Hjälp - Tradera!

Jag ska försöka mig på att sälja lite grejer på Tradera. Känns lite läskigt att sälja saker över nätet sådär. Vill nån ens ha det jag ska sälja?
Det lär jag ju i och för sig märka..
Nu lägger jag upp bilder och det tar en himla tid.

Ni som har koll på detta, vad är bästa betalningssättet? Konto? Paypal? Hur har ni gjort?

Pudelns kärna

Om det var fler än jag som undrade... Varsågoda!

Huvudpersonen i Goethes skådespel "Faust" har en svart pudel som följeslagare.

När pudeln sedan visar sig vara djävulen själv, förklädd, utropar Faust: "Ach, DAS war also der Kern des Pudels!" (så detta var alltså pudelns kärna). Allting är inte vad det verkar vara!

Jag vill, men inte du.. Du vill, men inte jag.. När ska det bli rätt?

Nu kommer det ett sånt där funderande inlägg igen.

För jag funderar mycket, särskilt nu när jag är hemma och isolerad. Just nu funderar jag på det här med killar. Att träffa dem. Eller, att träffa rätt. För träffa nån är ju oftast inget problem i denna tid av dejtingsidor, facebook och gud vet allt. Herregud, jag hade kunnat dejta igår kväll om jag ville!
Men. Då kommer vi till pudelns kärna (varför säger man så?), det här med att träffa rätt kille.
Hur fan gör man det?
Vill jag bara knulla, då vill han mer, vill jag mer så vill han bara knulla. Telefonnummer utväxlas, sms skickas, man väntar på svar, blir förbannad, analyserar.. Det plingar i telefonen och plötsligt är förbannelserna som bortblåsta och allt börjar om.
Det var därför det var så skönt att det inte ens utväxlades nummer sist. Fast ärligt talat... Mitt ego hade velat att han skulle vilja ha mitt nummer. Missförstå mig rätt, jag är glad att jag slapp ett spel som inte skulle lett nånstans, men egot vill ha sitt...

Och det här med sex på första dejten. Ni killar som läser denna blogg (om ni finns.. eller några är ni väl!), vad tycker ni egentligen? Är det så sorgligt att det lever kvar att kvinnan är slampig om hon lägger sig första kvällen? Finns det i alla fall nån kille där ute som är jämställd nog att se igenom detta och som skiter i om det blir sex första, andra eller tionde gången?
Ibland vill man ha sex och ibland inte, så enkelt är det faktiskt. Och ibland vill man ha sex och en fortsättning. Ibland ångrar man sig efter sexet... Så måste (borde) det ju vara för båda könen.

Jag kommer inte fram till något, märker jag. Kanske inte så förvånande, hade jag löst detta hade jag väl inte suttit här, 30+ och singel.
Om jag skulle våga mig på någon slags tes, så är det nog att lära känna sig själv och våga lita på magkänslan. För ärligt talat, nog har den (i princip) alltid rätt? Även om vi är bra på att skjuta undan den.
Och att komma ihåg definitionen av galenskap: att göra något på samma sätt upprepade gånger, men förvänta sig ett nytt resultat...

Vad jag gör när jag har tråkigt

Bekännelse:

I min absoluta tristess gjorde jag en sida på en dejtingsajt. Inte för att jag egentligen är speciellt sugen på att dejta. Då tror jag mer på sidor som Shake my World, att göra saker där det finns andra singlar. Men, jag har tråkigt och vem vet... Kanske prinsen dyker upp (fat chance, hahahaha!).

Jaha, så vad var då det första som damp ner i gästboken?
Jo, en trevlig ung man som ville bli min MSN-gris! Han ville bli dominerad och förnedrad av en vacker osv kvinna som jag. Han ville gärna att jag skulle lägga till honom på MSN, så han kunde visa sin feta mage. Arbetslös och asocial var han, så det var ingen risk att vi skulle stöta på varann irl. Han avslutade med att bedyra att detta absolut inte var nåt skämt.

Jag visste väl att det fanns några fina killar kvar därute!

I-landsproblem numero 2

Om man sitter för länge vid datorn så fryser högerhanden till is...

Ni är inget roliga idag, måste jag säga. Nu förväntar jag mig massor av smaskiga blogginlägg imorgon!

Release me!

Så typiskt mig.

Hemma, sjuk, uttråkad...
Så börjar man tänka. Och skriva. Låååånga blogginlägg...

Nu kan jag bjuda på nåt mindre tänkvärt.

Dagens I-landsproblem:
Att vara jättesugen på något att småäta, men veta att man mår illa om man gör det...

Jag har jättetråkigt nu! Er tur att skriva, så jag har nåt att läsa.

Skriv då! :)

Världen är ur led..?

Det är skrämmande många runt omkring mig som mår, eller har mått, dåligt. Skrämmande många av dessa personer är kvinnor i min egen ålder.
Vi är aldrig nöjda med vår egen prestation. Andra får göra fel, men inte vi. Vi har överseende med andra, men inte med oss själva. Vi ska vara top notch på jobbet, har ett späckat och roligt uteliv (för de flesta av oss är singlar), vi ska vara snygga, vi ska träna, banta, vara tillmötesgående mot killar vi träffar, inte bli jobbiga och efterhängsna..
Vill vi nån gång hellre sitta hemma och äta popcorn framför Let's Dance en fredagskväll, då kommer ångesten. Vad tråkig jag är. Inte undra på att jag aldrig träffar nån. Inte undra på att jag inte är uppskattad på jobbet. Jag är ju så tråkig, tjock, oattraktiv, trååååkig...

Visst, jag hårddrar det. Så här är det inte jämt, för alla. Men jag tror att vi alla känner igen oss i delar av det. Ibland kanske mer än annars.
Och faktum kvarstår. Så många mår så dåligt. Framförallt i sina jobbsituationer.

Vet inte om det är för att vi är generationen som fått inpräntat i oss att vi har det så bra, ät upp på tallriken, tänk på de fattiga barnen i Afrika. Världen låg för våra fötter, som första generationen någonsin. Mobiltelefoner, internet, lösgodis att plocka själv... Snacka om prestationsångest.
Jag vet bara att jag ägnat två år av terapi åt att inse att jag inte behöver vara superwoman jämt. Jag får vara good enough. Och det har inte riktigt satt sig än.

Men vi är det, tjejer (och ni killar som känner igen er). Vi är good enough. Utan att prestera, prestera, prestera, jobba 60 timmar i veckan eller ha socialt uteliv veckans alla dagar. Vi är bra. Som vi är.
För att vi är de vi är.

Hur man märker att man börjar bli äldre...

Återhämtningstid.

Efter att ha varit sjuk då.

Förut, om jag blev sjuk (vilket jag sällan blev), då var jag sjuk och sen blev jag frisk. Typ så. Maginfluensa, det hade man en dag, sen var man fit for fight igen! Nu är väl maginfluensa inte en sjukdom jag haft så jätteofta, men jag minns en gång när jag fick det på torsdagen och sen gick på stor fest på lördagen. Fast jag vill minnas att jag blev alldeles för full och hamnade på nån galen efterfest. Eller ja, minnas och minnas... Kanske inte så konstigt, med tanke på att det inte fanns så mycket i kroppen att sätta emot alkoholen. Okej, kanske inte bästa exemplet...

Nu, finns det liksom ett mellanläge. Inte sjuk längre, men inte riktigt frisk heller. Återhämtningstiden.
Då man går runt och känner sig allmänt svag och ämlig, har tråkigt, men orkar inte göra något.

Jag är helt säker på att det är ett ålderstecken. Kroppen tar längre tid på sig att komma tillbaka.
Eller, så är det ett sundhetstecken! Att jag lyssnar på kroppen och inte drar iväg och gör massa saker bara för att jag tycker att jag borde vara frisk.

Ni inser hur tråkigt jag har för att sitta och filosofera på bloggen om sånt här en lördagsmorgon?

Man är aldrig så singel som när man är sjuk..

Inte för att jag egentligen hade velat ha nån här igår morse, när jag hängde över toalettstolen. Men det hade varit trevligt med nån som undrade hur jag mådde, nån som ringde och tyckte synd om, nån som kom hit med cola... Stoppade om i soffan och strök över håret.

Som tur är har jag vänner som åker och handlar åt mig, så jag slipper ge mig ut och smitta hela Hägerstensåsen. Men det är inte riktigt samma sak.

Kanske är det allmänna sjukdomstillståndet.. Men jag känner mig lite ensam idag.

Maginfluensa, grattis!

Jajemen.
Här är det high life. Jag har fått i mig lite blåbärssoppa och lite rostat bröd.
Hoppas jag får behålla det.

Fy fan, vilken natt och morgon. Och så missa dagar på nya jobbet, för jag varken kan eller får gå dit imorrn.
Idag har jag inte ens orkat titta på tv. Har sovit mer eller mindre hela dagen, med avbrott för illamående...
Det lustiga i morse var att det jag var oroligast för var hur jag skulle få i mig seretoninet, utan att få upp det igen. Men det lyckades.

Hatar maginfluensa...

Paus!

Jo, jag har faktiskt lärt mig lite.
Det har fått bankas in, men jag lär mig...
Så jag stannade hemma ikväll. Skolkade från repet. Har inte gjort nåt vettigt, bara slumrat och slökollat tv. Som jag aldrig gör längre, för jag har inte tid. Så det var skönt.
Andas. Pausa.
Imorrn är sista dagen på gamla jobbet.
Nya går bra. Det är stressigt, ofärdigt och mycket, men det går bra. Efter 14 år vet jag vad jag håller på med, i alla fall såpass att jag skapar förtroende. Och det är ju nånstans grunden för allt.

Jag har redan släppt det gamla mentalt, jag märker det, men det ska ändå bli skönt att det äntligen blir på riktigt.

Up, up and away...

En dag i taget...

När jag blir pigg igen ska jag skriva långa välformulerade inlägg.
Tänkvärda ska de vara, kloka. Kanske lösa några livsgåtor.

Sen. När hjärnan funkar igen. Och inte är full av äppelmos.

en snabbrapport

Är hemma och vänder.
Dagen har gått bra, trots allt. Massor av praktiska saker som inte funkat, men jag tror vi lyckades hålla fanan högt ändå.
Men det har sitt pris.
Och nu ska jag iväg och drilla stämman... Ingen lust, men måste föregå med gott exempel.

dagens sötaste

Lilla pappa ringer för att berätta vad han skrivit i sin Facebookstatus.
Han har nog inte riktigt förstått syftet med kommunikation på internet...

Det här blev ett helt annat inlägg än vad jag trodde...

En dag mindre...

En sprängande huvudvärk tog plats i min panna i förmiddags. Trots det lyckades jag genomföra dagen, fast jag smet hem lite tidigare. Tre halvtimmespromenader har jag lyckats få till idag också, så det gör inte så mycket att jag fick offra gymet för tvättstugan.

Alldeles nyss ringde en av mina bästa vänner. Jag är så glad att jag har honom! Just nu hörs vi inte så ofta, han är småbarnsförälder och jobbar halvt ihjäl sig, men han börjar inse nu att det inte funkar att hålla på så. Problemet är att hans sambo pluggar och inte riktigt inser att pengar inte växer på träd, utan att det är min kompis som sliter jävligt hårt för att få in dem. Helt fascinerande hur man kan vara så aningslös. Nu har han i alla fall börjat sätta ner foten ganska hårt. Allt för att deras relation ska räddas, vilket jag tycker är skönt. Så jäkla bra att inte ge upp utan att försöka jobba sig igenom det! För kärleken är ju stor, i grunden.

Det är det där jag aldrig haft, inser jag. Nån som vill jobba för vår relation. Mitt ex, han gav upp så fort det kändes jobbigt. "Nä, nu känner jag mig inte så pirrig längre, nu drar jag. Hoppsan, jag ångrade mig! Vi kör på i samma hjulspår ett år till!" Ett år senare: " Nä, nu känner jag sådär igen..." Där gjorde jag slut på det. Nån måtta får det vara på velighet.

Jag vill träffa någon där kärleken är så stark och viljan att få det att funka är så stark att man är beredd att jobba. Mitt problem tidigare var att jag trodde att kärleken övervinner allt. Nu vet jag att det inte är så. En relation måste vårdas, men det kan inte bara komma från ett håll. Det måste vara något man gör tillsammans. Jag läste Jonas Gardells blogg härom dagen. Han skriver om otrohet bland annat, men det jag fastnade för var: När Mark och jag hör orsakerna när vänner och bekanta skiljer sig säger vi i regel: ”Oj, är det en skilsmässoorsak hade vi varit skilda för länge sen.”
Alla relationer har ju sina upp och ner, Mark och min också såklart. Men vi har helt enkelt bestämt oss för att ta de kriser som kommer inom relationen, vi tillåter oss inte att tänka att vi vill ut ur den.
Och med det i ryggen kan vi krisa i lugn och ro.
Det låter så skönt på något sätt. Och jag antar att det är det det handlar om. Att bestämma sig.

Det här inlägget blev verkligen nåt helt annat än vad jag trodde när jag började skriva det.

det hittade lugnet

Jag har ett lugn ikväll som är väldigt skönt.
Jag trodde inte det. Inte efter den här förmiddagen.
Men nu har jag varit borta, tvingats tänka på annat ett tag. Pratat lite om situationen, gråtit lite mer... Pratat om annat, skrattat.

Nu sitter jag med en kopp te och alldeles för mycket mörk choklad, men det gör inget just ikväll. Imorgon är imorgon och det tar jag då.

Jag överlever

Okej.
Jag har gråtit massor, druckit tre hemmalatte med vaniljsocker och kardemumma, promenerat en halvtimma i vintersol och badat varmt.
Jag har fortfarande ångest, men den är inte lika stor och oproportionerlig. Jag överlever. Den här gången också.

Fröken Duktig's bekännelser

Jag behöver skriva av mig lite.
Inget särskilt egentligen.
Det är bara för mycket.
Jag har rejäl söndagsångest inför denna vecka. Sista veckan med dubbeljobb. Jag är rädd att gamla jobbet ska passa på att jäklas, jag är rädd att inte kunna vara på topp på nya. Dessutom har jag inbokade kvällar tre gånger denna vecka. Rep, rep och jobbmöte. Folk som tjatar om AW på fredag. Och hela lördag dag uppbokad. Samt halva söndagen.

Jag sitter här och känner hur käkarna krampar ihop och tårarna kommer. Fast det är nog bra. Då kommer det ju ut i alla fall. Jag är alldeles för bra på att hålla det inom mig tills det inte går längre och allt bara brister. Vart som helst, när som helst.

Och så vet jag att jag mår bättre om jag tränar. Men när ska jag hinna det då?

Men det är den här veckan, ser jag nu när jag tittar i almanackan. Nästa vecka är tom. Förutom de vanliga onsdags och söndagsrepen.

Jag tror det är rädsla också. Att jag inte ska klara av det jag vill klara, det jag föresatt mig att klara. Det jag tagit på mig.
Fröken Duktig, det är jag det.
Och jo, jag vet att man inte behöver klara allt. Att man får vara svag, att man får vara liten. Att människor inte tycker sämre om en för det, jag vet det där. I huvudet.
Men det är jävligt långt ner till hjärtat.

Men det är väl bara att bryta ihop och gå vidare...

blåst på konfekten

Nähä.
Det blir ingen fest för mig ikväll.
Det är bara att lyssna på kroppen och kapitulera.
Den här veckan, med heltidsjobb, flaxande fram och tillbaka mellan det nya och det gamla, frustration över gamla jobbets försök att utnyttja mig in i det sista, tar ut sin rätt.
Jag har huvudvärk och känner mig svag och ämlig.
Tog ett bad för att, kanske, kvickna till, men det gjorde bara saken värre.
På ett sätt hade det varit så skönt att bara gå ut och rensa skallen, men det går bara inte.

Nej, ikväll blir det soffan, Robinson och Fantastic 4. Och popcorn.

Vad jag längtar till nästa helg då det här dubbeljobbandet är över...

Drömmar

Inatt drömde jag igen att jag hade en flört med en gammal flamma. Den här gången var det "the one that got away". Han som jag känt så länge, som jag kysste en midsommarafton och som jag fick tokpanik för efteråt, eftersom han var ett ex till min bästa vän. Hederskodex och grejer. Jag flydde storliga. Nu är han lyckligt gift.

I min dröm var han inte gift, men ihop. Precis som i förra drömmen, om den andre. Vi gick genom en stad och pratade om att det ju egentligen var vi. Han skulle berätta det för henne, men fegade ur, då hon redan fått reda på allt, och han väljer henne istället för mig. Som i förra drömmen.

Nån drömtydare som vill ge sig på mina nattliga äventyr?

Hur jävla korkad kan man bli?

Hör på nyheterna att många svenskar har blivit lurade av internetbluffar. Bluffarna skickar mail (spam) och utger sig för att vara tex unicef. I mailen finns länkar till falska hemsidor, där man kan skänka pengar till offren för jordbävningen på Haiti.
Hemskt, javisst. Förjävligt. Bad, bad karma!!!

Men.
Vem är så jävla dum att man skänker pengar via ett mail?
Seriöst?

Att impa på tjugonånting-killar...

Jag imponerade på en tjugonånting-grabb idag. Det verkar som att det inte behövs så mycket.

I mitt gamla jobb tränar jag ibland med personer som har svårt att röra sig. Idag var en sådan dag och jag bestämde mig för att hotta upp uppvärmningen lite genom att köra boxning. Först mitzade jag, sen fick personen jag tränade med mitza, medan jag slog.
När jag slagit ett tag märkte jag att sagda tjugonånting-killen stod och kollade. "Du har boxats förr va?" sa han. "Det märks att du har teknik!"
Jag har gått på boxercise sammanlagt fyra gånger i hela mitt liv. Men det sa jag inte till honom.

De är så lättimponerade, de små liven...

Frågorna hopar sig...

Jag vet inte om det är en hämnd. Mina grannar kanske inte gillar Ella Fitzgerald på morgnarna.
Men helt ärligt, att börja spela en (jävligt illa sammansatt) mix av dr Alban, Lasse Berghagen och Charlotte Perelli kl 23.30 en torsdag? För att sedan toppa med lite E-type? Fast inte hela låten, utan refrängen om och om igen?
Nu hopar sig frågorna...
Är grannarna dj's på någon obskyr klubb med svensk musik?
Är grannarna Friskis&Svettis-ledare, som snabbt behövde ett nytt band till sitt jympapass?
Är grannarna ondskefulla människor, som insett att en människa som spelar jazz på morgonen förmodligen avskyr svensk klubbmusik?
Har grannarna helt enkelt ingen koll?

Hur som helst var jag så trött igår att jag somnade ändå, så om det var en hämnd föll den platt. Fast... Vad hände med den hederliga gamla arga lappen?


(tillägg: jag hatar inte svensk klubbmusik. I sitt rätta sammanhang är det jättetrevligt. I min värld är det sammanhanget bara inte en torsdagsnatt hemma i sovrummet.)

Snart är det över...

Att börja ett nytt jobb är energikrävande. Väldigt.
Att börja ett nytt jobb, men vara tvungen att delvis vara kvar på det gamla, av skäl som är väldigt otydliga och svåra att förstå, går åt ungefär tio gånger så mycket energi.

Jag är fruktansvärt trött. Sällan har en fredag känts så efterlängtad. Jag är trött, ledsen och besviken på mitt gamla jobb. Att de inte lät mig gå. Att de får mig att känna mig som att jag inte kan vänta tills jag får sluta. Att jag inte fick gå med ett viss mått av saknad.

Jag vet att jag har sagt att jag ska sätta mig över det där och inte älta. Vara positiv och i nuet, göra det bästa av situationen.
Men när jag är så här trött, när jag inser hur mycket jobb det faktiskt är på mitt nya ställe just nu och när jag mer och mer känner hur mitt gamla jobb utnyttjar det faktum att de får hålla kvar mig (och till och med har mage att tycka att de är generösa som släpper mig vissa dagar), då orkar jag inte.

Då skiter jag i storsintheten och blir förbannad och jävligt trött.

Men hörni. Det är ok, för snart är jag fri. Snart är det över!

Ont, det gör ont!

Det ömmar.
Baken, låren, vaderna... För varje minut som går stelnar de till.

Jag är inte så van vet ni. Igår var första gången på väldigt, väldigt länge.

"lyft knät på tre, sida, sida.. gå, gå, snurr och hopp. Höga hopp! och gå.. och gå.. och sliiiiide... snurra, snurra och kör från början!"

Dansaerobics.
Jag brukar tycka att jag är ganska bra på att ta koreografi. Brukar hänga på ganska bra. Men igår. Jag blev så arg! Arg för att kroppen inte fattar, benen hänger inte med, mitt räknande är en halv efter ledarens... Samtidigt går 55 minuter väldigt fort. Och när jag lyckas med ett steg blir jag löjligt glad och lever på det hela nästa varv.

På torsdag kör vi igen. Då ska väl träningsvärken hunnit gå över.

Var tog det vägen?

Hur får man tillbaka det?

Det har varit borta länge nu. Det... eller den. Passionen, pirret... Förmågan att våga lita på någon så mycket att man faller.
Det var längesen nu, nämligen. Sådär längesen att jag inte minns.

Visst har jag varit intresserad, fascinerad, nyfiken... Till och med lite småförälskad, även om det snabbt har gått över.

Men hur blir det mer? För nu vill jag ha lite pirr i livet.

Det ena eller det andra..

Sex.
Inte som i hett, ångande, svettigt, härligt sex, utan som i sex koppar.
Det är mängden kaffe som runnit ner i min strupe idag. Har det fått mig att piggna till?
Nej.
Inte det minsta.
Jag har gått runt som en zombie med jetlag hela dagen.

Förmodligen hade sex fått mig piggare.

Men jag skulle ju vara pigg...

Jag är så trött.
Det gör mig irriterad, för jag skulle ju inte vara trött nu. Det skulle ju lösa sig. Blindtarmen är borta, nu ska allt bli bra! Jag ska ju göra roliga saker nu!
Fast å andra sidan..
Jag börjar ett nytt jobb, samtidigt som jag står med ena benet kvar i det gamla jobbet. En arbetsplats som jag får höra mer och mer skitsaker om, saker som jag aldrig trodde kunde hända där. Min kropp håller faktiskt fortfarande på att läka efter operationen. Dessutom fick jag mens idag.

Så jag kanske kan få vara lite trött nu.

Smått chockerande nyheter

Idag fikade jag med en bekant från mitt gamla jobb.
Vi är inte jättenära vänner, men har liksom trivts i varandras sällskap, så nu när jag ska sluta gjorde vi slag i saken. Hon kom hit och fikade, jag hade bakat en kladdkaka med digestivekex, som blev galet god.
Men.
Det var inte det jag skulle skriva om nu.
Hon jobbar på den administrativa sidan av jobbet och får se och höra en hel del. Mer än hon vill veta. Det hon berättade gjorde mig chockad. Nog för att jag visste att det är lite snett på företaget, men att det var så.. Jag vill inte skriva för mycket, men vad sägs om att hon blev beordrad att ta fram uppgifter från min Facebook för att se om jag verkligen var sjuk när jag sa att jag var det? Hon var jätteledsen över det, hon nästan grät när hon berättade det. Hon hade sagt nej först, men sedan gjort det ändå. En vecka senare kallades hon till samtal och blev hotad med avsked, bland annat för att hon först nekat till att ta fram uppgifterna.
Nu är jag ganska försiktig när jag skriver på Facebook, samt att jag faktiskt hade svininfluensan, så jag är inte orolig för det. Dessutom har jag ju sagt upp mig. Men jag tycker att det är skrämmande att de använder sådana metoder. Det var ju liksom ingen som frågade mig om jag verkligen var sjuk.
Dessutom har tydligen flera personer, som varit kritiska eller "besvärliga" fått sparken, fast det så fint heter att de valt att sluta. Fasaden är allt...

Jag är så jävla glad att jag inte jobbar där längre!

Så mycket mer

Drömmar kan vara extremt verkliga ibland, i all sin bisarrhet.
Inatt drömde jag om ett ex. Han ni vet, som nyss addade mig på facebook (och som sen inte har hört av sig... Varför addar man över huvudtaget?).
Det var typ nu och vi träffades. Ute på krogen. Jag minns inte hur och varför, men plötsligt fanns den där gamla attraktionen igen. Detta kan också ha att göra med boken jag läst, "Min förlorade oskuld", som handlar just om att återse en gammal passion... Grejen var ju då bara att han, precis som i verkligheten, hade en fästmö. Men det bekymrade honom inte i drömmen (och ja, det hände även i verkligheten, då för längesen..). Och inte mig heller, i drömmen. Grejen är att jag kände igen känslan i min dröm. Känslan av triumf, att han inte kunde motstå mig, men även känslan av att inte vara värd att komma först. Jag tyckte aldrig om den känslan. Gör det inte nu heller.

Det blev ett rörigt inlägg detta, men drömmen var rörig. I slutändan kom hon typ på oss och han förnekade mig, förstås..
Var bara tvungen att få ner detta på pränt. För att påminna mig själv om att jag är värd så mycket mer än den där känslan. Så. Mycket. Mer.

Poppa popcorn

Hur ska den perfekta popcornkastrullen se ut?
Jag har ju då ingen micro, så det är bara att göra på det gamla sättet om jag vill ha popcorn.
Kastrull, värme och olja. Men den gryta som är perfekt i storleken är inte den ultimata popparen. Majskornen poppar helt enkelt inte som de ska. Det bara ryker och osar och det ligger några små sega, svarta saker i botten.
Så hittade jag en annan kastrull. Mindre, men det poppade ordentligt.

Men ändå. Så mycket tjorv för lite popcorn.
Kanske dags att skaffa elektrisk poppare?

Jo, jag kollar...

Jag tror att Claudia Galli är min nya idol. Hon är så snygg!
Skön attityd, skitsnygg kropp med former.. Så vill jag se ut!

Ni har väl inte glömt...

...att piffa!?
Jag har badat hett, skrubbat mig, rakat där det behövdes, ansiktsmaskat, hårinpackat, smörjt in mig med Dove Summer Glow...

Ska jag ut i helgen? Räknar jag med herrbesök?

Nä!

Detta gör jag för min skull.

Nu är det fredag!

I survived!

Jag överlevde!
De var inte hemska. De var faktiskt helt ok. Vi verkar ha samma värderingar. Skönt, för det hade kunnat bli jäkligt jobbigt annars.
Idag har vi pratat, pratat och pratat. Börjat känna på varandra (nej inte så...), hitta gemensamma nämnare. Jag har pratat massor (förstås!), men inte bara jag. Och jag tror att det jag menade gick fram.
Vi fick sluta lite tidigare eftersom det var första dagen.
Jag kände mig ganska pigg, ända tills nu.
Nu tog jag slut.
Blev helt matt och slut i huvudet.

Jag ska lägga mig och läsa ett tag, tror jag.

Fan att jag inte får gå dit på måndag...

Första dagen!

Imorrn är det dags!
Jag är lite pirrig. Tänk om de inte tycker om mig? Tänk om jag inte tycker om dem?
Tänk om jag sitter där som ett fån utan nåt att säga, eller ännu värre, babblar på utan att nån fattar vad jag menar?

Undrar om jag kommer sova nåt inatt...

Fel!

Jag fick ännu ett schema från mitt nya jobb. Tydligen hade det första blivit fel. Fast det här andra blev också fel, för plötsligt var jag schemalagd 39,25 timmar, fast vi ska vara schemalagda 38,75. En halvtimme tillgodo alltså. Ingen större katastrof, men jag ringer väl och säger till imorrn, så att det blir rätt från början.

Är återigen sådär sugen på att gå till jobbet imorrn. Vill ju bara därifrån nu. Nya jobbet på fredag i alla fall. Roligt, spännande, lite läskigt... Kommer jag att trivas med arbetskamraterna..? Jag har ju lämnat yrket en gång, tänk om det är lika illa nu..? Kommer jag att fixa det, eller har jag tagit mig vatten över huvudet?

En sak tänker jag komma ihåg i alla fall. Ett jobb är ett jobb är ett jobb. Varken mer eller mindre. Jag ska ge 100 % när jag är där, men min fritid är min fritid. Så är det.

Att stå med ett ben i varje läger

Jag vet inte om jag gjorde bort mig lite på jobbet idag.
För jag måste ju erkänna att jag fortfarande är smått irriterad över oviljan att låta mig gå.
I alla fall så sa jag att "mentalt slutar jag här på torsdag"! Och nu tror jag att det kanske lät lite för hårt. Lite som att; "på torsdag skiter jag i er och kommer dra benen efter mig och inte vara närvarande", och så är det ju inte. Det är bara det att mitt nya jobb börjar på fredag. Det är en helt ny verksamhet. Min energi och min kreativitet ska gå dit, så är det bara.
Samtidigt som jag då ska jobba kvar på mitt gamla. Trots att vi fått en vikarie och att det kommer en praktikant nästa vecka.
Känns ju sådär.

Jag är rädd att det kommer bli ganska splittrade veckor. Just därför är det så viktigt att jag bestämmer vart min energi ska gå.

Att de inte bara låter mig gå... Två veckor! Två ynka veckor...

Hur trött kan en mänska bli?

Trött.
Kommit hem sent, efter 22, två kvällar i rad nu. Bägge kvällarna har varit fulla av ny information att ta till sig. Orkar inte riktigt sånt, trots att det är så jäkla kul. Tur att jag i alla fall är ledig den här onsdagen...

Tant orkar inte med sena kvällar längre!

Vill inte jobba imorrn!!!

Varför måste man jobba? Varför kan jag inte bara bli oförskämt rik, så jag kan pyssla med sånt jag älskar att göra istället? Nog för att jag gillar mitt jobb, men så här sista veckorna innan jag ska byta känns det ju extra omotiverat. Och jag skulle hellre vara rik. Fast det måste vara mina egna pengar. Kanske dags att börja köpa trisslotter igen...

BLÄ!

Jag vill verkligen inte jobba imorgon...

Struktur

Hmm..
Jag låg i sängen för länge idag. Tänkte gå upp tidigare än igår, men det var så perfekt temperatur under täcket. Lagom varmt, mjukt och skönt...
Så nu blev det lite stressigt istället eftersom jag ska iväg och repa.
Jag har gjort ganska mycket av det jag skulle, men jag inser att jag måste strukturera upp mig. Jag är sån. Behöver struktur. Om jag har det kan jag improvisera och ändå veta vart jag är på väg. Det är därför många tror att jag är väldigt strukturerad och har koll på läget. De vet inte att det är ett måste, för att kaoset inuti inte ska slippa ut...

Det får bli onsdagens uppgift tror jag. Min sista lediga onsdag. Nån timme kan jag ju använda till att organisera upp mitt liv några månader framöver. Så slipper jag den där hemska känslan av otillräcklighet...

Jag vill ha mer!

Utgången den senaste veckan har gett blodad tand. Jag är mycket sugen på att gå ut igen. Snart.
Tyvärr är jag också mycket pank.
Det är inte alls någon bra kombination.

Fast å andra sidan.. Då får jag väl passa på att äta nyttigt och promenera... Och börja tappa de där jäkla extrakilona, som ska bort till sommaren. Så kan jag känna mig ännu snyggare nästa gång jag går ut och flörta ännu mer.
Det är faktiskt inte så dumt.

För nu vill jag ha mer, av allt. Mitt liv har stått stilla länge nog!

Mission no 1 completed

En promenad i kylan blev det. Kallt, men uppfriskande.
Nu förtjänar jag en kopp kaffe till, innan jag börjar repa. Sen är det bara disken och tvätten kvar.
Hurra!

Stelfrusen

Lördag.
Jag har legat i sängen till halvtolv.
Vaknade egentligen vid 10, men det finns inget som är så skönt som att veta att man får ligga kvar och bara... vara. Lyssna på musik, läsa lite..

Nu är jag uppe och har ätit frukost.
Och det är så kallt. Så jäkla kallt. Jag blir trög av kylan, kommer mig inte för.
Jag vill röra på mig idag. Antingen ta en lång promenad (fast det känns ganska uteslutet när det är -15 ute), eller så gå ner till Sats och köra lite kondition där. Sen vill jag repa. Och diska upp från igår. Men än så länge sitter jag här vid datorn och har bara kommit till frukosten.

Jag ska ta en kopp kaffe bara och se om den värmer upp mig så jag kommer i träningskläderna..

Känsloäta..

Jag fick lite ångest av ett mail tidigare ikväll. Egentligen helt i onödan, men det fick mig att känna mig otillräcklig och otillförlitlig. Jag skulle ha gjort vissa saker, som inte blev gjorda. Inget livsviktigt, men jag känner mig dålig.
Så jag gjorde smulpaj. Med vaniljvisp. Och åt upp den.
Visst, bättre än en påse chips eller en B&J. Men ändå. Så himla onödigt. Jag ska ju inte hålla på med känsloätande, helt fel.

Det blir konditionsträning på gymet imorrn. Och sen ska jag göra det där jag egentligen skulle gjort tidigare i veckan (läs: i onsdags när jag var bakis).

Men först; ett glas vin.

Nackdelar

Det värsta med att få mys och sex är att man kommer ihåg hur... skönt det är.
Och plötsligt börjar man sakna det.

Som fan.

Nänämensan

Jag fick inte gå den 15:e.
Det finns helt enkelt inte folk som kan täcka, säger min chef. Tydligen. Däremot ska vi kika på dagar som jag kan gå ifrån.
Känns trist, men visst, jag förstår. Typ. Vi har ju helt olika synvinklar här.

Jaja, bara att göra det bästa av situationen. Tjänar ju ingenting till att sura över det.

Nu är det i alla fall fredag, jag tvättar (skitjobbigt, för torktumlaren är paj, vilket innebär att jag kommer att ha lägenheten full av fuktig tvätt..), lagar mat och sen... Sen ska jag ta ett bad. Och piffa! Ni minns väl?
Fredag = piffadag!

Iväg och piffa med er nu!

2 x 45

minuters medel/tuff promenad idag. I backar. Känns bra! Särskilt efter sega gårdagen.

Jag var trött imorse. Det börjar kännas nu, att jag faktiskt inte ska jobba kvar så länge. Om jag får som jag vill är det bara en vecka.
Idag satte jag mig och tittade på schemat och fasade ut mig själv. Sen mailade jag detta till min chef och till schemaansvariga. Jag skrev att jag förstår att det blir lite tungt dessa två veckor, men å andra sidan har de ju en lösning på gång. Jag skrev också att jag kan ta mer tid med våra klienter denna vecka för att frigöra skrivtid åt de andra.
Jag hoppas att det fixar sig, men jag är rädd för att det inte gör det. Min chef tittade nämligen in till mig innan hon gick och sa att hon fått mailet och att vi väl kunde prata imorrn. hade det gått bra så hade hon väl bara sagt det. Jag blir besviken som fan om jag inte får gå. Det är ju bara två veckor!!! Men skitviktigt för mig.

Nu skulle jag vilja lägga mig i ett varmt bad, men det går inte. Inte än i alla fall. Jag måste städa först, får besök imorrn. I alla fall dammsuga av golvet och skura toan.

Fråga: Varför får man alltid svamp när man inte har haft sex på länge och sen har det? Satan...

Sammanträffanden?

Oerhört märkligt.

Senast i lördags pratade jag och en kompis om gamla relationer man haft.
Jag berättade om en kille som jag hade en relation med i ca två års tid. Vi var aldrig tillsammans sådär pojkvän/flickvän, men vi kunde inte släppa varann heller. Det här var ganska jobbigt, jag var väl den som mest vill att det skulle vara mer än vad det var. I alla fall ända tills jag en dag fick nog, blev kär i en annan och dumpade honom på riktigt. Han blev sur och vi hördes inte på nåt år. Sen hörde han av sig och vi blev vänner. Och jag fick upprättelse, för plötsligt var jag idealet, den underbara..
Sen träffade jag mitt ex och vi gled ifrån varann. Nu har vi inte hörts på säkert 7 år.
Jag sa till min kompis att det vore kul att få veta vad som blivit av honom, men att han har ett så himla vanligt namn att det är i princip omöjligt att hitta honom.

Gissa vem som precis addade mig på Facebook?

Mätt!

Efter att ha insett att ingen skulle plinga på dörren och erbjuda mig en gratis pizza, bestämde jag mig för att ta saken i egna händer och trotsa kylan.
På med kläder, iväg till ica. Väl där inhandlades ett pizzakit, lite grejer att ha på och massor av ost.

Nu har jag precis tryckt i mig två bitar hemlagad pizza. Jag är så mätt!
Tillbaka till soffan...

Vin, Facebook och kompisar från förr..

Gomorron!
Lite skakis idag, men vid gott mod! Det var nog tur att jag satt uppe och tramsade vid bloggen ett tag (och att jag inte drack det där sjunde glaset vin...).

Det hände nåt lite kul inatt. Plötsligt dök en chatruta upp på Fejjan, en kompis som jag inte hört av på jättejättelänge. Vi umgicks i samma gäng förr, men var aldrig nära vänner bara han och jag. Sen blev det som det blev, kontakten tappades.. Vi addade varann på Facebook, men har väl inte pratat mer än precis då.
Men nu plötsligt dök han upp. Väldigt överraskande och väldigt roligt, för han är en person som var en stor del av mitt liv under några år. Nu har vi varandras telefonnummer, hoppas han hör av sig om han kommer till stan!

Tjohooo!!!

Jag är full som ett ägg!
Men dum... Och dessutom ledig imorrn... Så jag dricker ett glas till (förutom de sex jag druckit m ed Maria).
Vi har kommit på bästa idéen. Eller snott den från Anna. Bloggträff. I sommar. Ni som inte har nånstans att bo får husera hos oss. Bara att boka resan nu. Kom igen!!!

Förresten flörtade jag med en kille, men han slutade flörta med mig... Det var dumt.

Nya kläder, i färg!

Nu ska jag ut igen, med Maria! Fast kanske lite lugnare den här gången...

Jag beställde förresten en klänning på HM's rea... Provade samma klänning i butik, men det fanns bara Large, vilket var för stort (! dock pga klänningen, inte pga mig...).
I butiken provade jag den i svart, men på nätet fanns den bara i petroleum. Som tur är funkar det väldigt bra på mig, så nu har jag inte bara en ny klänning, jag har ett klädesplagg som inte är svart, grått eller vitt!
Först tyckte jag den satt konstigt, men nu har jag ändrat mig. Den får stanna!

Jag har den på mig nu...

Komplimanger

Läste en blogg och blev inspirerad.
Mest för att det gör en så otroligt glad.
Det spelar inte ens nån roll vem det är som ger den, i alla fall inte för mig. Klart jag blir extra glad om det är någon jag har ett intresse i, men det lyser upp min dag vem det än är.

Igår till exempel, så hade jag med mig shakes till jobbet, till lunch. Dels för att jag inte orkat fixa matlåda och dels för att jag vill kickstarta lite, så här efter helgerna. En (manlig) kollega till mig såg detta och sa: "Inte för att jag vill lägga mig i, men inte behöver du det där?" Jag hummade väl nåt tillbaka om julhelger och extrakilon och då sa han igen:"ja, jag tycker i alla fall inte att du behöver köra nån pulverdiet".
Det gjorde mig jätteglad. Trots att jag vet att jag behöver det, trots att han är nästan lika gammal som min pappa (han sa det inte på nåt sliskigt sätt).
Idag sa en annan på jobbet att jag var fin, för jag hade ett blomsterspänne i håret.

Man blir glad.
Man borde kanske göra andra lite glada oftare?
Mer komplimanger åt folket!

skönt att slippa noja

Ja, jag kanske tjatar, men det här är ju min egoblogg!

Jag är så nöjd med att inga telefonnummer utväxlades i söndags förmiddag. Om det hade gjort det, så hade jag ofelbart suttit och antingen väntat på sms eller nojat över om jag skulle skicka eller inte.
Jag är sån. Får hangups. Särskilt i såna här lägen, när det var den första på så länge.
Jag behöver vänja mig lite. Ni vet.

Nu slipper jag noja. Det är skönt.

Inspiration..

Jag har badat. Varmt. Så varmt att huden på benen är alldeles röd. Jag har skrubbat mig, haft inpackning i håret och fuktgivande ansiktsmask. Jag har rakat mig där jag behövde raka mig.
Jag har piffat.

Man kan väl säga att jag blev inspirerad...

Att få bekräftelse

"Jag har haft sex" sa jag från baksätet när vi var på väg hem från repet ikväll.
"Vad säger du?!?" ropade de i mun på varann från framsätet. Chauffören råkade till och med trycka till på bromsen av chock, tur att det inte var någon bil bakom oss.

De har varit med ett tag nu och vet vilken öken mitt sexliv har varit senaste (väldigt långa) tiden.

Undrar vad som händer i hjärnan egentligen när man har sex. Det är väl endorfiner och grejer, är det inte? För jag har känt mig så lugn idag. Jag fick ett litet anfall av bakisångest när jag vaknade efter att ha somnat om en timme, men nu känns det lugnt igen. Och bra. Bra att få så mycket bekräftelse som igår, inte bara av ynglingen. Det var galet många som flörtade med oss igår. Trots att vi kände oss tjocka och detta egentligen bara skulle vara en provutgång.

Det var härligt. Mer...

ajajaj...

Jag ska åka och repa och jag är inte sugen. Jag är sugen på att bädda ner mig i soffan med en halvbra film och tycka lite synd om min ömma kropp.
Fast det blir kul, det vet jag ju.

Men sugen är jag inte!

Jag håller mina löften, minsann!

Okej, håll i er.

Ett och ett halvt år av celibat är... Över!

Jag och en kompis gick ut igår, på ett av de roligare ställena i stan. Det var ganska lite folk, men av någon anledning var vi oemotståndliga. Vi tänkte egentligen att detta skulle vara måttstocken, den vi skulle toppa nästa gång, då vi planerar att vara lite smalare och lite snyggare, men när vi hade räknat till åtta ragg, gav vi upp den tanken.

Vi dansade, dansade, dansade och nånstans där började jag dansa med en lång, snygg man. Och sen gick det som det gick. Han följde med hem och jäklar! Tror inte vi sov många timmar. Men det är väl så med de yngre männen... Han var 83:a. Hjälp. Barnarov! Men, det var så mysigt. Han var en sån där som ville gosa, ligga nära, hålla om... Underbart.
Jag är egentligen inte så mycket för ONS, men det här var helt klart värt det.

Och vet ni. Han frågade inte efter mitt telefonnummer. Men det gör inget, märkligt nog. Jag frågade inte efter hans heller. Vill han höra av sig så vet han vart jag bor. Jag skulle kunna tänka mig mer av dessa aktiviteter, men det är helt ok om vi inte ses igen.

Jag tror jag kommer ha träningsvärk imorrn...

piffa mera

Mitt nyårslöfte är ju som sagt att ha kul.
För att orka ha kul tänker jag att jag måste ta hand om mig. Sova, äta rätt, träna...
Piffa.
Jag vill börja piffa igen!

Förr om åren hade jag alltid en ritual på fredagkvällar, då jag tog ett bad, skrubbade mig, rakade det som behövde rakas... En liten ego-stund. Oavsett om jag var singel eller ej.

Det ska jag införa igen.

Det kliar!!!

Skaffa er inte ett blindtarmsärr.
Inte ett som blir inflammerat i alla fall.
Satan, vad det kliar!!!
Jag skulle vilja ta mina, just nu iofs obefintliga naglar, och klösa, riva, klia...
Åhhh!

Vet inte om det är det att jag slarvat lite med penicillinet. Jag har tagit det som jag ska, men det har ju blivit en del alkohol under jul och nyår. Inte så jag varit full (utom lite igår), men ändå.. Det är nämligen fortfarande lite inflammerat i ena kanten.

Allvarligt, jag tror det här driver mig till vansinne...

Underbar Nyårsafton

God mat, gott sällskap...

Vår fest för 30 personer blev tillslut en middag för 5. Men eftersom det var helt rätt fem personer, så var det bara trevligt!
Inget hångel blev det. Om man inte räknar med att jag blev slickad på halsen, men eftersom det var av en hund så räknas det inte riktigt...
Men jag misströstar inte. Det finns gott om tid att hångla det här året.
Idag är det undantagstillstånd, men sen... ;)