Att dumpa

Nu dumpade jag snälla killen, aka granne nr2.
Det klickade bara inte, hur bra det än var på pappret. Så jäkla synd. Men jag vill inte heller "ha kvar" honom, det skulle bara vara som egotripp och det är inte ok. Han är värd bättre och det är jag med.

Ändå känner jag mig lite som en skurk nu. Fast det går över, jag är ingen skurk. Faktiskt.

Jag har inte bara dumpat snälla killar idag, jag har varit på spinning också. Det var svettigt, förstås. Jag blev som vanligt tomatröd i ansiktet och jag troooor, (eller nä, jag är ganska säker på det) att en gammal dejt till mig var på samma pass. Jag vågade inte hälsa, dels för att jag inte var helt säker, dels för att han var skitsnygg och jag var en svettig tomat. Att jag lät det där rinna ut i sanden? För det var det det gjorde, vi skulle ses och kolla livemusik på ett lokalt hak, men så fick vi aldrig ihop det när det var nåt bra, så.. Sen hördes vi nån gång igen, ett bra tag senare, men det blev aldrig av då heller och då tänkte jag nog att det inte var meningen. Och det var det väl inte.
Men snygg var han.

Ack du grymma tid (på året)

Det är nästan lite elakt att solen skiner som den gjorde idag. Elakt för att det ser ut som vår och att man ska kunna sitta vid en husknut och njuta av vårvärme, men när man kommer ut är det en bitande kall vind som håller på att blåsa näsan av en. Idag är jag glad att jag jobbar inomhus.
Förresten ska jag förhoppningsvis få jobba mer. Jag går visserligen tillbaka lite till det gamla då, men vad gör man inte för pengar? Nu börjar de nämligen sina och det är ingen trevlig känsla. Jag har gjort det där med att knappt ha pengar till räkningar. Been there, done that, got the t-shirt... Bara bita ihop, ta en tugga av det sura äpplet och jobba på. Större delen av tiden går ju ändå till det nya, det andra är bara inhopp. Lite mer regelbundet än förut bara. Jag kan köra såhär under våren, sen, om jag inte får mer tid för det jag vill göra, är det kanske läge att börja kolla annonser på riktigt.
Men, nu, som sagt, för ekonomins skull, så får det bli såhär.
Och jag kommer ha mer pengar att spendera i Spanien. För att inte tala om på Hawaii. Det gör att jag står ut med en hel del.

Hasta la vista bambinos!

Bästa trösten för depp och dumpning är dels att fika chokladtårta med fina vänner, dels att boka resor till Spanien med andra fina vänner. Idag har jag gjort både och.
För även om det är jättehärligt med minusgrader som gör att man måste bylsa på sig tills man ser ut som en michelingubbe och isiga gator som gör att man går som en kissnödig pensionär utan rullator, samt grus, grus, grus till förbannelse, så längtar jag ändå en liten smula efter sol och värme.
En gnutta bara. Typ sådär att jag känner att jag snart går under, om jag inte blir garanterad det i alla fall en vecka i år.
Så idag bokade vi, jag och M. Vi åker inte förrän i maj, men bara att ha resan bokad gör att det liksom sprider sig ett lugn i mig.
Nu börjar den roliga biten. Förberedelserna. Kolla upp vart och när flygbussen går, vilken bilhyrfirma är bäst/billigast, vad ska vi åka och titta på med den hyrda bilen, vad vill vi äta till frukost på morgnarna..
Lite av ett vågspel är det ju, att åka med nån man inte rest med förut, men vi har ju för fasen bott ihop i dryga två månader, så det ska väl funka.
Och det finns två sovrum, så vi behöver inte riskera något. Om vi inte vill.

Bara två och en halv månad kvar.
Med tanke på hur mycket jag har att göra med sång och liknande så kommer tiden att gå fort. Så egentligen åker vi typ nästa vecka.

Man kanske skulle lära sig några fraser på spanska? Hej, ett glas vin tack, nej jag vill inte köpa solglasögon från din låda på magen, nej inte DVD-filmer eller klockor heller, kan jag få notan tack?
Nåt sånt.

Dumpad

Jag blev just dumpad av granne nr1.
Det kom ett långt sms där det stod att han inte ville ses mer, han hade inte känt nåt klick och att han tyckte att det var konstigt att vi som bodde så nära inte sågs mer än nån gång i veckan. Jaha, men du kunde väl frågat då?!
Det var inte direkt så att han frågade en massa gånger och jag sa nej. Svepskäl.
Äh.
Första tanken var "skönt, då hinner jag yoga ikväll". Sen sved det till lite.
Det spelar egentligen ingen roll. Jag visste att det inte skulle bli något seriöst, ville det inte ens, men att bli dumpad svider alltid. Och det hade varit nice med någon i närheten som man kunde träffat lite då och då.
Å andra sidan hade det inte direkt hjälpt mig att bli motiverad att träffa någon seriöst, så egentligen var det här ju lika bra.
Men, som sagt, det svider i självförtroendet. Jag kände mig rätt åtråvärd där ett tag, med flera dejter i veckan. Nu är det plums ner i skoskaften igen. För nu. För idag. Jag slickar såren idag, raderar hans nummer, sen reser jag mig och går vidare. Det finns ju lätt något bättre därute för mig.

Ärlighet varar längst, har jag hört

Måndagsmiddag med snälla killen. Även kallad granne nr 2.

Nej, vet ni. Det funkar inte.
Jag var hyfsat osugen på att gå dit, men delvis på grund av det här med M så kände jag att jag behövde skingra tankarna och framförallt ge honom en chans. Han är ju en bra kille på så många sätt.

Men jag tänder inte på honom. Jag är faktiskt inte det minsta sugen på att hångla med honom.
Så vi åt, han lagade mat, vilket han enligt utsago aldrig gör. Det stämmer nog, för han var ganska tafatt i köket, men maten blev faktiskt god. Och så pratade vi lite och lyssnade på musik och sen gick jag hem. Han ville bestämma att vi skulle se på film och jag fegade ur och sa att "vi får se när jag kan, det är mycket nu..."
Grejen är att jag egentligen absolut skulle kunna kolla film och så med honom, men bara som kompis. Nån gång ibland. Så det är det jag måste säga. Ärlighet, och så vidare.

jag gillar inte att ha fel

"Du får sova här om du vill" säger jag när klockan börjar närma sig sent. "Nja" säger han, "jag vet inte om jag vågar". "Äsch", säger jag. "Vi kan väl sova ihop utan att ha sex, det har vi ju gjort minst 50 gånger. Jag tycker ju om att sova med dig. Du får det att låta som om jag kommer hoppa på dig, s sexgalen är jag faktiskt inte!" Vilket är sant, jag vill inte ha sex med honom. Inte för att det inte är bra, men för att det tenderar att bli komplicerat. "Vad fånig du är, så menar jag väl inte. Det är väl mig själv jag inte litar på" säger han.
Nån timme senare säger jag att jag är trött och att han får gå hem. "Fick jag inte sova över?" säger han. "Du vågade ju inte?" "Äh, men jag kan göra det.."
Så det gjorde han. Och det gick... som det gick. När vi la oss var jag helt inställd på att inget skulle hända. Det gjorde det inte heller, vi killade varann på ryggen och låg nära, som vanligt. Sen sov vi. Men sen blev det morgon och jag var inte beredd. Vi vaknar och skedar. Och han börjar. Långsamt, lätta smekningar, närmar sig känsliga ställen, backar, närmar sig igen. Hur länge som helst. Och nånstans, jag vet inte exakt när, så blev det en tydligare intention med smekningarna. Och jag gav upp, gav in. Det är ju liksom alltid bra med honom, vi börjar kunna varandras kroppar.

Så jag hade tydligen fel. Vi kan inte bara sova ihop längre. Och det stör mig lite, faktiskt. För jag menar allvar när jag säger att jag verkligen tycker om att sova med honom och jag menar ännu mer allvar när jag säger att han och jag, det är inte meningen att det ska vara något mer än vad det är. Och jag är till 99 procent säker på att han tycker lika.

Så nästa gång får han inte sova över.

Mat, prat och sova över

Plankstek med pancettalindad sparris och hemlagat mos, en fin Amarone och Tobleronechokladmousse med salta mandlar i.
Så kan man tillbringa en fredagskväll, om man har en storebror by choice som bjuder på middag.
Vi hällde i oss två flaskor Törley också, en hade jag med mig, och lite whisky. Och så pratade vi om livet och planerade restaurangen/baren vi ska starta nån gång i vårt liv.
Lite smålullig blev jag nog. Kvällen innan blev jag ju också lite lullig, tillsammans med granne nr1. Först några öl ute, sen öl hemma hos honom. Fast den sista ölen vi skulle dela på hann vi aldrig dricka upp, för då började vi hångla istället. Det blir bättre och bättre det där. Och sen sov jag över, för jag orkade inte gå hem. Fast jag sov inte så mycket. Dels är min säng skönare, dels sover jag alltid dåligt första gången jag sover borta. Första gången jag sover med nån.
Annars är M by far den bäste jag sovit med. Det kan jag sakna ibland..

vänner, relationer och allt det där

Äntligen lyckades vi få till det, min vän J och jag.
Nu var det väl drygt ett halvår sen sist. Varje gång förfasas vi över hur lång tid det gått och varje gång tar det lika lång tid innan vi ses igen.
Hon hade gått ner i vikt, skaffat hund to go with villa och familjelivet och mådde allmänt bra. Jag står på samma, dejtar loss och mår ju rätt ok jag med.
När jag berättade om mitt dejtande och mina tvivel angående granne nr2 sa hon allvarligt: Du måste nog hångla med honom.
Och jag håller med. Jag måste nog testa, för ibland är det en gräns som måste gås över.

När jag träffade hansombaravillhasex minns jag att han sa att man alltid borde börja med att ligga, få det överstökat så att man kan slappna av. Nu tycker jag inte att man alltid blir avslappnad med någon bara för att man legat, men han hade lite rätt där ändå. Man behöver testa det fysiska för att få hjärnan att koppla av, för att sluta reta sig på detaljer. Om det fysiska funkar så kan man överse med en del. Funkar inte det fysiska.. Ja, då är det kört för romantiken, i alla fall för mig.

Imorrn ska jag ut på roligheter med granne nr1. Trodde nog att det bara skulle bli hemmahångel, men så hittade jag ett event som vore kul att kolla in och det tyckte han med.
Planerar lite roligheter med M också, som har lite vinterdepp. Kanske kommer vi äntligen iväg till Spanien lite senare i vår. Jag ska bara se till att ha råd. Nästa månad blir det lyxfällanbudget och så ska jag ta tag i det där med jobb. Nu måste jag!

Reclaim the måndag!

För en gångs skull kändes det inte hemskt att det är måndag.
Kanske för att jag tvångsvilat hela helgen.
Kanske för att jag kom upp i tid imorse, tog mig iväg till simhallen och simmade en kilometer innan jobbet.
Kanske för att den här veckan ser lite annorlunda ut jobbmässigt och det på något sätt alltid är roligt med variation.
Kanske för att jag vet att jag ska hångla på torsdag.

Jag vet inte. Men det är skönt med ångestfria måndagar.

Eller inte?

Jag bokade av.
Inte bara för att jag inte ville, jag blev akut illamående under repet tidigare på dagen. Bara tanken på att bli bjuden på mat och vara trevlig när allt man vill göra är ligga raklång på soffan och smutta på en kopp te.. Orkade bara inte.
Istället, soffan, rostbröd med smör och kaviar för saltets skull, blåbärssoppa, en timme i telefon med M och melodifestivalen med tillhörande facebookchattande.
Funderar över vad det är som gör att jag inte bara kan gilla honom, granne nr 2. Han försöker för mycket. Han vill så himla gärna att jag ska gilla honom att jag blir stressad, det blir oattraktivt. M tycker att jag är knäpp. Att jag borde tycka att det är gulligt. Synd att inte borde och gör är samma lika.
Ibland vet jag inte om det är mina gamla erfarenheter och mönster som spökar, eller om det kanske bara är så att han inte är rätt för mig, trots att han är rätt på pappret?

Fast han ska få en chans till, en kväll när jag mår bättre. Det är han värd. En kväll när jag inte dömer på förhand utan kör på känsla. Sen får vi se.

Jag vet att jag kan...

Jag kan falla för snälla killar. Jag kan falla för snälla killar. Jag kan falla för snälla killar.

Han vill så väl och så mycket. Det är som att han blir lite nervös av mig och det gör mig nervös. Jag kan inte riktigt slappna av, fast jag egentligen nog skulle kunna just det. Han gillar ju faktiskt mig.

Men jag kan falla för snälla killar. Jag vet att jag kan.
Han bjuder på middag på lördag, hoppas han är lite mindre nervös i hemmamiljö..

"filmkväll"

Så jag hade väl lite avpolletterat granne nr 1.
Var inte så jättesugen på att träffas i tisdags, förkyld och mitt i mensen, så jag messade och sa att jag var hängig och kunde vi kanske ta det nån annan gång? Väntade mig ett Ok, vi hörs-mess tillbaka, men istället kom det ett Nejmen du kan väl vara förkyld i min soffa, den är jätteskön, jag kan ta hand om dig, har du Alvedon hemma för annars har jag?
Jaha. Det gick ju inte att motstå, särskilt med tanke på att det är ungefär tre minuters gångväg till honom.
Så jag gick dit, fick ett glas vin och en kudde bakom huvudet, tittade på film och sen hånglade han upp mig. Och jag honom. Och det gjorde inget  alls att det var mitt i perioden (det avtar rätt snabbt efter de första dagarna, så nej, ingen repris på Stockholms Blodbad med M). Och sen låg vi nakna och pratade en massa och sen hånglade vi igen. Och sen tittade vi på ståuppkomiker på youtube och sen gick jag hem, klockan halvtre.
Och jag är inte kär i honom eller ens på väg att bli, men han är himla trevlig att hänga och hångla med. Vilket komplicerar saker och ting något litet. Fast liksom jämnar ut dem också. Go with the flow.
Imorrn är det bio med nr 2.

Go with the flow

Vaknar med en förkylning igen.
Demonerna skuttar runt i huvudet och försöker få igång en tankekedja. "Om han är intresserad av dig kan han ju inte vara så spännande? Visst är han lite töntig? Varför är han så på, är det ingen annan som vill ha honom?"

Jag försöker möta dem. Ta mig igenom det, med en ny medvetenhet. För demonerna är ju inte nya, så här har de alltid hållit på. Jag minns precis hur de tjafsade p samma sätt när jag träffade mitt ex. Det gäller att ta sig förbi dem, har jag väl kommit förbi brukar de försvinna i en liten rökpuff. Därför möter jag dem. Låtsas jag som att de inte finns så blir de starkare, drar jag fram dem i ljuset spricker de. Hoppas jag.

Så pratade jag med M idag. Han är lite störd över att jag träffat nån som det skulle kunna kännas seriöst med, jag vet att han är det. Han tycker om att jag finns här, jag tror jag blir en trygghet för honom på nåt sätt och träffar jag nån så ruckas hans trygghet. Tror jag. Men det spelar ju ingen roll om jag träffar nån, han är ju ändå jätteviktig för mig och det sa jag till honom. Och jag för honom, sa han. Det var skönt att höra, för en del i hela demongrejen är ju att jag är rädd att han ska försvinna.

Imorrn ska jag hem till granne nr 1och "titta på film". Det känns bra, skönt att bryta av lite. Förvirra demonerna. För vad jag egentligen vill göra är att bara vara i nuet och go with the flow. Och se vad som händer...

är du beredd på att få det du vill ha?

Om jag hade en lista så skulle han matcha den.

Om jag hade en lista så skulle det stå, utan inbördes ordning:
-Musikalisk
-Berest eller iaf intresserad av att resa
-Liknande värderingar
-Ett eget intresse
-Egna vänner
-Snäll
.Humor
-Lyssnande
-Initiativtagande
-Ett utseende som attraherar
-Visar vad han vill och vad han känner

Nu har jag ingen lista, men om jag hade en så skulle han matcha den. Och det skrämmer skiten ur mig.
Att få det man vill ha. Så jäkla läskigt!
Fast så kittlande...

Kan det var så enkelt?

På vägen hem får jag ett sms.
"Jag tycker om dig! :)"
Och jag ler, samtidigt som en liten del av mig panikar...

det flyter

Allt går liksom sin gilla gång.
Det bara flyter på och ibland känns det som om hjulet snurrar och jag bara snurrar med och jag får nästan lite panik. Då måste jag pausa, så jag gör det idag. Det är oekonomiskt, men behövligt, särskilt som den där förkylningen aldrig nånsin verkar vilja ge upp. Nu kanske den gör det, kan man hoppas.
Helgen är fullbokad med roligheter, en till dejt med granne nr 2 bland annat. Det var ju himla trevligt sist, så jag hoppas på att det blir det igen.
Granne nr 1 ska jag träffa på tisdag. Filmkväll. "Filmkväll"... Vi vet ju alla vad det betyder. Det är väl iofs den tiden i månaden, men lite kul kan vi ju ha ändå, gissar jag. Jag är ju ganska lättroad.

Två korgar att lägga äggen i

Två.
Två dejter som bor i närområdet. Två grannar.
Granne nr 1 kom ju över igen igår. Jag trodde väl att vi skulle börja hångla nästan genast, men tji fick jag. Jag fick föreslå massage innan det blev några moves, men då hände det å andra sidan saker.
Och plötsligt bytte vi liksom status. Eller, jag känner att jag inte riktigt bryr mig och då har jag trumf på hand. Han var mysig att krama, han är rolig och han fick mig att komma tre gånger, men.. Han var tydlig med att det gärna får hända igen och jag är mer.. Ja, det kan ju vara praktiskt.
Sen gick han hem, det var bra. Nog för att han var go, men ska jag jobba vill jag sova själv. Särskilt om jag ska preppa för en annan dejt...

För det var ju dejt med granne nr två idag. Han bor inte lika nära, men ändå i närområdet.
Han var så söt. Så hipster, lite nördig, så snäll och söt. Lite nervös, tror jag han var. Vi drack finöl och pratade musik och resor och han var så söt. På söndag ska vi gå på en fotoutställning om Stockholm förr i tiden och äta lunch innan mitt rep. Sa jag att han var söt?

På fredag ska jag gå med M på den improviserade melodifestivalen. Rep tisdag, rep onsdag och jag lär vara lite bakis morrn då jag ska jobba extra hela dagen.
Men livet är ju till för att levas, right? Levas och äta semlor.

home alone

Jag är hemma. Själv.
Jag hade kunnat vara någon annanstans, osjälv, som vi säger i Norrbotten, men..
Såhär.
Jag kom dit. Han hade fint hemma. Städat, snygg inredning, lite typiskt kille, men med stil. Hade fixat fram lite snacks, oliver, nötter och choklad. Och så vin, förstås.
Det blir alltid lite meckigt med hemmadejt när man inte riktigt känner varann, lite stelt och så, särskilt när det var ca 1,5 vecka sen vi sågs, men det var trevligt. Vi kollade melodifestivalen lite lätt, pratade.. Kollade film på fyran i bakgrunden, men pratade mest.. Började spela musik för varann.. Drack massa vin. Pratade mer. Men inget hångel. Inte ens när vi pratade om att sex är sjukt viktigt i ett förhållande blev det nåt, det var ju annars det perfekta upplägget. Inte förräns klockan blev halvtre och jag kände att "fan, jag ska ju repa imorrn.." Och klädde på mig. Och kramades hejdå.. DÅ blev det hångel!
Så jag hade kunnat stanna kvar och ligga, men seriöst. Jag är lite för full. Jag gör det hellre nykter, då brukar det vara bättre överlag. Förhoppningsvis tittar han över imorrn kväll.
Och jag måste säga att hånglet bådar gott...

Stört

Gårdagens händelse stör mig fortfarande och det irriterar mig.
Jag vet inte varför det spelar sån roll. Det gör det ju inte, egentligen. Det är väl bara det att den där världen är en sån ankdamm och jag kan bli så less. Speciellt när det gäller 15 år gamla synder.

Om en timme är det dejtdags. Min mage, som varit rätt så platt och fin efter en vecka utan kolhydrater, är inte så platt och fin idag. Att dricka öl och vin efter en vecka utan kolhydrater gör nämligen att man blir bakissugen på just kolhydrater som aldrig förr, så idag blev det pasta.
Nåja, gillar han mig inte med mage, så får det vara.
Just nu känner jag mest för att sitta själv i soffan, titta på melodifestivalen och svulla semla. Just därför är det nog bra att ta sig iväg på dejt. Jag har ju nära hem om det blir trist...

Gamla synder

Fredag och jag hade planer.
Fantastiskt kul efter förra helgens tristess.
Konsert och häng med massa folk man mer eller mindre känner, mycket trevligt var planen. Och det var det också.
Efter konserten sprang jag runt och pratade med massa folk, bland annat hamnade jag med några snubbar. En av dem råkade jag hångla med för ungefär 15 år sen. Han hade flickvän at the time. De andra hade väl inte riktigt koll på det. I alla fall, vi stod och pratade och jag gick och köpte en öl. När jag kom tillbaka stod de och pratade om killen jag hånglade med FÖR 15 ÅR SEN's svensexa. Jag frågade nåt, killen förklarade och sen säger han "jo, och när du var borta vid baren berättade jag för de andra att du är den närmaste jag varit att vara otrogen med".
MEN HERREGUD!!!
Det var väl fan inte nödvändigt. Det var 15 år sen, snälla nån! Men jodå, han mindes allt möjligt från den där kvällen. Själv minns jag att vi hånglade, men that's it. Jo, att vi tyckte att han var en tölp som hånglade med andra när han hade flickvän, minns jag. "Oj, vad du minns" sa jag. "Ja, det var stort för mig" sa han.
Jag vet inte. Jag kanske ska ta det som en komplimang.
Skitsamma, egentligen. Jag gjorde ju inget fel. men det var väl hyfsat onödigt att basunera ut det för massa annat folk, kan jag tycka.
15 år sen. Please...