söndag, in the evening

Och det blev rep, som kändes nästan otäckt bra. Jag lyssnade första halvan och det var bra. För satan i gatan vad bra de är, de jag sjunger med. På riktigt, jag fick tårar i ögonen. Att jag sjunger med dem, liksom. Nu är jag trygg.
Sen hängde jag på, så småningom, när coachen kom. Vi lade på full energi och alltså, om vi har får till det på fredag, då kan det gå ända in i kaklet. Så häftigt.
Sen kom jag hem, fick mess av M om att gå ut och gå, vilket vi gjorde. Till en tapasrestaurang, där det blev tapas och öl och sen blev vi alldeles trötta. Nån slags idé fanns om att åka hem till mig och dricka vin, men tröttheten tog överhand och det var nog lika bra. Här ser nämligen ut som fan, jag skrattade för mig själv idag. "Fan vilken unkis jag är", tänkte jag och skrattade. Okej, han känner mig och jag behöver inte låtsas, men nån måtta får det ju vara.
Så nu dricker jag ett glas vin, själv, och ser fram emot morgondagen.

Idag och veckan

Halsen är svullen, men jag är vid gott mod. Det är 6 dagar kvar, så jag ska nog hinna vila mig i form. Efter repet idag då, förstås.
Det är lite tråkigt att vila rösten, dock. Nu inser jag hur mycket jag faktiskt går runt och sjunger på dagarna, nu när jag medvetet måste låta bli.
Idag alltså rep. Lite shopping också, måste hitta accessoarer till lördag kväll. Accessoarer kan även innebära en skinnjacka. Kanske. Imorgon shopping, fixa det sista inför helgen. Lösögonfransar och annat livsnödvändigt. Sen ska jag visst hinna med en lunchdejt också innan jag sätter mig i frisörstolen i tre ljuvliga timmar av prat, kaffedrickande och bläddrande i skvallertidningar. Och ryggmassage, de har det i stolarna i schamponeringen.
Tisdag, då blir det fika med fina J, förhoppningsvis. Vi har försökt få till det ett tag nu, det är inte helt lätt.
Sen är det bara att packa väskan och vänta på att det blir torsdag kväll.
Eventuellt ska jag försöka hänga med M också. Om han har tid, mellan tjejerna. Jag känner mig lite oprioriterad, faktiskt, och det svider en aning. Så nu får han höra av sig, eller snarare, nu får han komma med initiativ att ses. Hörs gör vi ju fortfarande i princip varje dag.

Nu är kaffet uppdrucket och det är time att ge sig in till city. Håll tummarna för att jag hittar den där skinnjackan!

så här är läget just idag

Ledig dag idag. Behövligt, eftersom en förkylning på riktigt har smugit sig in i mina luftrör och i min hals. Jag ska jobba imorrn oavsett, men blir det värre så får jag se hur det blir nästa vecka. Har blandade känslor inför att vara borta. Är jag sjuk så är jag, men jag har varit borta så himla mycket.
Å andra sidan har jag ständigt lite ångest just på grund av jobbet. En molande, krypande känsla. Jag vill inte jobba där. Jag vill inte jobba med det jag jobbar med. Jag vill inte jobba med de jag jobbar med. Vi kommer inte överens, jag tror inte de gillar mig och jag är inte van vid det. Jag är van att funka bra i arbetslag och jag vet inte vad som gått snett.
Det är det som är droppen. Hade det bara varit jobbet, att det var tungt och jobbigt, men att det dessutom inte funkar med arbetskamraterna man jobbar närmast.. Jag känner mig utanför, helt enkelt.

Idag har det i och för sig lett till att jag sökt ett nytt jobb. Inte drömjobbet, men kanske ett steg på vägen. Vi får se om de hör av sig.

Annars, utom förkylning, är det rätt okej. Mycket sång nu, men jag har en hel del ledig tid också. mamma är här några dagar och hänger med på alla evenemang. Vi hade ett bra snack igår, jag kanske har lyckats släppa lite av mitt dåliga samvete och kan funka normalt igen? Vi pratade till och med lite om brorsan och det kändes ok, trots att jag är inne i en sån där period när jag inte ens kan tänka på honom utan att ögonen tåras. Märker att det blir så när det är mycket musik omkring mig.

Nu ska jag stryka tävlingsklänningen. Ikväll är det gig. Hoppas rösten håller...

Fokus på det positiva

Vill lägga om fokus. Jo, jag behöver få ur mig det negativa också, ut med skiten bara, men jag behöver vända skutan. Jag har massor av bra saker i mitt liv. Vi kan ju börja med de självklara braigheterna; mat för dagen, tak över huvudet...
Men det finns fler ljuspunkter.
Jag jobbar bara två dagar till denna vecka. Imorrn har jag dessutom möten större delen av dagen.
Snart kommer en långhelg, som otroligt nog inte är fullbokad. Massor av tid för vila och förberedelse, med andra ord.
Jag har planer för hur mitt liv ska förändras. Jag är inte rådlös. Lite förvirrad möjligen, men inte rådlös.

Och.
Note to my self.

Jag är bra för att jag är den jag är. Inte för vad jag presterar. Inte för vad andra tycker eller tänker om mig.
För att jag är jag.

lite minus och lite plus, det är väl det som är livet, I guess..

Det här låga har liksom fortsatt. Trots att mensen kom i fredags (nej jag var inte orolig, men PMS:en brukar stöka till det), trots att fredagskvällen var trevlig och lördagen likaså. Bra rep var det igår också.
Men jag känner mig ändå lite låg. Lite ensam.
Lite är det M som spökar också. Han säger dumma saker, som inte alls går ihop med mina ansträngningar att bara se honom som en kompis. Fast det vet ju inte han, i ärlighetens namn. Men ändå. Saker som att om man skulle gå på vad alla säger att man ska leta efter i ett förhållande, så borde han och jag vara ihop. Och när jag säger att det där med spänning (som vi båda vill ha) skulle ju saknas, så säger han att "man skulle ju i alla fall sova bra". Och min analytiska hjärna går genast igång; "vad menar han med det, vad tänker han nu". Fast han är ju kille, så han tänker väl ingenting. Han bara pratar. Jaja, skitsamma. Vi ska i alla fall inte vara ihop. Kanske om han skaffar sig en hobby nån gång, som inte är att dejta tjejer.. Nej, jag skojar. Fast inte om att inte vara ihop. Han är fortfarande viktigare som kompis, så är det. Och jag har kommit över de här förvirrade känslorna förr.
Dessutom är det inte ens i närheten av det där värsta. Allt är liksom bara blaha blaha i jämförelse.

Sen kände jag precis att det känns jäkligt obehagligt i min hals. Lite seg i huvudet också och lite öm i nackmusklerna. Nej, nej, nej, inte förkyld, inte nu! Det finns inte!
Jag hade tänkt hemmaträna, men det får nog bli ett varmt bad och tidig sänggång. Och massor av varmt te. Här riskeras ingenting!

Fast det finns bra saker, det finns det ju.
Idag var en helt ok dag på jobbet till exempel.
Jag fick en tvättid ikväll, som jag verkligen behövde, trots att det nästan är omöjligt att få tvättid på vardagskvällar.
Jag har några av årets roligaste och mest intensiva veckor framför mig.

Livet är bra gôtt ändå.

efter en bra kväll kommer en låg morgon... Men det blir bättre!

Jag vaknade och var lite låg idag.
Har drömt så konstigt, jobb, kvartett och killar i en salig röra och allt var bara konflikter och utanförskapskänslor.. Sen hade någon skrivit på brorsans facebooksida, ännu en person som träffat honom en gång, men som han gett ett bestående intryck på. Det är så fint, men just en sån här dag så väcker det så mycket sorg.
Det är lite baksmälla också. Inte så jättemycket kemisk sådan, det blev bara två glas igår, men det var en väldigt bra kväll. Vi sjöng på en klubb och det gick bra. Träffade massa roliga människor och hade en allmänt lyckad kväll och då vet jag av erfarenhet att det kan bli såhär efteråt.
Sen är det lite M också. Vi har inte direkt hörts den här veckan. Chattat lite, men jag har fullt upp med musiken och han har fullt upp med sina tjejer... Och jag märker att jag blir lite.. Svartsjuk. Jag vill ju vara viktigast för honom, vill att han ska känna ett behov av att prata med mig. Uppenbarligen har han inte det och det är bara för mig att svälja. Fast jag vet ju att han tycker om mig och att jag är viktig. Och jag inser till och med att det kanske är ganska bra att vi inte har så tät kontakt alltid, för det blir lite märkligt. Jag pratar ju inte med mina andra kompisar varje dag, till exempel. Det blir svårt att släppa in någon annan, typ möjlig pojkvän, om vi är så tighta.
I vilket fall.
Det har släppt lite.
Pappa ringde och ville prata om hur det gick igår, så jag fick återuppleva det lite, och sen gick jag in på bloggmailen och hittade ett mail från en läsare. Jag blir lika förvånad varje gång jag upptäcker att nån läser det jag skriver och tycker att det är intressant! Fast jag gillar ju själv den här typen av bloggar. Högt och lågt, stort och smått. Att känna igen sig.
Sen tänkte jag yoga, men gymkortet hade gått ut, kom jag på. Så jag ska köpa choklad istället och ladda lite för gigget ikväll. Kanske sy upp klänningen, så det blir gjort.

Angående kvällen igår, då..

Kanske inte behöver vara så väldigt mystisk, faktiskt.

Jag var ju som sagt på dejt igår.
Det var roligt. Först var det okej. Jag har märkt att jag ofta kommer till en punkt i dejten då jag ifrågasätter varför jag överhuvudtaget är där. Försvaren sätter in snabbt, liksom. Men om jag skiter i det och stannar kvar en stund till så kan det lägga sig och det gjorde det igår.
Han var rolig. Lite knäpp, men vem är inte det. Jag umgås ju med så mycket knäppa människor, så jag reagerar inte så mycket när folk har lite allmän Tourettes.
Vi pratade om mål i livet. Ett av mina mål är ju att hitta ett jobb jag trivs med. Han hade just bytt karriär och plötsligt var vi mitt uppe i en måldiskussion med strategier för hur jag ska nå dit jag vill.. Väldigt konkreta såna. Och han skulle skicka länk till nätverk och grejer.
Lätt att umgås med, lätt att prata med. Såg inte illa ut. Kanske inte mannen i mitt liv, men..

Jag kan tänka mig att ses igen.
Vi får se..

två flugor..

Jag fick inte bara en dejt, jag fick en coachning...
Ibland är det märkligt hur saker faller på plats. Läskigt, men coolt.

Just nu hinner jag mest med en sak, men den är å andra sidan rolig...

Sång, sång, sång.
Gör inte så mycket annat nu.
Sjöng i söndags, sjöng i måndags, sjöng igår, sjöng idag. Sjunger på fredag, sjunger på lördag, sjunger på söndag.
Imorrn går jag på dejt. Inte med Funky Feeling, en annan. Men FF ska jag träffa på söndag, är det tänkt, när jag har sjungit klart.

Jobbet känns.. Tja. Jag varvar mellan att känna det som om jag inte står ut en sekund till och att tycka att det är ok... Men jag har en plan, och det är skönt. Det får mig att stå ut lite till, vilket jag behöver. jag vill inte hamna i samma pissiga ekonomiska situation igen. Innan jag slutar på detta jobb ska jag ha ett nytt.

Paranoid?

Jag vet inte om jag bara är paranoid eller om jag ska lyssna på min magkänsla..
En snubbe på dejtingsiten. Han verkade så himla trevlig och på, men.. Han har ett namn som borde vara lättsökt, men jag får bara upp hans namne, nån professor av nåt slag. Jag hittar inget på hans mailadress. På telefonnumret får jag dock upp namn och adress. Men jag har ändå nån slags funky feeling..
Eller så är jag bara skadad.
Jag ska försöka få till en dejt riktigt snart, så får jag se om han finns på riktigt, eller om han är ett hittepå.. Såna har vi ju råkar ut för förr.

det där livet

Upp, ner, upp, ner...
Livet är en fucking bergochdalbana.

Och det är väl så det ska vara...

igår, inatt, idag

En perfekt kväll.
Bio, öl i ishink, god mat, fast lite. Dålig film, bra prat.
Mycket prat. Om allt och ingenting. Viktigt och oviktigt. Stort och smått.
Sova tillsammans, men inget annat. Känns bra, fast jag inte skulle.
Så mycket tycka om!
Gofrukost, bekväm tystnad och banjomusik.

Nu hemma, själv, och det känns bra.

på väg

Torsdag.
Lite mindre snurr.
Lite lugnare.
Lite mera planer framåt.
Träffat terapeuten. Ska göra ett sorgebearbetningsprogram. Det känns bra det med. Jobbigt, men viktigt.
Fikat och pratat massa. Också viktigt.
Har så många fina människor i mitt liv. Fan vilken tur jag har.

Okej inte helt som vanligt..

Men mer åt det hållet.
Jag är fortfarande lite uppfuckad. Det känns som om jag backat lite, att jag snurrar till känslorna lite, som när han bodde hos mig. Jag ska nog inte göra det till nån vana att sova över, för det är ju det som verkligen ställer till det. Att ligga nära nån. Det är ju det jag vill, men jag vill ju göra det med nån som det är på riktigt med, inte bara en vän. Även om jag gillar honom massor. Det väcker massa känslor och tankar som inte har där att göra.
Pratade med finaste A ikväll och efter det kändes det bättre. Jag behövde få ur mig, bara. 
Jaja. Vi var och shoppade idag i alla fall, M och jag, efter mitt rep. Skönt att umgås lite som vanligt. Jag råkade köpa en klänning. Den var på rea och jättecool, men jag kan ju inte säga att jag behövde den.

Mindfucked

Jag känner mig lite störd.
Mina cirklar har rubbats lite och det får mig ur balans.
Jag tror att det egentligen bara är i mitt huvud. Jag tror att det är mina hjärnspöken som har party och att det inte är något nån annan rår för eller funderar över.
Men det är ändå störande.
När man tar med sin bästa killkompis till sin familj på påskmiddag. Och han säger att det känns som att åka hem till svärföräldrarna. Och han funkar med min knäppa familj och tycker till och med om dem. Jag ser att han skulle kunna passa in. Och han säger massa "vi ska, vi borde, vi kan väl" om saker. Och vi åker hem tillsammans och sover, för första gången sen han flyttade. Inget annat, inget hångel. Bara som förut, ligga nära. Och jag vaknar i en annan säng än min egen och känner mig så trygg och lugn. För att jag känner honom och tycker om honom. Som fan.
Då stör det mig att jag vet att han och jag inte är meant to be. Att jag vet att jag hellre har honom som vän än som pojkvän, eftersom jag vill ha honom kvar.
För samtidigt går vi på dejter var och en för sig, mest han. Ligger lite här, hånglar lite där och pratar öppet om det med varandra. Kompisar. Och det är också okej, på nåt konstigt sätt.

Så det stör mig att det stör mig.
Så jag skriver om det idag, jag tänker på det idag. Bara idag.
Imorrn är allt som vanligt igen.

Glad Påsk..

...och allt sånt där.
Själv ska jag snart iväg och yoga och ikväll hem till fadern för indisk take away. Lamm är påskmat!

Vi är inte så mycket för traditioner längre.

jag tror att jag fick ett rejält avdrag på mina vuxenpoäng där..

Igår sa en kollega att jag "absolut inte såg ut att vara så gammal som jag var", jag fick visa leg på bolaget och idag sov jag till 11.
Kanske inte är så vuxen ändå?

Det var AW på jobbet igår, men jag kände att jag var rätt trött, så jag hoppade. Tog några glas vin med några kollegor dock, vilket jag är glad för. Det var trevligt och jag känner mig kanske lite mindre alienerad.
Jag fick förresten igenom att jobba 80%, men det satt långt inne. Jag fick hota med att eventuellt bli sjukskriven på 20% för att högsta chefen skulle säga ja. Det blir ju dyrare för dem, så det var väl därför hon gav med sig. Man kan väl lugnt säga att jag inte känner mig så populär där just nu, men å andra sidan har hon ju sålt oss, så vad fan. I alla fall så var det en tyngd som lättade från mina axlar och det var väl kanske också därför jag var så trött.
Så, istället för att AW:a med kollegorna åkte jag hem till M, som varit sjuk i veckan. Vi åt kebab, drack två öl, såg en film och gick en liten promenad. Sen var klockan ett, jag var helt slut och åkte hem. Somnade på studs, utan kemiska hjälpmedel och sov till 11, som sagt.

Idag snöar det. Jag tänker sitta inne och titta på film och tv-serier hela dagen, utan dåligt samvete! Okej, kanske skicka nåt mail eller två om kommande gig. Och så måste jag handla, för jag har inget toapapper. Men that's it! Underbart.

Att tänka nytt

Jag måste byta jobb.
Måste.
Det är inte värt det, det här.
Eller jobb.. Jag måste byta bana, så enkelt är det. Det jobbet jag gör nu, det jag är utbildad till och har jobbat som i 16 år... Jag är färdig. Jag har inget mer att ge. Och det blir väldigt tydligt. Jag gör inte ett så bra jobb som jag gjort tidigare och det smärtar mig också.

Men jag fastnar. Tappar initiativet och orken att leta nytt. Då är det bra när ens farbror ringer och peppar en som bara den och får en att tänka i helt nya banor. Känns lite konstigt att tänka i banor som man aldrig förut snuddat vid, men det är inte fel.

seg, segare..

En osedvanligt trött dag.
Rep i nya klänningarna. Fick väl en hel del gjort, men energin var låg. Hos mig, i alla fall. Känner mig nästan bakis. Kanske är det söndagsångest?
Sen hem, dammsuga, äta rester och chatta.. Prata med mamma, prata med M..

Vill inte alls jobba imorrn, men... Pengar! Pengar är bra att ha. Och snart är det påsk och långledigt.

nånting helt annat

Knappt hade jag hunnit skriva förra inlägget förrän M hörde av sig och undrade om jag ville komma och bruncha hos honom.
Det blev brunch, sen blev det åka till stort köpcentrum och shoppa (inte jag då, jag sanerar fortfarande ekonomin sen i höstas), sen middag och filmkväll hemma hos honom. Och sen var klockan halvtvå på natten.

Bara go with the flow. Inget planerande, bara ta det som det kommer. Vet inte när jag gjorde det sist...