onsdag 30 december 2015

mellandagar

Hemma. Hos mig själv, faktiskt. Själv. Passar bäst, med rep ikväll och tidig väckning inför tv-giget imorgon. Det är ganska skönt, även om jag älskar att vara med J. Men det är mina saker runt mig, mina grejer i skåpen. Jag längtar tills mitt och hans kan bli vårt. Två kommande visningar i februari, vi får väl se om något av det kan vara meningen att bli vårt.

Julen var fin. Ganska lugn, fast full av släktingar och träffa gamla vänner till J. Roligt att se honom i de sammanhangen och på julafton sa jag "Jag älskar dig" och fick samma ord tillbaka.

Nu är vi lediga. Jag fram till den 7e och han till den 11e. Skönt med tid. Och att mitt ryggskott är ok och hans operationssår börjar läka. Nyår är oplanerat. Kanske middag på stan med hans singelkompis, fyrverkerier och sen hem. Jag bryr mig inte så mycket. Gillar inte nyår, tycker det är en prettohögtid. Funkar bra med bara lite mat och bubbel. Och J.

tisdag 22 december 2015

första mötet

Jag är faktiskt lite nervös, inser jag.
Har svårt att veta vad jag ska packa, delvis för att jag gått upp i vikt och kläderna inte sitter lika snyggt. Det ska det bli ändring på efter jul. Ska passa på att träna nu när jag är långledig. Men nu prokrastinerar jag. Igen.

Det var faktiskt många år sen jag träffade en respektives föräldrar. Tänk om hon inte tycker om mig?
Fast det tror jag nog hon gör. Hoppas jag.

J pratar nåt om att fixa en grej innan vi åker "men den är hemlig". Nu blir jag ju jättenyfiken! Och jag har inte direkt nån julklapp till honom, för vi sa typ att vi inte skulle köpa. Inte för att det nödvändigtvis är nåt till mig, men varför är det hemligt då? Sen undviker han frågan.. Ska jag fixa nåt åt honom? Vad? Och vart?

Jag hittade ett par saknade byxor i garderoben nu när jag skulle packa. Mycket bra.

För övrigt är jag på tv på nyårsafton.

Nä, nog med undanflykter. Packa!

måndag 21 december 2015

Jullov och huslighet

Nu. Nu har jag jullov. Ledigt, slappt och underbart ända till den 7 januari.
Egentligen skulle jag ha jobbat en dag till, men eftersom det var galet lugnt på jobbet och jag ändå inte får nåt gjort, så tog jag ledigt. Så skönt!
Det har jag firat med att baka saffransskorpor (för att ge till J's mamma när vi kommer dit) för första gången. Just nu ligger de på tork i ugnen. Jag tror de blir ok. Några blir till och med ganska snygga. Nåja, de är ju hemgjorda. Dessutom har jag gjort mörk chokladtryffel med lingon. Vansinnigt goda! Här kom jag även på den eminenta idén att spritsa ner tryffelsmeten i ischokladformar. Genialt! Kladdfritt, snyggt och jäkligt mycket enklare än att hålla på och rulla med skedar.
Husligheten vet inga gränser. Imorrn ska jag testa att göra skorporna glutenfria.
Förhoppningsvis får jag även inspiration till lite julstädning...

Förövrigt ska J och min ömma fader gå på bio imorrn. Utan mig! Det är ju visserligen roligt, men känns lite märkligt. Fast på ett bra sätt.

lördag 19 december 2015

kränkt

Ni vet såna där saker som bara händer andra? Som man läser om och som man tillslut börjar tro inte kanhända en själv?
Det hände.
Uppenbarligen har nån snott mina kortuppgifter och tagit ut ca 15000 kr på ett apotek i USA. Nu har banken ersatt mig, men innan jag visste om det skulle hända.. Panik. Jag känner mig kränkt, i ordets rätta bemärkelse. Usch. Men, som sagt, pengarna är tillbaka. Allt är frid och fröjd igen.
Nu är jag på väg till J för thaimat och mys. Ev lite julpyssel, vilket för oss betyder att bygga en Jack Skellington i tomtedräkt i naturlig storlek.

måndag 14 december 2015

Julbord och längtan

Julbord med allt och lite till och jag misslyckades helt med att vara måttfull. En äppelkaka fällde mig och nu vill jag aldrig äta mer! Blir fastedag imorgon, helt klart, så kommer jag igång med det där igen. Lite lagom till jul, vilket ändå känns bra.

En dag på jobbet som känts alltifrån ganska misslyckad till riktigt bra. Vi fick presenter och jag fick en extra för att jag är chef. Hm, det kändes väl sådär, men tanken var ju god.

Just nu är jag fortfarande mätt och längtar massor efter min älskling, som jag inte fått mysa med på två dagar. Jag vet att jag kanske tjatar, men han är så fin. Han gjorde en sak för mig i helgen, som jag inte förväntat mig och jag tror inte nån har gjort det för mig innan. Jag tänker inte skriva vad, men det var fint. Vi ska titta på en lägenhet på onsdag, men det är ett triangelbyte, så jag är lagom hoppfull.

Men nu ska jag sova.

söndag 13 december 2015

Det går undan!

Men hörni, livet går ju så fort nu i december!
Har precis avslutat två dagar fulla med sång och härligheter, och till och med ganska mycket sömn, eftersom vi försov oss imorse. Till halvelva. 12 minuter över elva skulle jag åka pendeltåg, så J fixade tonfiskmacka och kaffe i termosmugg, medan jag ockuperade toaletten för att ta på mig showansiktet. Jag hann, men vår mysmorgon försvann.

Jag har förstått att det undras över min inställning till barn, i och med att det nu inte blir några. Det är helt ok med mig. Jag har aldrig tyckt att syftet med mitt liv skulle vara att få barn, jag har snarare alltid tyckt att jag inte är vuxen nog att skaffa det.. Visst, hade jag träffat någon när jag var i "rätt" ålder, så kanske det hade blivit, men nu blev det inte så. Barn är ju inte heller nån garanti, man kan bli osams, barnet kan bli sjukt eller till och med dö, hamna i dåligheter.. Alltså jag skulle ju vara konstant orolig och nojig! Samtidigt som det säkert hade varit urhärligt också. Men men, det blev inte så och jag är ok med det.

Nu ska jag sänka ner min trötta kropp i ett varmt bad. Imorgon är det Lucia och julbord med jobbet. Snart jullov.

måndag 7 december 2015

definitivt

Sitter i soffan hemma hos J. En katt på armstödet, en katt till höger om mig. Nyss var han till höger i knät, vilket jag nog aldrig trodde skulle hända. Jag börjar bli accepterad.

Om en liten stund åker jag och hämtar J. Han har precis eliminerat min sista möjlighet att bli förälder. Eller, det där lät ju dramatiskt. Inte desto mindre är det sant. "Är du ok med det?" frågade faderskapet, när han fick veta. Och ja, jag är faktiskt det. Har nog aldrig sett mig själv som mamma, har mest tyckt att det verkar läskigt. Det finns annat i livet. Fast visst kan jag känna ett litet stygn av.. nyfikenhet. Nu får jag aldrig veta hur det kunde ha varit.

Men det är lugnt. Vi har ju katterna.

fredag 4 december 2015

rygghelvetet

Ryggen igen. Värre än nånsin. Jag försökte hålla god min på jobbet igår och hoppades att det skulle gått över till imorse, trots att J fick hjälpa mig upp ur soffan. När jag vaknade vid fem och knappt kom ur sängen insåg jag att det var rätt kört att försöka ta sig till jobbet.
J fick ge mig telefonen innan han drog till jobbet, så jag kunde roa mig med hjärndöda spel och, kanske viktigast av allt, ringa pappa doktorn. Pappa, som är halvpensionär, var ledig och kom glatt över med diverse morfinspetsade preparat, samt skjutsade mig till naprapaten jag lyckats få en akuttid hos. Sen skjutsade han hem mig igen, med en sväng förbi affär och apotek.
Nu sitter jag och väntar på J, som ska komma och hämta mig (tack gode nån för plusgrader). Sen blir det indisk take-away och A Nightmare Before Christmas.
Hoppas ryggen är någorlunda ok inför repet imorrn. Och att tågen går igen..

vitt och frääääscht

Jag ska få nytt tak i min hall. Sprickorna ska bort. Kökets tak, samt väggarna i hallen, köket och sovrummet, ska också fixas. Typiskt, så här när jag är på väg härifrån. "Säg inte för mycket" kraxar olyckskorpen M, en av de få gångerna jag hör av honom. Han vill fortfarande inte inse att jag släppt honom helt, på något sätt vill han ha mig kvar där i periferin. Trots att han själv fått precis det han vill ha. Nånstans tycker jag ändå om honom, med egoistiska drag och allt.

När fastighetsskötaren, som egentligen kom för att fixa elen i mitt sovrum och inte bara konstatera ett rent allmänt renoveringsbehov, skulle flytta på sängen för att komma åt kontakten i taket, föll två ben av. Bara sådär. Det hade ju kunnat bli väldigt intressant om de ramlat av vid något annat tillfälle.