ledig måndag

Måndag.
Jag älskar lediga måndagar.
Jag kommer nog inte att älska dem lika mycket när nästa lön kommer, men just nu njuter jag.

Livet går sin gilla gång.
Jag har lillkusinen här och det går bra. Riktigt bra. Hon är speciell, men mysig. Idag är hon första dagen på sin nya skola, ska bli spännande att höra hur det var. Igår hade vi tunnelbaneträning, först åkte vi tillsammans, sen fick hon ge sig ut på egna äventyr för att inse att det inte är så svårt.

Jag har aktiverat mig på en dejtingsida igen, mest för att jag fick ett mail som inte gick att läsa om man inte var betalande medlem. Sen kom det ett erbjudande och ja.. Vad fan. Varför inte, liksom. Jag är inte alls inne i nåt dejtingflow, känner mer att jag vill öppna alla vägar. Jag har redan spisat av en snubbe som efter tre mail undrade om jag "tyckte om att mysa".
Ingen stress, inget bråttom.. Känner jag för det så träffar jag nån, så får vi se vart det tar vägen.

Nu har jag en ganska full vecka framför mig, men det är roligt fullt. Sen är jag ju ledig på måndag igen och kan vila upp mig.

jag är inte försvunnen

Jag har nytt jobb.
Det gör mig mosig i huvudet och trött på kvällarna.
Inte så mycket ork och inspiration kvar att skriva här.

Men jag mår bra. Eller, jag mår okej. Eller bra.
Idag har jag varit arg och promenerat en massa. Det blir så ibland, när jag känner mig tagen för given.
Nu är jag lugnare. Mer tillfreds.
Och imorrn är det fredag.

Ett år sen

För ett år sen blev mitt liv fullkomligt uppochnervänt.
Världen tappade sin färg, allt blev svartvitt.
Vid den här tiden var jag på väg till Karolinska i en taxi för att få det absolut värsta besked jag någonsin fått. Att min lillebror blivit påkörd, fått sin hjärna i princip mosad och att han aldrig skulle vakna upp igen.
Jag har fortfarande, ett år senare, så svårt att förstå att det verkligen hänt på riktigt. Jag vill fortfarande sms:a honom när jag ser en häftig musikdokumentär på tv, jag tror fortfarande att jag kanske ska dyka på honom inne på söder. Jag ser honom fortfarande då och då.

För ett år sen förändrades mitt liv. Jag förändrades. Och jag kan helt ärligt säga att jag skulle ge nästan vad som helst för att det inte skulle ha hänt.

jag kommer tillbaka

Lördag och jag vaknar till sol och en katt som pratar. Eller pratar.. Skriker, gör han. Fast han tror nog att han pratar, döv som han är.
Pallrar mig upp, släpper in katten, äter frukost och fixar kaffe.

Om en stund ska jag ta en tripp till Ikea och köpa de sista lådorna, sen ska jag hem och röja. Idag är det röjdag och senare ikväll ska jag träffa en människa det känns som att jag känner, men faktiskt aldrig träffat förut.

Jag börjar känna igen mig själv.

Jag har lättare att prata med folk jag inte känner igen, sådär som jag alltid gjorde förr. Jag kommer tillbaka, sakta men säkert. På sistone har det flera gånger hänt att jag knutit nya kontakter, med nya kollegor, på viktväktarna.. Inte för att jag känner att jag borde, utan för att jag vill. Sådär som det var förr. Innan.

Det är en märklig, men häftig känsla.

Det tog många år, men jag är så välkommen tillbaka.

minskar

Minus 1,1 idag och jag är så jäkla nöjd med att jag tog tag i det här.
Man kan helt uppenbart äta massa mat, dricka vin och ha det bra samtidigt som man går ner i vikt.

Nu har jag gått ner 5% av min kroppsvikt.. :)

Babysteps

Jag har en plan.

Efter att mitt sociala liv sakta men säkert gått i stå, beroende av överbelastning på jobbet, sorg och väldigt mycket sång, så tänker jag att det kanske inte bara är att börja socialisera sig hej vilt. Eller, jag märker ju att det inte funkar. Folk liksom glömmer bort att man finns när man tackat nej ett otal gånger.

Så jag tänker att jag får ta det pö om pö, också för att orka med. Jag känner mig själv, vet ni. Risken finns att jag bokar in nåt varje dag och sen får tokpanik och bokar av allt, för säkerhets skull. Overload, hej hsp!
Planen är att försöka göra något socialt varje vecka, som inte har med jobb eller sång att göra. Spelar ingen roll vad. Det kan få vara en fika med en person, en aw, ett mingel.. Med en person eller flera. Naturligtvis kan jag göra fler saker om jag känner för det, men minst en gång per vecka.

Den här veckan har jag till exempel varit och fikat med en kompis som blev mamma igen för tre veckor sen. Och, jag ska träffa en annan kompis på torsdag. Så, två sociala grejer redan, det börjar bra!
Ibland får man faktiskt inte lyssna på vad kroppen och själen vill. De är bra på att fejka ibland, de där. Få en att tro att man hellre sitter hemma själv framför tv'n. Alla kvällar i veckan utom repdagar. Mmm. Kul liv.
Man får helt enkelt köra lite tough love ibland.

Den där KBT*n var fan inte helt bortkastad, faktiskt.

Inställda utgångar

Skulle gått ut i fredags, men det blev inställt.
Skulle gått ut igår, men det blev inställt.
Ska eventuellt gå ut idag, vi får väl se.. Trenden är ju inte direkt uppåtgående.

Det fina i kråksången är ändå att det inte är jag som ställt in. Okej, jag har inte blivit jätteledsen över att det inte blivit av (jo, lite igår ändå, jag var rätt pepp), men jag har inte ställt in.

Däremot har jag besökt både Ikea och ÅVC i helgen.

Livet just nu

Jag uppdaterar dåligt, märker jag.
Har ingen direkt skrivlust, det händer inte så mycket.

Nu har jag Ikeashoppat i alla fall. Fick hjälp av lilla pappa och av M. M har även hjälpt mig att skruva ihop möblerna, två kvällar i rad till klockan 23. Det är ett under att vår vänskap hållit, men jag tror det beror på att jag bjuder på mat innan vi börjar skruva.
Imorrn blir det en tur till, eftersom jag i stressen vid tag-självlagret (fem i åtta på onsdag kväll..) lyckades ta fel garderobsdörrar. Men det är ok, jag har lite annat skräp som jag inte hann plocka åt mig.
Soffan blev rätt i alla fall, sängen med. Ljuvligt!

Igår var jag och vägde mig. 1,8 ner, trots flitigt användande av veckobonus. Det ska ju gå även på det sättet och det är härligt att se att det funkar. Nästa vecka går jag väl ner ett hekto eller når, som kompensation.

Jobbet har ju dragit igång också, mitt riktiga jobb, alltså. Det känns bra, förutom att den dator vi har är så gammal att det inte går att logga in på systemet jag ska jobba i. Vad sägs om det?

Hade lite planer på att gå ut idag, men de ställdes in. Och det var skönt, för jag var inte sugen! Är trött och ska till Ikea tidigt imorrn... Så nu blir det utgång imorrn kväll istället, vilket passar skitbra. Vi ska gigga rätt sent, efter det brukar jag vara rätt speedad, så det är kul att gå ut då. Kanske kanske blir det utgång även söndag.

Så ser livet ut just nu.

In i grottekvarnen

Jobbat en dag och ojoj.. Det är ungefär lika rörigt som vanligt. Dock stör det mig inte lika mycket, eftersom jag inte behöver ta något ansvar för det. Däremot behöver jag ta ansvar för mitt nya jobb och det kan nog bli rörigt så det förslår! Särskilt nu i början. Än så länge vet jag ju inte ens vilka dagar jag jobbar.
Rolig grej; idag ringde en från ett tidigare jobb jag haft och erbjöd mig att vicka där under hösten. Skulle kunna vara riktigt roligt, faktiskt. Hoppa in enstaka dagar och få träffa gamla kollegor, etc. Bra kontrast mot adminjobbet.
Rolig grej 2; igår repade vi tävlingsmaterial igen, startskott inför tävlingarna. Det lät skitbra! Är så peppad nu!
Och imorrn åker vi till Ikea...

inte speciellt mycket rim och reson i de tankarna..

Trött dag idag.
Seg.
Vet inte riktigt varför, drack inte mycket igår och jag är inte heller bakis.
Bara seg.

Lite låg också.
Kanske beroende på att semestern är slut, fast det knappt känns som att jag haft någon.
Kanske är det baksmälla efter gårdagens event.
Vi har laddat för det och det gick bra och var roligt, efter såna saker blir jag ofta lite blå.

Det är konstigt.
Jag har så mycket och ändå känns det så tomt ibland.

bättre

Dagen blev bättre.
Att skriva av sig hjälpte, som jag ju vet att det gör.

Jag har röjt lite, pratat med M i telefon och varit och vägt mig. Ynka 0,2 kg denna vecka! Men det är ok. Det får ta tid den här gången. Konsulenten tyckte att jag skulle äta veckobonusen också, den har jag varit försiktig med hittills.

Annars längtar jag tills jag får åka och köpa mina möbler. M ska hjälpa mig när han kommer hem, han är i barndomsstaden och hälsar på familjen. Förhoppningsvis nån kväll nästa vecka.

en not so good day...

Jag har mått helt okej ganska länge nu, så det var väl egentligen väntat.

Idag är en mindre bra dag. De där känslorna av ångest som kryper inuti, känslan av att inte räcka till, inte vara bra nog. Tråkig, ointressant, ouppmärksam, helt enkelt dålig.

Och jag vet att det är tankar, mer än känslor. Ofta kan jag vända dem genom att tänka lite mer logiskt.
Men just i denna stund sitter jag liksom fast.
Det känns som om jag dels fastnar i känslorna, men också som att jag fastnar överhuvudtaget. Jag vill göra saker, men kommer mig inte för. Jag vill bli mer social, men vet inte vart jag ska börja. Jag känner mig ofri, fångad i mig själv, insnurrad och jag vet inte hur jag ska snurra upp mig just nu.

Det är så små saker som tippar mig över kanten. Jag lyssnar just nu på en bok, "Drunkna inte i dina känslor - en överlevnadshandbok för sensitivt begåvade" . Jag skrattar instämmande, gråter och nickar om vartannat. Så skönt att äntligen få höra att man inte är konstig, utan att det finns fler som jag. Att jag kan lära mig att hantera min känslighet, som jag ju också tycker om, så att jag inte bränner ut mig hela tiden.
Men. En sak som jag verkligen känner igen är att detta kan förstärkas efter en svår sorg. Efter min brors död har mina känslor förstärkts enormt. Jag har alltid varit extremt känslig i många lägen, men nu är det mer än nånsin. Jag vill inte skriva värre. Det är jobbigt, men det är fint på så många sätt också.

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget. Jag ville nog bara skriva av mig. Och det hjälpte lite. Det river inte lika jobbigt inuti. Nu ska jag ta och städa lite, röjning brukar vara bra för måendet.