Bjuder på en..

Bild!
Gott nytt!

Och ett gott, nytt...

Gott nytt år på er, alla bloggare och läsare!
Jag må vara pank som en kyrkråtta, men jag vägrar att deppa ihop så här sista dagen på året. Det löser sig. Det gör alltid det, på nåt sätt. Lite kanske den ångestdämpande tabletten jag tog igår hjälpte också. De är bra att ha de där, men jag blir seg som sirap dagen efter. Tänkte gå upp 9, kom upp 11.
Jaja. Det är en värdslig sak.
Planen idag är att åka ner till Lidl och nyårsshoppa till pajen jag ska ha med mig. Sen ska jag bara fixa, mig själv och kanske lite här hemma.

Skål och Gott Nytt, hörni!

Fan, fan, fan!

Åh, nu fick jag lite ångest.
Missade att betala på Icakortet förra månaden, så kortet spärrades. Så hade jag till 31 dec på mig att betala in, jag betalade räkningarna igår så de ska ha kommit in idag, men kortet är fortfarande spärrat. Och jag kom inte på att kolla detta förrän efter åtta när kundtjänst stängt.
Risken nu är att de stänger kontot och jag måste betala in hela krediten (inte så mycket, men ändå) och så blir allt skitkrångligt och jag har inga matpengar denna månad.

Jag vill fixa detta nu, men kan inget göra förrän på måndag när kundtjänst öppnar igen.
Skit!

Var det därför..

Jag har tyckt att jag mått ganska bra de senaste dagarna. Visst, lite småångest och så, men annars helt ok.

Idag åkte jag till IKEA och plötsligt kom jag ihåg varför jag är sjukskriven...

Tur att jag hade en förstående och tålmodig chaufför. Lilla pappa.

Inget eremitnyår här inte!

Jag blir inte själv på nyårsafton i alla fall.

Träffade Bästaste igår, äntligen, och hon bjöd på stående fot in mig till nyårsfirande där.
Väldigt casual, knytis, nyktert och så, men säkert himla trevligt! Lite folk jag inte känner, men jag ska ju bli mer social nu, så det är väl lika bra att gå ut hårt..?

Money money money

Jag är så pank denna månad att det nästan är skrattretande.
Ofta om man säger att man är pank så har man ändå lite pengar undanstoppade, men efter att alla räkningar och lån dragits denna månad är jag p.a.n.k.

Vi snackar nollat konto.

Nu fick jag ju lite pengar av mamma i julklapp, så en IKEAtur blir det imorgon (vägrar använda julklappspengar till nytta!). Samt att jag ju har satt in pengar på matkortet, men annars är det... Tomt...

Jag ska bara träna och träna hela månaden! Och åka lokaltrafik, för jag har köpt ett SL-kort för första gången på evighet. Jäklar vad här ska åkas! Och när jag tränar går jag ner i vikt, vilket innebär att jag kan ha kläder jag inte haft på länge (som att köpa nytt!), så då gör det inget att jag inte kan reashoppa heller. Det är förresten ingen bra rea, inte vad jag sett i alla fall.
Nejdå, ingen bitterhet här inte... ;)

Året som gick, året som komma skall...

2010.
Året som skulle bli det friska året. Som skulle bli mitt år. Nytt jobb, nya friska tag...

Och vad hände? Hamnade ur askan i elden på det nya jobbet. Var konstant förkyld. Isolerade mig mer än nånsin och orkade inte göra nåt annat än att jobba och sjunga. Avslutade med panikångest och sjukskrivning.

Så.

2011; hit me! Bli vad det blir, jag är fan beredd på allt!

Inga löften i år, men några önskningar.
Jag önskar mig mer energi, så jag kan hänga mer med vänner. Massor av yoga och att få ordning på nya företaget står också på önskelistan.
Och så börja dejta så smått igen... Lite fjärilar är ju aldrig fel.

Biverkningar och nyårsfunderingar

Biverkningar så här långt;
Illamående på natten, gäspningar, mycket märkliga drömmar, plötsliga gråtattacker, lite allmän ångest... Fast det tror jag hade att göra med att vi bodde tre personer i min lilla lägenhet i fyra dagar.
Drömmarna däremot. Härom natten drömde jag att jag fick barn med mitt ex. Fast det var inte jag som födde barnet, nej då. Ny teknik möjliggjorde nämligen att man kunde plantera in ett foster i mannen så han fick sköta graviditeten. Vad sägs om att försöka tyda den drömmen?

Annars har jag ätit sjukt mycket och fel, så nu är det nog. Nu slänger jag allt onyttigt och börjar från början. Tjuvstartade igår med ett yoga och ett spinningpass. Idag blir det nog cirkelträning här hemma, med Jillian.

Funderar lite över nyår. Där märks nog mitt eremitande mest just nu. Jag har inga planer. Alls. Många av mina vänner har förhållanden och firar i tvåsamhet. Andra jobbar och resten.. Har jag inte hört av. Det känns sådär. Visst skulle jag kunna bjuda in mig nånstans, men jag vet inte. Det känns ju inte heller så kul, att vara med på nåder. Jag kanske helt enkelt ska bita i det sura äpplet, skåla med mig själv på nyår och ta tag i mitt sociala liv igen efter det.

God fortsättning!

En härlig jul har det varit.
Massor av mat. Jag har träffat släkt som jag inte sett på många många år, trots att några av oss nästan bor grannar. Umgåtts med mamma och lillebror.

Men det är skönt att vara själv igen.

Tre personer i min lilla lägenhet... Fyra dagar är liksom smärtgränsen. Särskilt när man byter medicin och har allmän ångest redan.

Idag har vi varit på stan och fikat innan lillebror åkte till jobbet och mamma till Arlanda. Nu har jag kommit hem, bäddat ner mig i soffan och slötittar på Biggest Loser. Ikväll blir det mördarpasset; yoga, core och spinning. 2,5 timmes träning. Kan behövas...

God Jul!

Kommer nog inte åt bloggen så mycket nu, med mammabesök och så vidare...

Så, från mig till er:

En riktigt god jul!!!

Note to self:

Gå inte och handla innan du druckit kaffe. Jag upprepar: Drick kaffe först!

Så slipper du irritera dig på alla extremt långsamma pensionärer som blockerar gångarna med vagnar, Dramatenväskor, etc.

Jag trodde att det skulle vara ett säkert kort att strunta i närmsta gallerian och istället åka till närmsta förort med systembolag för att köpa glögg. Okej, det var nog bättre, men det var inte helt bra, Inte utan kaffe i systemet i alla fall.

God jul och gott nytt år, lite på förhand

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

"May your coming year be filled with magic and dreams and 

good madness. 

I hope you read some fine books and kiss someone who 

thinks you're wonderful. 

And don't forget to make some art -- write or draw or build or 

sing or live as only you can. 

And I hope, somewhere in the next year, you surprise yourself."

— Neil Gaiman

Blablabla

Dag ett på den nya medicinen.
Dum som jag är läser jag biverkningarna. Fast det verkar vara ungefär samma som på den gamla.
Svettningar, illamående, gäspningar, yada yada yada.
Jo, och så kan jag få "onormala orgasmer". Vad är det? Hur är en orgasm onormal?
Fan, det var så längesen jag fick en orgasm (med nån annan än mig själv) så jag skulle bli själaglad även för en onormal orgasm. Om jag nu skulle märka nån skillnad.

Jaja.

Igår hade jag inga problem att somna helt själv, utan sömntabletter eller whisky, för första gången på länge. Otroligt skönt. Och så sov jag till 11 idag. Drömde att jag var i USA och gick på en föreställning på Cabaret med massor av kändisar. Mycket märkligt.

Annars har jag bestämt mig för att sluta spela hjärndöda spel på datorn. Jag kan bli sittande i timmar med spel som Bubbles och patience. Det påskyndar inte direkt mitt förbättrade mående, eftersom jag får dåligt samvete när jag slösar bort tiden framför datorn. Ändå kan jag inte slita mig. Så nu är det NONO.

Fast Scramble ger jag inte upp än. Det är ju i alla fall lite hjärngympa...

Senaste nytt

Var hos doktorn.
Det känns fortfarande inte riktigt som om han vet vad det här med psykiatriska grejer innebär, men han gör väl så gott han kan. Får man hoppas. Men man kan undra varför det finns specialister om man ändå aldrig får komma dit och allmänläkarna ska fixa allt?
Nu får jag i alla fall byta medicin. Eftersom det kan bli "turbulent" (som han uttryckte det) så är jag även sjukskriven till i mitten på januari. Sen ska det förhoppningsvis ha lugnat ner sig. Fast jag får gå och jobba om jag vill och orkar. Hm. Ska nog inte gå i den fällan igen.

Nu ska jag yoga så mycket jag kan, äta bra och fokusera på att MÅ bra.

Bättre

Faktiskt, en helt okej dag.
Ingen ångest, eller inte så mycket i alla fall. Inga gråtattacker. Blev upplockad av fadern, vi åkte och köpte te på Söder och sen bar det av hem till deras för en kaffe och klappning av det svarta djuret.
Klockan 18 mötte vi upp resten av la familia på en indisk restaurang och sen fick jag äntligen se Harry Potter.

Och nu är jag så knäpp att jag får ångest för att jag mått bra, för då är det nog bara inbillning det här med att jag mår så dåligt och visst överdriver jag väl när jag beskriver hur jobbigt det är? Doktorn kommer att säga att vi avvaktar och så får jag gå och jobba på tisdag och det bara fortsätter.
Samtidigt som jag minns hur jag ligger på knä på golvet i hallen och slår mig själv i tinningarna för att på något sätt få fokus på något annat.

VD

Idag fick jag prata med min läkare.
Han lät mest stressad. Har väl tusen och åter tusen patienter och kan nog inte så mycket om psykiatriska sjukdomar. Jag ska träffa honom på måndag i alla fall, så får vi se om jag får byta medicin eller nåt. För denna verkar ju inte funka.
Den funkade i början, men nu.. Jag vet inte. Även om jag måste lära mig leva med mörkret så tycker jag inte att jag ska få panikångest när jag medicinerar. Men vad vet jag.

Nu har jag i alla fall startat min firma och det känns bra. Ni kan härmed titulera mig Direktör! Haha..
Jag har ännu ingen aning om hur jag ska få uppdrag, men jag har en kontakt, en mentor om man så vill, som jag ska ta upp kontakten med. Hon har tidigare sagt att att hon kan ta med mig på nätverksträffar och dylikt. Jag börjar mer och mer tro att det är enda sättet för mig att funka, att ha nåt eget. Men det är ju det där med att komma igång.
Pappa var här för att peppa mig att komma igång och jag hade ett smärre break down igen. Han blev ganska orolig, tror jag. Nu är han ju van vid folk som bryter ihop, företagsläkare som han är, men han hade nog inte förstått hur djupt det går. Han förstår inte hur jag kan tycka att jag är så dålig när jag är så bra, säger han. Men han är ju min pappa.

Återigen, tack till er som kommenterar och tänker på mig. Jag orkar inte svara på varje enskild kommentar, men jag läser och mitt hjärta värms lite varje gång.

Tacksam

Trots allt.
För era fina kommentarer. Sms. Att ni bryr er.
Tack, snälla.

Skam

Att få tag i min läkare är ju en utopi. Idag kommer jag inte ens fram till vårdcentralen. Uppringningslistan är full. Hurra för svensk sjukvård.

Känner mig fortfarande helt... avslagen. Som efter en jobbig maginfluensa, fast utan magproblemen. Antar att det kanske är medvetandet som kör en dimridå mellan mig och ångesten. För den finns där, jag känner den.

Jag tror jag vet nu varför jag har så svårt att beskriva ångesten. För det har jag, även när jag är i den.

Jag skäms.

Jag skäms över att jag låtit ångesten ta över. Att jag inte kan vara duktig, stark och duglig. Att jag tillåter mig att tänka såna tankar som jag gör om mig själv. Att jag är värdelös, dålig på mitt jobb, dålig vän och att det inte skulle göra någon som helst skillnad om jag inte fanns.

Jag skäms nu, när jag skriver det.

status

Ingen panikångest idag.
Bara en stor trötthet.
Jag sov i 14 timmar. Tog en sömntablett ovanpå whiskyn för att vara säker på att inte ligga vaken. Vaknade till vid 12, somnade om och vaknade 15.
Imorgon ska jag försöka få tag på min läkare.

Valet stod mellan whisky eller Stesolid.
Det blev whisky.
Kanske inte rätt metod att handskas med ångesten, men nåt var jag tvungen att göra.
Och så har jag pratat med min far.
Han är bra, pappa. Både på att prata om det det gäller och att tramsa på om annat för att leda bort mig från det som är jobbigt.

Så just nu är läget under kontroll.

När jag berättar om hur jag mår i de här lägena så känns det som om jag hittar på. Överdriver. För när jag inte är i ångesten känns den så avlägsen. Därför skriver jag nu, för att komma ihåg precis hur vidrigt hemskt det är att vara här.

Det är faktiskt inte bra nu.

Ångest, grubblerier. masssor av tårar och tankar som bara trycker ner mig. Jag vet inte. Jag ligger på golvet och skakar, jag slår mig själv för att bara känna något annat. Just nu förstår jag såna som skär sig. Inte för att jag tänker göra det, men känslan av att ångesten är så stark att man gör vad som helst för att fokus ska hamna nån annanstans. Förstår jag.
Ögonen är röda och svullna nu. Näsan är tjock.
Jag fixar inte jobbet imorrn. Jag vill aldrig gå dit igen. jag vill bara vara här i min lägenhet, ligga under täcket. jag vet inte vad jag ska göra för att komma ur det här.

Och sen...

Huvudstupa ner igen...

älskade kvartetten

Det finns inget som musik.
Harmonier, skratt, känslan av WOW när rösterna bara smälter samman.

Jag mår så mycket bättre nu.

Vill inte

Jag överlever även denna gång.

Men, vad ska man göra? Vad gör man när tungsinnet väller över en?
Jag försökte hela veckan att hålla det borta, tänka positiva tankar, träna, you name it. Men det hjälper inte. Har det bestämt sig så har det, det kommer vare sig jag tillåter det eller ej. Det enda jag lyckas med är att putta bort det en bit, det försvinner en kort stund, sedan studsar det tillbaka med ny kraft.

Jag vet att jag måste lära mig leva med det. Men just idag tycker jag att det är orättvist. Det tar så mycket kraft och ork, jag vill inte! Jag vill bara må bra. Är det så jäkla mycket begärt?

Karusell

Men att det ska vara så svårt att hålla sig borta från grubblerier och ångesttankar. Känslor av att alla är emot en och att man inte passar in någonstans. Säger fel, gör fel, är fel. En besvärlig människa. Den där fyrkantiga klossen i de runda hålen.

Och javisst, man = jag.

Jag blir så arg på mig själv. Och så blir jag ledsen för att jag blir arg på mig själv.  Och så blir jag arg för att jag är så less på att vara ledsen. Och arg.

Snurr. En jävla karusell av jobbiga känslor.

Jag tror jag ska lägga mig och gråta en stund...

En liten dipp

Men hej.
Är du här igen?
Jag har inte direkt saknat dig, ska du veta. Funderat lite över dig, visst, men inte saknat dig.
Inte saknat grubblandet, mindervärdeskänslorna eller ångesten. Inte saknat konsekvenserna; frosseri och dålig nattsömn.
Du har faktiskt inget här att göra längre. Ett kort besök, okej, men det får vara bra sen.
Jag går och tränar nu.
När jag kommer hem vill jag att du är borta.
Okej?

Tokträning vs frosseri

Tokträning ena dagen, frossande den andra...

Mensfrossande idag. Big Time.
Blev så sjukt sugen på smulpaj med äpple. Men inte bara det. Jag blev även sjukt sugen på Lindts creme bruleechoklad. Kan jag välja? Nä.

Imorrn får det bli dubbelpass igen. Spinning och yoga. Det måste typ vara den perfekta mixen av träningsformer. Styrka och smidighet i yogan, flås i spinningen. Imorgon är dessutom spinningen först, vilket jag tror kan vara bättre. Då är man varm i yogan. Fast igår var jag jäkligt smidig ändå, jag kom upp i plogen precis hur lätt som helst. Med raka ben. Och kontroll.

Yay me!

utav bara faan

har jag tränat idag. Nåt helt kopiöst.
Eller vad sägs om 55 minuter yoga, 30 minuter core och 55 minuter spinning?

Nu är jag färdigtränad för resten av veckan. Fast nej, för jag har ju bestämt mig för att köra Jillians 30 day shred! Ingen rast ingen ro...

Men nu ska jag äta nåt innan jag svimmar.

Wellness

Jag har anmält mig till en Wellnessresa.
En vecka i Spanien med massor av Yoga, core, vattengympa, meditation och sol och bad.

Åh, vad jag ser fram emot det!

En fredag till!

Det är ju inte klokt vad jag är social nu för tiden!

Ute en fredag till. På klubb.

Roligt var det, träffade massa människor jag känner. Skönt att hänga med delar av kvartetten i andra sammanhang.

Nu är jag jättetrött. Gick upp halvsex imorse. Med nya ljusväckarklockan, det var najs! Mycket trevligt att vakna när det redan var ljust i rummet!

Nä, god natt med er, raringar..