lördag 30 november 2013

Härliga helg

Sovmorgon. Längre än vanligt, är det jetlagen som hänger kvar? Hur länge kan jag skylla på den innan jag inser att det bara är den gamla vanliga vintertröttheten som sjunkit in?

Hursomhelst tycker jag om de här slappa lördagsmorgnarna. Vakna långsamt, frukost framför tv:n, tvättstuga, kaffe framför meningslösa spel på facebook, slösurfande.. Lite plock, lite fix. Kanske åker till och med lite julgrejer fram, även om jag fortfarande inte är ett dugg sugen på att fira jul.
Det är ett dilemma, det där med julen. Hade jag råd skulle jag dra iväg, men jag har varken semesterdagar eller ekonomi för det. Sen brorsan dog känns verkligen julen helt tom. Igår ringde pappa och pratade om att "återta" julen och att de gärna såg att jag kom dit och firade. Jag har verkligen inget intresse av att återta något, möjligen skapa nytt, men jag känner mig tvungen för pappas skull. Det verkar vara viktigt för honom, så.. Men jag ska se till att låna bil, så jag kan åka hem på kvällen.

Ikväll ska jag på dejt. Nätet, så vi får väl se. Vi ska ta en drink och äta middag. Jag har inte fått veta alls vart vi ska gå, han ville ordna allt, vilket jag uppskattar. Jag är ju svag för det där överraskningsmomentet. Vi får hoppas att både han och valet av restaurang blir en positiv överraskning. Han har lovat att det inte blir McDonalds i alla fall, det är ju alltid något.

Nähä, tvättstuga och kanske en promenad innan det är dags att fixa till sig..

måndag 25 november 2013

jobb

Det där jobbet.
Att dag efter dag, vecka efter vecka, komma dit och mötas av att kollegor är sjuka, vilket gör att alla förutsättningar att få nåt vettigt gjort kastas omkull. Jag är trött på det. Det är kul att jobba i team, men inte när man aldrig nånsin hinner prata. Det blir inte så mycket teamwork då. Mycket gnäll är det också, som det blir när man är trött. Tendenser att ta saker personligt, som egentligen bara hör till jobbet. Jag vet, jag hamnar lätt där själv, fast jag är bättre nu på att nyansera nu, att hitta tillbaka.

Jag ska göra upp en strategi, det är min plan. En strategi och målbilder. Om ett halvår har jag ett nytt jobb.

söndag 24 november 2013

såna dagar

Söndagar med sovmorgon. Promenader med fina vänner, fika med underbar utsikt i soligt vinterstockholm. Städat, till och med tvättat fönster. Potatis och purjolökssoppa, skumbad och varm choklad med rom. Och så vetskapen om att jag snart får krypa ner i den sköna sängen igen.

Det är såna söndagar jag gillar.

onsdag 20 november 2013

Aloha!

Men hej.
Är ni kvar? Det var ju ett tag sen..
Och jag lovar, hade jag fått välja hade jag inte kommit hem. Jag ville verkligen inte åka hem!

Det trodde jag inte, faktiskt. Att jag skulle gilla Hawaii så mycket. Men underbart klimat med varma dagar och ljumma nätter, salta bad, snygga surfare och piña coladas.. Hang loose. Bara att ge sig.

Första dryga veckan spenderades i Honolulu. Tävlingar. Gick bra och dåligt, kan man säga. Det dåliga först, vi bombade rejält med kvartetten. Sjöng inte illa eller så, men tydligen utan energi, vilket sabbade massa annat. Det läskiga var att det kändes bra, men min kära kvartettkollega, som lyssnat, sa att domarna har rätt. De har ju oftast det. Det är ju skit att vi inte kan ta med oss ut på tävlingsscenen vad vi gör i reprummet. Jag var väldigt nära att byta hobby på onsdagskvällen, börja knyppla eller nåt, men nä.. Så lätt ger jag mig fan inte.
Med kören gick det bättre, final och en helt ok niondeplats. Så det var ju skönt, att inte behöva deppa ihop helt.
Att sen ha möjlighet att äta frukost på stranden, njuta av solen, titta på pingviner och dicka nonfatlatte från Starbucks.. Det helar ju en del.
Sen, när allt var färdigbalunsat, drog vi till en annan ö. Där blev vi helt galet aktiva, paddlade kajak, trekkade i regnskog, åkte zipline, badade med sköldpaddor, tittade på inspelningar av ny dejtingdokusåpa på Mtv på stranden... Under trekkingen höll min lilla pappa på att ramla baklänges med huvudet före nerför en brant på ca 4 meter. Jag slängde mig fram och höll i hans ben, vilket resulterade i galet leriga ben (shortsen är rödbruna än, klorin kanske?) och skrapsår och blåmärken både här och där. Vad gör man inte för att spela hjälte.
Sen var det slut. 30 timmars resa hem och landade i lördags kväll. M kom och hämtade mig och hade köpt godis och städat och grejer, han har bott här när jag var borta pga renovering. På söndagen åkte vi på utflykt till Trosa så jag inte skulle somna. Det verkar ha hjälpt, för min jetlag är i det närmaste obefintlig. Hoppas jag, men det har ändå gått fyra dagar nu.

Nåt helt annat då. Idag sändes programmet om min bror. Jag har inte sett det än, vi hade hemkomstfest med kören, men jag har spelat in det. Flera andra verkar dock ha sett det, jag har fått många kommentarer och mess. Det verkar som det var bra. Det är bra. Jag ville ju inte att det skulle bli kladdig gråtfest och jag tror inte det blev det.
Så jag vill bara påminna.
Gör det du vill. Säg det du vill.
Vänta inte.

Jag ska försöka följa mitt eget råd nu.