen vill sitta på någon mysig bar med ett glas vin och massa snygga killar.

Seriöst, det här med att vara sjuk så ofta, det tär. Både fysiskt och mentalt. Jag börjar undra vad det är för fel. Varför blir jag sjuk hela tiden? Det saknas ju tydligen ingenting i kroppen, så vad beror det på? Okej dåligt immunförsvar, men det måste ju finnas ett slut! Eller?

För inte ens jag kan ju inbilla mig fram feber och krupphosta...

Dag 02 - Min första kärlek

Hur skriver man om det här?
Vad räknas som den första kärleken egentligen? Den där trånande kärleken-på-håll, som oftast gällde i mellan och högstadiet? Första gången man blev ihop med nån?
Svårt.
Jag har aldrig direkt haft tur i kärlek. I grundskolan var jag lite av en outsider, vilket dels gjorde att killarna inte såg mig riktigt på det sättet, dels att jag nog var lite för cool för att bli ihop med någon av dem. Sen blir jag inte kär så lätt heller. Och blir jag kär, oftast i någon svåråtkomlig, då håller det i sig. I högstadiet var jag kär, på avstånd naturligtvis, i samma kille i två år. En kille i parallellklassen. Jag hängde rätt mycket med några tjejer i hans klass, men ingenting hände såklart. Herregud.
Sen var jag kär på avstånd i en termin på gymnasiet, sådär så att man höll på att kissa på sig bara man mötte Honom i korridoren och han sa "hej". Lite senare hände det grejer, men det tror jag är ett annat inlägg.

Men nu var det den första kärleken det skulle handla om. Min första kille, om man ska uttrycka det så, var när jag var ca 4 år och gick på dagis. Jag minns inte vad han hette, men vi skulle gifta oss, minsann. Det fria 70-talet till trots. Vi utforskade massa spännande områden vill jag minnas, utom synhåll för fröknarnas vakande ögon förstås.

Så första kärleken... Första gången jag var riktigt tokkär, så där så man vill krypa in under huden på den älskade för att kunna vara så nära som möjligt, det var jag faktiskt inte förrän just i gymnasiet.
Fortsättning följer...


torsdag 18 november 2010

Dag 01 - Presentera mig själv

Antoinette.
En pseudonym, javisst. Lite hemlig måste man få vara här i livet. Skapa mystik och så vidare.
Men, dock.. En presentation.
Kvinna nånstans mittemellan 30 och 40. Singel, men less på det. Utarbetad, sönderstressad, men med hopp om livet. Börjar tagga ner.
En känslomänniska ut i fingerspetsarna. Har svårt att hålla tyst om nåt känns fel. Inte alltid en bra egenskap...
Kämpar med några extrakilon, äntligen har de börjat försvinna. I samband med detta blivit beroende av Biggest Loser. Såpass att jag till och med drömde om programmet inatt.
Teoretiker. Gillar att prata, skriva, planera, organisera...
Ekonomisk disaster. Fast rycker upp mig emellanåt, så Lyxfällan får vänta.
Har en diffus frihetsönskan. Vill bli oberoende på nåt sätt, ekonomiskt, arbetsmässigt.. Vet inte riktigt.
Och det där är typiskt. Pratar innan jag tänkt klart. Verkar nog ofta ganska rörig.
Flammar upp rätt snabbt, men det går över lika fort. Om jag inte känner mig sviken. Då är jag långsint som fan.
Lånar ett uttryck från Ia; social ensamvarg. So me.

Nystart

Mycket gnäll på senaste.
Missförstå mig rätt - det är ok. Det är min blogg, min egoblogg, och jag skriver vad jag vill. Vill jag gnälla så gör jag det.
Men nu vill jag prova nåt annat.

Så, varför inte sno den där listan som jag ser lite överallt på bloggar. Here it goes:


Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag i dag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick
 Då kör vi...

onsdag 17 november 2010

Bra, men lite dålig..

Usch, jag känner mig lite dålig. I dubbel bemärkelse.
Kände redan igår kväll att kroppen började lägga ner. Vaknade imorse med slemhosta och feber. Ringde jobbet, somnade om och sov till halv ett.
Insåg sen att vi hade ett viktigt gig på kvällen, som jag bara inte fick missa. Bara att hoppa i badet, hinka te för att få lite ordning på halsen, sätta på lösfrallorna och bita ihop. En treo hjälpte också.
Som tur var påverkade det inte rösten så mycket och giget gick fantastiskt bra. Mycket uppskattat av både publik och arrangörer. En ljudtekniker har vi hittat också, som dessutom väldigt gärna vill spela in oss. Hon fixar gratis studio och gör det för en liten penning, bara för att lära sig.
Men det känns lite sådär att vara hemma från jobbet och sen åka och giga. Det är i och för sig inte alls samma sak att giga tre set om 10 minuter, som att jobba 8 timmar och vara pigg och alert hela tiden (som jag måste vara i mitt jobb). Dessutom är det jobbet som gör mig sjuk. Så mycket bakterier...
Nu är jag helt slut igen och räknar med att sova minst 12 timmar inatt.

Jag måste byta jobb...

tisdag 16 november 2010

Men om jag bara kunde

Men kan jag inte bara vara tyst ibland?
Låta bli att provoceras, att hamna på "jag kan och vet minsann också"-nivån.
Kan jag inte bara acceptera, låta dem hållas?

Kan jag inte vara den där tysta, intelligenta typen? För om man inte pratar så mycket tycker folk att man är jäkligt smart när man säger saker, märker jag.
Men nej.
Ut med det bara. Högt och tydligt. Eller otydligt.
Och det kan väl vara okej, men bli provocerad. Att inte kunna behålla lugnet, att bra låta det vara.

Ibland vill jag bara vara nån annan.

måndag 15 november 2010

Hur gick det då?

Jomen det gick bra.
Jag pratade, berättade, grät... Som vanligt, alltså.
Visst känns det lite som om man återupprepar sig. Jag är lite trött på att berätta om hur jag mår, när jag mår så och varför.. Särskilt som jag inte vet, alla gånger. Och jag vill ju veta, för jag vill säga rätt. Det sa jag också.

Så vi ska ses nästa måndag igen. Prata vidare. Så får vi se.

Nu är jag trött. Men! Jag har kommit på att det inte alls är mycket kalorier i Ekströms chokladmousse!

Bara en sån sak. Man kan ju bli lycklig för mindre.

söndag 14 november 2010

söndag gör jag ingenting.. Jo, tänker lite..

Funderar på KBT'n imorrn.
Är lite nervös, faktiskt. Hur ska det gå? Vad kommer jag tycka om terapeuten? Kommer det riva upp massa saker? Hur kommer jag att må?
Undrar om det är därför jag varit så sötsugen hela veckan. För att jag är stressad. Över jobb, KBT, allt.. Kanske är det som gett mig munsåret-from-hell också.
Fast det är i alla fall nästan borta nu. Tack Anti och Compeed!

Förresten.
MSN-killen hörde av sig idag igen.
Mystiskt.

lördag 13 november 2010

Saknar att sakna

Sitter hemma, lördag kväll och det är ganska skönt. Jag har tvättat och dammsugit. Stått emot lustan att gå och handla onyttigheter. Jag har tränat och mitt munsår-from-hell har börjat försvinna så sakteliga. Jag har lax i ugnen och broccoli på spisen.

Men oj vad jag saknar någon att sakna. Kyssa, hångla, sms:a med, längta efter...

Plötsligt idag ploppar en kille upp på msn. Vi snackade en del för några år sen, träffades aldrig och så rann det ut i sanden. Sen har han liksom bara blivit kvar på msn. Vi chattar lite i alla fall. Han bor inte i samma stad, men har ett ex i grannstadsdelen som han ska försöka igen med och, om det funkar, flytta till. Vete 17 om han inte försökte insinuera att vi kunde ses om det inte skulle funka med exet.. Ha. Nä, second best vet jag inte om jag vill vara. Då satsar jag hellre på singel AW och hoppas på att drömprinsen finns där nånstans i minglet.

Vill ha!

Men vad är det med mig?
Jag vill bara äta massor av onyttiga saker! Pizza, choklad, ge mig! Kladdkaka, grädde, äppelpaj med vaniljvisp..
Det är ju helt sjukt.
Varför kan jag inte ha cravings efter morötter?

fredag 12 november 2010

Hos doktorn och dumpad på lördag kväll

Okej, så jag var hos doktorn idag. Jag lovar att det var samma slöa människa som satt i kassan, som jag pratade med på telefon sist jag ringde. Så jäkla långsam! Jag blir vansinnig på tröga människor. Jag tål dem inte! Jag var till och med tvungen att fråga vart jag skulle vänta på läkaren.

I alla fall. Kändes lite som att kasta 140 spänn i sjön. Fick konstaterat att jag mår som förut med humörsvängningar och vanföreställningar, men vi ändrar inte medicinen eftersom jag börjar med KBT på måndag. Konstaterade även att kolesterolet är högt, som vanligt (dåliga gener...), men att vi inte gör nåt åt det heller eftersom vi inte har siffror att jämföra med. Alltså, kan inte vårdcentralerna skicka journaler mellan sig? Jaja, det var inte tokhögt och jag hade faktiskt missat medicinen ett tag innan provtagningen, så det är bra att vänta och se.

Sen skulle jag träffat en kompis imorrn och tagit ett glas vin. Kul att gå ut en sväng, tänkte jag. Men, surprise, hon ställde in. Hade inte råd. Vill att jag ska åka långt bort i tjottahejti-norrrt till henne istället. Men det vill inte jag. Stan hade varit alldeles lagom. Så, nu blev jag alltså dumpad.. Nån som vill ta ett glas vin med mig imorrn?

Annars är det lite sjukt att det ska vara så svårt att sköta maten. Jag har varit sugen på grejer hela veckan. Tror jag lyckats hålla mig inom gränsen, men ändå. Skulle vara duktig och body-pumpa idag, men passet var fullt. Det blev 20 min crosstrainer och 10 min rodd istället. Inte same same, men i alla fall nåt. Vaknar jag i tid tar jag ett extrapass imorrn istället.

Jaha.
Det var mitt spännande liv en fredag kväll i november

torsdag 11 november 2010

Rep och tider

Rep rep..
Tyckte först att det kändes lite jobbigt. Blev liksom lite sångless efter USA. Otroligt skönt att vara helt repledig när vi kom hem. Men nu var vi liksom tvungna, eftersom vi har ett väldigt bra betalt gig nästa vecka. Och.. Det var kul. Blev lite trött i rösten, men det är mitt eget fel eftersom jag inte hållit igång den.

Så nu ser jag fram emot söndagsrepet.

Och så har jag fått en ny tid hos en kurator på vårdcentralen. På måndag.

onsdag 10 november 2010

Men åhh

Ja men.
Vilodag idag med. Förutom promenaderna till jobbet då. Men jag känner mig snorig och dan. Och det är bara ursäkter, jag vet.
Imorrn blir det rep, men fredag och lördag... Då kör vi!

tisdag 9 november 2010

Veckan som kom av sig

Man ska aldrig ropa hej...

Idag var det mycket svårare att välja det positiva, men jag kämpade!
Någon träning blev det dock inte. Slutade sent, pulsade hem i blöt yrsnö och har knappt lyft ett finger. Har träningsvärk, vilket i och för sig är helt okej, men också stort munsår i vänster mungipa, ont i örat, ont i blåsor i munnen och huvudet. Ja, på. Ovanpå huden liksom.
Så nu går jag och lägger mig.

Gonatt!

måndag 8 november 2010

Träningsvecka!

Jag har kommit på att jag ska göra som i Biggest Loser. Jag ska ha veckoteman.

Den här veckan är träningsveckan. Idag har jag tränat 30 min Core och 55 min Spinning.
Imorgon är planen 55 min Yoga (om jag hinner från jobbet) och 75 min Afro aerobic. Onsdag, då blir det Spinning 55 min och Yoga 55 min. Torsdag kör vi Salsa 55 min om jag hinner från jobbet och sen Yoga 90 min.
Fredag tar vi 30 min Core och en Bodypump på 55 min. Sen kan jag få ta det lite lugnt på lördagen med en 75 min Yoga. Söndagen får bli vilodag.

Orkar jag med detta såvore det väl fan om jag inte tappade minst ett kilo till nästa vecka!!!

Att jag aldrig lär mig

Chokladsug + depp + trötthet + svullen mage =...

Ja just det.

Några dagar för tidigt, men jetlagen ställde väl till det lite. Tänk att jag blir lika förvånad varje gång?

En bra dag

Idag är en bra dag.
Det bestämde jag mig för redan igår kväll.
Idag är dagen då jag är positiv, hjälpsam och allmänt trevlig att ha att göra med, bestämde jag.

Och tänk så mycket bättre det blev än de senaste dagarna.

Tror jag bestämmer mig för att ha en bra dag imorgon med.

söndag 7 november 2010

The committee of assholes

Plötsligt kommer de över mig. Ovälkomna, som alltid.

Du är tråkig. Inte värd att vara vän med. Du klarar ingenting, kan aldrig fullfölja något. Ingen orkar umgås med dig nån längre stund. Du kommer sluta ensam, för du klarar inte att släppa in. Ingen vill komma in heller. Det är därför folk inte hör av sig längre. Och bokar av. För du är trist. Värdelös.


The committee of assholes talar om för mig hur det egentligen ligger till.
Jag vill be dem fara åt helvete, men jag hittar inte orden. För det känns som om det de säger är sant.

Jag önskar att jag kunde stå emot. Är det inte det här min medicin ska hjälpa mig med? Känns inte som om den gör sitt jobb.

Röjarsöndag

Vad skönt det är att röja.
Idag är det kläder som ryker. Kläder som är för stora, eller som snart ska vara det. Kläder som jag aldrig använder, men som hänger i garderoben och tar plats. Nu åker de ner i källaren. Bort med dem bara.

Funderar lite på frosseriet igår. Vad hade varit värst? Att baka den där kakan och äta den, eller att gå och köpa choklad eller B&J och äta det? Rent kalorimässigt, alltså?

Väck ska det i alla fall idag.

lördag 6 november 2010

störd, stördare, stördast...

Äsch.
Blev toksugen och bakade en kaka.
Och åt upp den.
Hej ätstörning.. :S

Imorgon får det bli core och spinning, för att kompensera lite i alla fall..

dagens inköp!

Nu jäklar ska här inte frysas om fötterna!
Published with Blogger-droid v1.6.2

Vad är väl en singelAW på stan?

Singel AW, alltså. 
Fast det viktigaste och roligaste var faktiskt att träffa Maria. Det andra, det var bara uppvärmning.

Jag går ju nästan aldrig ut längre. Vad har man på sig, liksom? Sist jag var ute vägde jag ca 5 kg mer än nu. Det var faktiskt lite lättare, och framförallt roligare, att hitta kläder igår. Dåligt belyst bild finns nedan. Om ni är intresserade kan jag berätta att jag har på mig mina nya, mörka Calvin Kleinjeans, en lila top från Old Navy och en lastgammal tunn kavaj från HM.

Som singelevent betraktat var det väl sådär. Alldeles för hög musik, så det gick knappt att prata. Maria och jag satt hela tiden på samma ställe och det kom faktiskt fram en del tappra själar. Inte så jätteintressanta dock. Inte alls faktiskt. Men, som sagt, övning!
Apropå den höga musiken hände en lite rolig grej. Eller pinsam, om ni hellre vill.. En kille kommer fram till mig när Maria är i baren. "Är du tjej?" frågar han. "Ja, sist jag kollade" svarar jag, varpå han tittar lite konstigt på mig.  Vi pratar lite fram och tillbaka inan han går vidare. Efter ett tag kommer han tillbaka, vi pratar lite mer och jag inser plötsligt att han sagt: "Är du Shake?" (alltså dejtingsidan som ordnat aktiviteten). Så det var jag ju tvungen att tala om och skratta åt. Tur att man kunde skylla på DJ:en. 

Idag blir det en bara vara-dag. Hade vilda planer på att promenera till Liljeholmen, men jag känner mig inte helt okej, trots sovmorgon och brunch. Vet inte om det är magsjukan på jobbet som spökar. Lite vill jag ut idag i alla fall. Behöver solskenet..

fredag 5 november 2010

på väg ut

En dagens, bara för att... ; )
Published with Blogger-droid v1.6.2

Just nu, just här...

Fredag.
Äntligen.
Hemma. Tappar upp ett bad. Häller upp en GT. Nina Simone på Spotify.
Snart AW med Maria.
Hela helgen framför mig.
Livet är gott.

torsdag 4 november 2010

Snygga killar Yogar...

Grymt snygg kille idag på yogan. Verkligen grymt snygg.

Själv var jag tomatröd i ansiktet och nersvettad efter att ha kört ett salsa-aerobicpass precis innan.

Snyggkillen lade sin matta precis framför mig. Tyvärr kunde jag inte direkt njuta av utsikten, eftersom 90 minuter Ashtangayoga fan inte är att leka med. Särskilt inte efter nämnda konditionspass innan.

Men jag ska nog börja gå på torsdagsyogan lite oftare...

tisdag 2 november 2010

Fattigmansmat och skrotande i största allmänhet

Jag kommer upp vid tio med hjälp av sömntablett kvällen innan. Bra, det där med sömntabletter när man har jetlag. Fast jag får en besk smak i munnen efteråt, lite sådär som när man ätit för mycket pinjenötter.
Skrotar runt, äter frukost, plockar lite. Snyter mig inte lika mycket idag, inser att jag måste gå till jobbet imorgon. Åh, vad jag lätt skulle kunna tillbringa minst en månad såhär. Bara skrota. Men kollegan blir glad over friskbeskedet, så det är bra.

Svänger ihop en linsgryta lite på en höft. Fattigmansmat, men god sådan. Och nyttig, vilket är helt på min linje nu.
Yogan idag kändes bättre, inte riktigt lika stel. Insåg att det är ett afropass direkt efter. En snabb tanke; "jag kanske skullle hänga på?". Fast nej. Inte idag. Nästa tisdag, då ska jag planera för det. Det är ju inte så mycket annat nu.
Jag har så mycket frihet. Det är så skönt, så obeskrivbart skönt.

Så nu tänkte jag lära mig sticka.

måndag 1 november 2010

Payback

Dags att ställa sig på vågen efter en hyfsat okontrollerad semester.
Okej, jag tränade en gång. Har promenerat en hel del. Men, jag har även ätit vad jag vill, inklusive en hel del skräp, latte och bakverk.
Och det syntes. Plus 3 kilo.

Hej Viktklubb, här är jag igen!!!

söndag 31 oktober 2010

att längta, men inte veta efter vad

Har en såndär odefinierad längtan igen.

Känslan är stark, men jag vet inte riktigt efter vad. Nytt jobb? Förälskelse? Nya vänner? Ny hobby? Nytt liv???

Lite av allt, skulle jag tro. Hösten gör så med mig, får mig att längta. Vilja ha annat, nytt. Förändring.
Det är på hösten jag funderar på saker som att hyra ut min lägenhet och börja plugga på nån folkhögskola långt bort. Eller åka iväg för att jobba i Thailand ett halvår.

Eller så är det jetlagen och förkylningen som gör mig lite.. sårbar.

Sista söndagen i oktober

Hur mycket snor finns det i en människa egentligen?

Sådana djupa tankar roar jag mig med sista söndagen i oktober.
Har återigen sovit dryga 13 timmar (hej vintertid!) och tänker att det fan inte är värt det att gå till jobbet imorrn. Inte med vansinniga mängder snor som rinner konstant, fnasig näsa och explosiva nysningar en gång i kvarten.

Fast annars mår jag ganska bra.

Att vara hemma igen. Mitt hem är min borg, visst är det så. Och jag känner mig lite friare nu, när jag vet att jag ska ha paus. Funderar på vad jag ska ägna min tid åt. Mig själv. Må bra. Träna, självklart. Bara förkylningen dunstar. Måla. Göra smycken, kanske? Ska titta runt på lite websidor och se om jag hittar några roliga helgkurser. Nåt kreativt blir det i alla fall, det vet jag.
Och snart börjar dejtingsäsongen, eller vad säger du Maria?

lördag 30 oktober 2010

ChockYoga

Så har jag yogachockat kroppen.
Den stela stackars kroppen. Som ett kylskåp. Kunde knappt nudda fötterna, än mindre gå in i plogen ordentligt. Tror jag ska yogachocka kroppen hela veckan nu. Det är klart, att sitta på atlantflygningar gör ju inte att man blir toksmidig direkt. Så jag får väl vara snäll mot kroppen några dagar, ta det lite lugnt. Inte bända och böja för mycket.

På väg från yogan upp till affären träffade jag på några små skelett. Det är dock de enda jag sett idag och det är nog tur, för här finns inget att hämta. Inte ens grannens skrikiga barn har plingat på. Fast det är klart, de kanske är för små för att trickortreata. Har jag berättat om min grannes skrikiga barn? Jag har aldrig stött på barn som grinar så mycket. Han är typ en varannan-vecka pappa till två barn, tror jag, och det är väl bra. Men varför skriker de så? Jag tror aldrig jag har hört dem gå i trappen utan att något av barnen börjar grina. Antingen är de grymt bortskämda och grinar när de inte får som de vill, eller så är han en hemskt sträng pappa...

Jetlagen är fortfarande extremt kännbar och nu ska vi skoja till det med vintertid dessutom. Tjoho. Gick i alla fall upp i vettig tid, så idag slipper jag förhoppningsvis vara uppe till fyra. Har egentligen inget emot att vara uppe till fyra, men inte när dygnet blir så himla svårt att vända tillbaka.

From outer space

And so I'm back.
Efter dryga två veckor av resande, känslostormar, musik, framgångar och tårar..

Det är inte helt enkelt att resa med en massa människor, särskilt inte när man har en depression som gärna drar fram den låga självkänslan när det blir för lite egentid. Men, på det stora hela har det varit fantastiskt. Återigen har vi sprängt gränser och förändrat världen, i alla fall den lilla bubbla vi är i. Folk kommer fram och talar om hur det vi gör påverkar dem, att vi förändrar deras liv, rör vid deras innersta. Det är stort och jag är tacksam och ödmjuk inför det faktum att jag får uppleva detta.

Igår kom jag hem. Skulle ha jobbat idag, men jetlag och dunderförkylning tog över. Istället sov jag från ca fyra på natten till sex på kvällen. Japp, 14 timmar. Haha. Hade tänkt vända tillbaka dygnet, men tji fick jag!

Imorgon blir det tidigare morgon dock. Ska definitivt till yogan, strunt samma om näsan rinner och jag är trött.

See you soon..

tisdag 12 oktober 2010

Vi ses igen!

Sista inlägget här på ett tag, tror jag. Blir lite för jobbigt att hålla rätt på två bloggar där borta...
Well, see you om dryga två veckor! Eller på resebloggen... :)

pre-trip

Okej, jag fuskar idag.
Stannade hemma för ont i ryggen. Och jag har ont i ryggen, det har jag. Kanske inte så att jag måste vara hemma bara, egentligen.
Men jag hinner inte med annars. Allt som ska packas, strykas, städas. I-landsproblem, jag vet, men det är mitt problem just nu.
Om några timmar ska jag fixa ögonfransarna och brynen. Jag lyckades tidigarelägga tiden, så nu hinner jag med yogan ikväll också. Ta hand om den stackars ryggen.
Växla lite cash skulle jag behöva göra också, men jag får ta det på väg till Arlanda imorgon.

Så just nu poppar jag Puppini Sisters och städar, packar och stryker. Och sitter alldeles för mycket vid datorn... Fram med strykjärnet!

söndag 10 oktober 2010

resestress!

Inser plötsligt att det faktiskt bara är två dagar kvar tills vi åker.
Hur ska jag hinna?
Måste städa, shoppa, packa... Maila värdinnan, skriva ut info om sånt jag vill göra, typ olika Yoga studios.
Och nu ska jag hem till pappa snart och luncha.
Kanske hinner med lite shopping på vägen, om jag bara kan komma på vad jag behöver..

lördag 9 oktober 2010

Servicetest på en lördag

Idag såg jag att jag hade fått mail från ett av jobben jag sökt.
Ett mail med ett servicetest.
Jag hatar såna där test, för de är så generella. Man får olika situationer och förslag på hur man skulle göra i dem. Och det beror ju så himla mycket på! Men, jag försökte få till nåt slags generellt svar. Bara att hoppas att de gillar mina svar. Jag tror jag ska ringa i veckan inan jag åker och kolla läget.

Annars;
sovmorgon, yoga (med huvudstående!), 45 minuter på konditionsmaskin för att gottgöra för gårdagen. Tvätt i maskinen och borde börja städa, men ska nog skriva packlista istället.

fredag 8 oktober 2010

Bye bye karaktär...

Fredag kväll och karaktären flög just ut genom balkongdörren, eller nåt. Igen. Igår var det Lindts chokladkulor. Idag står en smulpaj med svenska äpplen i ugnen. Försöker trösta mig med att det i alla fall är naturligt. Inga E-nummer här inte.

Vad hände?

Jag som varit så duktig. Nåja, även den bäste och så vidare. Jag kan ju inte rå för att jag gör världens godaste smuldeg.

finally friday

Fredag. Äntligen.
Jag tyckte det var fredag igår. Varje gång jag blev påmind om att det faktiskt bara var torsdag kändes det enormt tungt.
Så trött. In i döden trött.
Ryggen värker.
Jag känner en viss oro inför flygresan. Om jag ska ha så här ont blir det inte kul att sitta på flyget i massor av timmar. Hoppas på att yogan imorgon stretchar ut det värsta. Annars blir det naprapat eller nåt på måndag.

Nu blir det fredagsmys... Med Me Myself and I...

onsdag 6 oktober 2010

1 down, 3 to go

Onsdag morgon och jag är helt vansinnigt trött.

Konserten igår gick bra. Vi är alltid ute i sista sekunden och den här gången är det värre än någonsin, så jag fick ett litet bryt när vi repade pågång innan konserten. Tyckte att alla var dumma i huvudet, kören lät skit och allt skulle gå åt helvete. Men sen mictestade vi med kvartetten och då kändes livet lättare igen.

Publiken var underbar. Precis som det ska vara på en stödkonsert. Hoppas att det blir lika bra publik idag.

För jajamensan, ikväll är vi på't igen! Kommer krävas massor av kaffe för att ladda upp.. Och så jobba först... Vad är det för trams?

Sen är det bara 2 konserter "over there" kvar, sen kör vi...

måndag 4 oktober 2010

Städa, packa, stryka..

Jamen måndag.
Inte blev det någon yoga idag heller. Trots att jag behöver det. Men idag behövde jag andra saker mer.
Städa.
Stryka.
Packa inför konserterna.

Nu ser det faktiskt okej ut här hemma. Det var riktigt sunkigt, nämligen. Sådär så att om någon kommit på en spontanfika så hade de inte fått komma in. Men nu är det okej. Så kan jag storstäda nästa helg.
Bara för att det är så skönt att komma hem när det är rent hemma.

söndag 3 oktober 2010

Glad och ledsen och glad

Jag är ledsen, fast glad. Eller glad, fast ledsen.
Glad för att kören låter så bra. Glad för alla fina människor.Glad för att jag rockade på bowlingbanan, märkligt nog. Glad för att cd'n låter bra. Ledsen för att fina A inte kan följa med till Seattle.

Det känns konstigt. A har ju varit med hela vägen. Så mycket som vi har pratat om resan, glatt oss, planerat... Men jag förstår att det blev det beslutet. Man får väga för och emot.
Men jag kommer sakna dig, A!

För övrigt är det bara 10 dagar kvar nu. 10 dagar till Starbucks!

lördag 2 oktober 2010

Och helgen börjar med;

Försovning.
Ja, jag försov mig, på en lördag.
Brukar ställa klockan på 10.00, för att hinna äta frukost i lugn och ro innan yogan, som börjar klockan 12.
Idag vaknade jag 11.29. Jag hade glömt slå på alarmet.
Men, jag hällde i mig en Nutrillet och tog mig ner till gymet. Vilket jag är mycket glad för.
I måndags skippade jag ju yogan och veckan har inte varit särskilt bra. Jag har börjat känna mig förkyld igen, ryggen har värkt.
Nu är förkylningskänslan borta. Ryggen känns, men mer av träningsvärk än något annat.

Imorgon blir en lång dag. Sista repet innan alla konserter och sen resan. Allt ska sättas. Det ska bli roligt, men det kommer bli tufft. Sen blir det möhippa, så söndagen är fullspäckad.

Och jag har klippt mig och ska söka ett till jobb.

onsdag 29 september 2010

En rolig grej

är när ett par byxor man inte använt på ett år, för att de var tighta, numera sitter ganska löst...

tisdag 28 september 2010

Reseblogg

Jag kommer att skriva om min snart förestående resa på en annan blogg. Ni som vill läsa, skicka mig ett mail så skickar jag adressen.

Men jag ber er; om ni kommenterar, vilket jag hoppas ni gör, gör det inte med länkar till era bloggar!
Jag vill inte att nån ska råka hitta hit, det här är ju min egen privata vrå!

måndag 27 september 2010

måndagsblues

Och så kom den, bluesen.

Det var ett tag sen.

Men när jag sitter här i höstmörkret med en kopp te så känner jag mig ensam.
Och jag vet att det är mitt eget fel.
Jag har inte orkat, tackat nej, bokat av.

Jag hoppas bara att De kan förstå, vännerna. Att de inte skriver av mig helt. För jag vill ju, jag vill så förtvivlat gärna. Men jag orkar inte.

Dagens verk

Jag bestämde mig för att söka minst två jobb idag och två jobb har jag sökt.

Så nu håller vi tummarna att jag får komma på intervju i alla fall..

söndag 26 september 2010

Förbättring

5 km på 39,2 minuter.
Alltså 1,40 bättre än förra söndagen. Trots en förmodad sträckning i ljumsken.
Känns mycket bra och firades genast med skoinköp.

Tänker som så att jag ändå inte ska köpa så mycket skor i USA. Underkläder däremot... Victorias Secret, here I come!

lördag 25 september 2010

At last

Äntligen.

Jag klarade det! Plogen.

Började nästan grina av frustration idag på yogan, när jag återigen kämpade med att låta tårna nudda mattan bakom huvudet. Det kändes väldigt långt borta och typ A-personlighet som jag är, så kändes det extremt jobbigt.

Så bestämde jag mig för att skita i det och bara göra så gott jag kunde. Öva på Good Enough.

Och då. Plötsligt var den bara där, under tårna på ena foten, mattan. Jag prövade försiktigt att sätta ner även den andra foten, och visst. Inga problem!
Jag vet inte hur jag ska förklara känslan. Det kan tyckas fånigt att bli så glad för att klara en yogaövning, men jag är varm av lycka.
Tre gånger till provade jag och varje gång nådde jag mattan med fötterna.

Nu ska jag fira med att shoppa nya träningsskor.

fredag 24 september 2010

Äntligen fredag

Som jag har längtat efter denna fredag.

Det är som om det är ännu jobbigare att gå till jobbet nu när det bara är två veckor kvar.

Idag var jag i alla fall hos doktorn. En bra doktor. Han lyssnade. Ska remittera mig till en KBT-terapeut, eller ja, en sån som ska bli KBT-terapeut och behöver övningsklienter. På onsdag ska jag ta en massa prover, men han trodde nog att all sjukdom berodde på stress och depression. Sen ska vi ses i november igen. Så får vi se om det kan vara aktuellt med eventuellt byte av medicin.

Jag är fortfarande lite orolig och bekymrad över att jag inte orkar umgås med folk. Att jag inte orkar göra något. Men, jag tar tag i det efter Seattle.

måndag 20 september 2010

Ut med dem i solen

Sverigen har demokrati. Det är bra.
Sverige har åsiktsfrihet, så även för mig.
Jag tänker fortsätta att ondgöra mig över att SD kom in i riksdagen. Över att nästan 5% av Sveriges befolkning är så trångsynta och kortsynta att de tror att det bästa sättet att lösa invandringsproblemen är utvisningar och att stänga gränserna.
Tyvärr har de andra politiska partierna bäddat för SD genom att försöka ignorera dem. SD måste bemötas och argumenteras mot. Det är viktigt.
Trollen måste fram i solen, för då spricker de.

söndag 19 september 2010

Herregud Sverige?!?

Okej, jag är nog inte ensam om att blogga om detta just ikväll. Hoppas jag.

Fy fan.

Sverigedemokraterna i riksdagen. Hur fan tänker folk. Vad tror de? Vem i helvete röstar på SD? Och varför? Hur liten, rädd och egoistisk får man vara? Är det hit vi blivit styrda de senaste fyra åren?
Och det ser ut som om det fortsätter.
Så synd.
Så väldigt synd.

19 september 2010

Idag:
Gjort min medborgerliga plikt och röstat. Gör det du med. Vi har fått kämpa för den allmänna rösträtten och många länder kämpar än i dag. Det vore väl fan om vi inte utnyttjade vår chans att påverka.
Fast rösta inte på Sverigedemokraterna är du snäll. Det vore dumt.

5 kilometer på löpbandet! 41 minuter! Jag är skitglad, hade räknat med minst 45. Målet är att kunna springa hela skiten innan jag drar till stora landet på andra sidan Atlanten. Nu är det ömsom gå, ömsom springa, som gäller.

Snart; repa. Kolla av inför giget på onsdag, kläder, längd på låtar, etc.

Men just nu; Kaffe!

lördag 18 september 2010

hur börjar man bäst en helg?

Yoga på lördagar.
Finns inget bättre sätt att starta helgen på.
Och det händer grejer, nu när gruppen blir mer stadig. Det är ungefär samma människor som kommer på lördagarna och det märks på energin. Det går nästan att ta på.
Och idag klarade jag nästan Plogen. Det har blivit mitt mål nu. Jag ska klara Plogen!

Det enda som är lite smolk i bägaren är att jag inte fixar att dricka kaffe efter yogan. Det måste gå flera timmar innan det känns ok. Men det kan jag leva med.

torsdag 16 september 2010

Chokladfrossa och slutspurtssatsning

Jag föll idag.
Ner i chokladträsket.
Simmandes i ett chokladhav.

Så nu mår jag illa och har bestämt mig för att köra stenhårt tills jag åker. Nu är det bara 4 veckor kvar. Ger jag järnet borde jag hinna gå ner i alla fall 3 kilo. Totalkoll på maten och ett nytt träningsmål; att kunna springa 5 kilometer innan jag åker. Samt att fortsätta med yogan 2 gånger i veckan.

Nu kör vi!

onsdag 15 september 2010

Men va fan...

Så in i döden trött.
Trött på jobbet. Trött på tanterna, som aldrig ändrar sig. Ego, ego, ego. Måste sluta tro på folks goda vilja. En del har ingen, bara.

Just nu, precis just nu, funderar jag på om det är värt att ens vänta till jul. Inget stöd från ledningen. Sjuk hela tiden. Inga vikarier. Gnälliga egokollegor, som gärna samarbetar om det gynnar dem. Annars är det jobbigt...
De behandlade min närmaste kollega som skit när jag var sjuk. Och snart måste jag säga något. Och jag kommer att vara arg.

Eller så skiter jag i det. Varför sparka på en död häst, liksom.

tisdag 14 september 2010

Cravings

Ge. Mig. CHOKLAD!!!

Eller sluta i alla fall att visa chokladreklam på tv hela tiden...

Just do it

Jag gjorde det.

Ringde hudvårdsmänniskan. Tänkte som så att om det finns en tid idag så tar jag den, annars väntar jag till strax innan resan. Det fanns en tid.

Och vad jag inte ångrar mig. Så härligt det är när man hittar någon som verkligen är bra på det de gör! Lite dyrare än vanligt, men också så mycket proffsigare! Och hårbottensmassage på köpet.

Så nu är jag snygg. Svarta fladdrande ögonfransar och slicka, snygga mörka ögonbryn.

Nackdelen är bara att jag vill ha mer...

De riktigt djupa frågorna

Det ser soligt och fint ut när jag tittar ut genom fönstret.
Men när jag lyssnar hör jag höstvindarna som viner in genom fönsterspringorna. När jag öppnar balkongdörren, bara sådär lite grann på vädring, så hör jag också hur vinden ruskar om löven utanför. Löven som faktiskt fortfarande är gröna. Man får vara glad för det lilla.

Jag funderar på massor av viktiga saker. Ska jag klippa mig nu eller närmare resan? Ska jag färga mina ögonfransar? Behöver jag göra det igen då, innan jag åker? Jag behöver ju spara pengar, det kanske är bättre att ta det sen? Vad ska jag äta för mat idag? Soppa? Det är ju höstigt och gott. Rotfruktssoppa med linser. Då måste jag gå och handla. Ska jag handla här hemma eller åka ner till Liljeholmen? Vill ju köpa ett nytt nagelack. Men vilken färg?

Ja.
Ni hör vilka djupa existensiella frågor jag brottas med.

måndag 13 september 2010

Maxdos

Måndag.
Jag har yogat, trots förkylning. Blev slut, men inte lika slut som i lördags.
Jag har fått en maxdos av min favoritdrog just nu; Biggest Loser. Två amerikanska och en svensk säsong. Jag älskar att titta på BL. Jag älskar hur deltagarna, mot alla odds, går ner massor i vikt och facar det som fick dem att gå upp i vikt från början. Jag bli inspirerad. Som fan.

Ändå är jag hysteriskt sugen på något just nu. Kakor. Choklad. Det är en jäkla tur att jag inte har något sånt hemma, någonsin.

Och om exakt en månad sitter jag på planet till Vancouver.

söndag 12 september 2010

ombytta roller

Mitt hjärta värker för min mamma.

Hon mår inte bra just nu. Hon kämpar med näbbar och klor för att få en förklaring till brytningen, men svaren hon får gör henne bara ledsen och arg. Och oförstående. För hon vill ju inte förstå.

Jag försöker få henne att söka hjälp, att hitta någon att prata med. Professionellt. Någon som kan hjälpa henne att sortera svaren hon får. Hjälp att korta vägen mellan hjärta och hjärna.
Och hon förstår att hon behöver det. Visst gör hon det, hon är inte dum, min mamma. Men hon vill inte behöva. Jag hör det på henne. Vem ska hon gå till, det är dyrt och hon har inte råd och tänk om hon kommer till samma som exet...
Fast jag kan bara fortsätta peppa henne att gå till någon. Det och lyssna. Finnas där.

Men det gör så ont att inte kunna fixa det åt henne.

lördag 11 september 2010

den mest romantiska årstiden

Ensamhet, en kopp te och alla tankar...

Jag mår bra. Förkyld, javisst, men i övrigt mår jag bra ikväll.
Jag har yogat, ätit nyttigt. Tänt ljus, mysat till det lite här hemma. Rensat lite papper. Inte varit särskilt social, förstås, men det kommer. Jag tänker inte börja noja över det.

Tänker lite på kärlek. Råkade se en romcom alldeles nyss och jo, jag vet. Inte på riktigt. Orealistiskt. Men ändå, det väcker en längtan. Folk snackar om att bli kära på våren. Jag tycker att hösten egentligen är mycket mer romantisk. Promenader bland färgglada löv i krispig luft, sitta inne på en varm pub med en god öl och prata prata prata tills de stänger, tedrickande vid köksbordet medan mörkret faller och värmeljusen tänds.

Vi får väl se. Kommer det så kommer det. Vem vet. Annars Maria, du och jag och våren!

att kontrollera en Plog

Lite förkylning ska väl inte stoppa mig, sa jag för mig själv och traskade ner till yogapasset.

Och det gjorde den väl inte heller. Men jag har aldrig svettats så mycket på ett yogapass nånsin. Musklerna var helt slut, benen skakade i slutet av passet.

Och så Plogen. Vad är det med denna plog som gör den så omöjlig? Det ser ju så lätt ut när ledaren gör den där framme på mattan? Och sen jag. Som får panik och tror att jag ska slå runt. Är det kontrollbehovet som spökar, månne? För rent fysiskt fixar jag det, det är jag säker på.
Jag antar att jag måste sluta se Plogen som ett hinder. Välkomna den istället. I bästa yogastil.

torsdag 9 september 2010

Snap out of it!

Livet går vidare.
Förkylningen likaså.

Fick en kommentar idag; "snap out of it!" Fast med kärlek.
Så jag tror jag gör det. Skiter i att tycka synd om mig själv och njuter av dessa slappa dagar istället.

onsdag 8 september 2010

attjo attjo attjo prosit!

Ibland är det bra att tvinga iväg sig på grejer, inser jag.
Idag till exempel.
Febrig och eländig, men är det 100% närvaro innan Seattle så är det. Bara att masa sig iväg till replokalen, även om sången var åt helvete. Jag kunde i alla fall lyssna.
Och vad skönt det är, att det händer saker utan att jag är med och ser till att de händer. Och vad jobbigt det är.
Gissar att det är därför jag har så blandade känslor inför kören just nu.

Annars händer det inte mycket. Förkyld, som sagt, för.. är det fjärde gången nu sen jag började jobba? Eller bara tredje?
Inser att mitt immunförsvar tog semester för längesen och inte har några planer på att komma tillbaka. Jag tror jag måste anställa ett nytt.
Ringde Vårdcentralen idag. Fick en tid hos min nya husläkare den 24 september. Bara två veckor kvar, hurra.. Funderar på om man kan snabba på det hela lite genom företagshälsan. Ska kolla det imorgon. För nu undrar jag lite, så här sjuk är väl inte normalt att bli. Det kanske saknas nåt. Kan inte skada att kolla upp i alla fall.

Kan inte

Jag vill skriva, men orden hittar inte ut.
Jag har svårt att formulera mig, svårt att förstå vad jag menar. Hur ska då andra kunna förstå?

Jag vill börja leva igen. Vill ut ur kokongen av sjukdom och dåligt mående. Och jag tror jag kan. Att snitta rakt av är det som behövs. Starta om, börja på nytt. Utan måsten som hänger över. Känna mig stark igen. Bara vara. Inte känna efter.

Idag kände jag efter. Och då var jag sjuk igen.
Hur slutar man känna efter? Är det bara att.. sluta?


tisdag 7 september 2010

Borttappat immunförsvar. Hittelön utlovas.

Jag är inte bitter. Inte ett dugg.
Det är ju helt ok att få en ny förkylning varje vecka. Jag menar, det vore ju trist att gå och dra på samma förkylning, liksom. Nu blir det i alla fall lite variation. Ena gången halsen, andra bihålorna...

Och träna, det är väl överskattat. herregud, hosta tränar ju magmusklerna som bara den! Fast den senaste förkylningen har ingen hosta, i och för sig. Ännu.
Orka göra något på kvällarna?
Vadå, kolla på tv är väl att göra något? Och jag är jättesocial på facebook.

Allvarligt, hur fan får man tillbaka immunförsvaret? Det känns som om jag inte haft något sen min sjukskrivning för två år sen...

måndag 6 september 2010

täppt i näsan på jobbet...

Täppt i näsan som aldrig förr. Hoppas det går
över snart. För även om det vore skönt att vara hemma så har jag inte råd. Inte lust heller, förresten. Nu vill jag vara frisk och kunna träna. Ska i alla fall gå på yogan i eftermiddag.

Sen blir det soffhäng. Längtar redan.
Published with Blogger-droid v1.5.8

söndag 5 september 2010

Vad vore livet utan sång?

Och så hemma igen, efter sång, skratt, mat och prat.
Tänk om jag inte hade kvartetten? Vad skulle jag göra då? Förtvina, förmodligen..
Vi sjöng igenom repertoaren till nästkommande gig. Massor av gamla låtar, som plötsligt lät mycket bättre. Trots att vi är förkylda hela tiden.
Åt, skrattade, pratade. Tävling. Hur känns det, vad vill vi, vilka låtar ska vi ta..
Vi är alla peppade som fan. Och vi har en plan.

Nu, en hel vecka framför mig. Det känns fantastiskt bra att ha beslutat mig för att stanna hemma nästa helg. Ännu mer så, eftersom en kväll extra försvinner denna vecka. Och lite imorgon också, eftersom det är träningsdag. Vilket påminner mig om att jag ska packa ner träningskläder. Måste lämna tillbaka bilen imorrn efter jobbet och då är det lika bra att åka direkt till gymet efteråt. Yogan igår fick igång snoret ordentligt. Få se vad morgondagens yoga kan göra.

pimpning, röjning och resor över hela stan..

Höstpimpning på bloggen.
Röjning i förråd. Ska köra tillbaka flyttkartonger till bästaste, som jag lånade för ett år sen ungefär.
Fast jag måste förmodligen åka över till brorsan först och hämta bilen. Just nu önskar jag att jag inte övertalat honom att kolla på lägenheten i Sumpan..

Nåja, jag har i alla fall bestämt mig för att stanna hemma nästa helg. Skullle egentligen åkt på en utbildningshelg, men nej. Jag ska ta hand om mig. Inte göra fler måsten än de som verkligen behövs. Dessutom kommer den här veckan att bli tuff på jobbet.

Fats jobbet känns roligt just nu. Det hänger jag mig fast vid. Ska suga ut allt jag kan.

lördag 4 september 2010

underbart, härligt!

Ledig lördag, åh så behövligt och underbart!

Hittills har jag både hunnit med läsa i sängen, soft frukost och yoga.

Yoga is da shit för mig. Helt klart. Trots att jag är stel som ett kylskåp.
Idag var det lite... flummigare än i måndags. Fast på ett bra sätt. Jag tror ju verkligen på att man drar igång en massa grejer i kroppen och att saker och ting lösgörs. Idag började jag nästan gråta när jag gjorde plogen. Bara för att yogaläraren sa åt mig att det är jag som styr. För det känns ju verkligen inte så ibland, när jag hamnar i mina svackor.

Nu ska jag strax äta lunch. Jag funderar på att dra mig bort till Skhlm. Skulle behöva titta in på Classe. Vill ha små lampor som jag kan sätta på väggen i mitt förråd och en sån där ljusväckarklocka. Snart blir det mörkt på morgnarna, det är lika bra att förbereda sig...
Och så kan jag ju passa på att kika lite på höst och vinterskor också.

torsdag 2 september 2010

Nya funktioner

Jag hittar nya funktioner med lilla knubbisen varje dag, som ni ser i nedanstående inlägg. Nu kan jag både blogga och spela trummor med den. Jag körde ett trumsolo för kollegorna på rasten. Exklusivt. De såg lagom roade ut. Ingen feeling alls där!

Tiden går så fort. Snart är det helg och nu är det bara 41 dagar kvar tills jag korsar Atlanten och gräver guld i Usa, eller hur det nu var... 41 dagar kvar att leva nyttigt, träna och må bra. Synd att jag blir förkyld hela tiden då. Men nu skiter jag i det. Jag kör lågintensivt, så blir det hur bra som helst. Och denna helg har jag stora planer. Jag ska göra: INGENTING! Inget planerat i alla fall. Lite städa, lite träna, mycket sova.. Okej, rep på söndag, men det är kul.

Några bra dagar nu, det har varit skönt. Hoppas det håller i sig.

nytt

testar om det går att blogga från mobilen... vore ju kul om det gick. jobbar, sliter. Förkyld igen. längtar hem.
Published with Blogger-droid v1.5.8

tisdag 31 augusti 2010

Not crazy enough..

Jaha.

Jag var inte knäpp nog.

Fick ett brev idag, från psyk, där det stod att de kommit fram till att mina besvär inte var svåra nog. Att jag skulle kontakta vårdcentralen.

Jag blir så trött. Det var just det här jag var rädd för. Och jag vill inte. Orkar inte. Boka en ny tid hos en allmänläkare som ska sitta där och titta skeptiskt på mig och rekommendera mig att röra lite mer på mig, så känns det nog bättre.

Jag vet inte.

Antingen ringer jag vårdcentralen. Eller så försöker jag fixa det privat. Jag har lite kontakter, men det kostar ju 10 gånger mer.

Annars är det ganska bra.

måndag 30 augusti 2010

Yoga

Vad skönt det är.
Ont gjorde det, men ändå skönt. Och jag fick en komplimang dessutom. Eller vad man ska säga. Fick höra att "det såg bra ut" när jag stod i hunden. Och så drog hon ner mina höfter så det gjorde skitont, men sen gick det över.

Det var jobbigt i början. Ena foten somnade, det kröp i kroppen. Men ju längre passet gick, ju mer började jag fokusera på vad kroppen höll på med. Bara.
Och efteråt var det så skönt.

Det här ska bli en måndagsvana.

söndag 29 augusti 2010

Jag ger mig

Sånghelg.
Totalbryt. Igen.
Insikt; jag är inte frisk ännu. Fast jag så gärna vill. Vill vara normal. Orka med.
Men det gör jag inte, för jag har ett svart hål inom mig, som äter upp orken.

Fast en sak. Det är inte jag som inte räcker till. Det är depressionen. Den har inget med mig att göra. Den är bara ett tillstånd.

Men nu har jag bestämt mig och nu släpper jag. Och hoppas på att psyk tycker att jag verkar tillräckligt knäpp så jag får en tid. Om jag inte kan hitta en genväg.

Jag har ändå tur. Jag har så mycket kärlek omkring mig. Så många som kan ge mig en reality check, när jag trillar ner och tror att jag inte är värd nåt. Det är jag tacksam för.

fredag 27 augusti 2010

terapi

Lite shopping botar det mesta, i alla fall för stunden. Särskilt om man gör fynd och det gjorde jag idag.
Var inne på Kappahl och kollade egentligen efter svarta leggings. Kunde inte låta bli reastället och vad hittar jag där om inte en jeansjacka. Nedsatt från 599 till 100 kronor!!! Den är typ i MC-modell, precis en sån jag letat efter! Kanske lite för stor, men då ryms det ju en tröja under.

Sen blev det en bok, leggings, två diadem, en röd väska och en ny telefon av bara farten... En liten knubbis blev det. Mobilen, alltså. XperiaX10 mini pro. Röd.

Spöken

Idag är lite av en ångestdag. En dag med spöken i mitt huvud. En sån där dag då jag känner mig fast i ekorrhjulet. Jag känner mig lågpresterande och allmänt dålig.
Lite har det att göra med att jag varit sjuk igen. Det känns som om folk inte tror mig. Som om de tänker: jaja. Hon ids väl inte. Hon går inte att lita på, den där.
Så börjar jag tvivla på mig själv. Var jag verkligen sjuk? Kanske kände jag efter för mycket?

Jag har så lätt att se allt jag gör som inte är bra. Det som jag gjort bra, det räknas liksom inte. Att jag släpper ifrån mig ansvar, det blir ett misslyckande. Ett misslyckande för att jag just nu känner mig oinspirerad och dränerad. Att jag under tiden jag hade ansvaret (ca 5 år) har påverkat massor och fått fantastiska resultat, det räknas liksom inte.

Det river i förändringstarmen. Jag vill något nytt, något annat. Börja om.
Fast jag vet ju. Att fly förändrar inget. Jag måste gräva där jag står, så att säga. Mota bort spökena i huvudet.
Jag får säga som Alfons Åberg.

"Stick du stygga spöke. För du finns ju inte"